Löpning Övrigt 44 inlägg 3735 visningar

Born to run

1980 • Stockholm
#1
6 juni 2011 - 20:30
Gilla
Är det många som läst den förträffliga "Born to run" av Christopher McDougall?
Har precis läst ut den och är helt såld.

Ni som läst. Hur (om) förändrade det er syn på löpning? Började ni springa annorlunda?
< < < 1 2 3 > > >
Rolf Säfström
1952 • Mölndal
#2
6 juni 2011 kl 21:02
Gilla
Jag har bara läst ett kapitel, i tidningen Filter.
Nu har jag beställt boken och när jag läst den kan jag återkomma med min åsikt!

Rolf
Henrik Lydén
1985 • Sundbyberg
#3
6 juni 2011 kl 21:09
Gilla
Jag lyssnade på boken förra sommaren, och precis som du blev jag helt såld. Tyvärr har jag ett genuint intresse för vetenskap, och när det senare visade sig att den forskning som McDougall refererar till är 1) ofta dålig, 2) ibland förvanskad och 3) selektivt utvald så blev åtminstone jag otroligt arg. Tyvärr är det samma tendens vi har sett i medias bevakning av barfotalöpning de senaste veckorna, det vill säga man har bara pratat med personer som förespråkar barfotalöpning och inte fått en balanserad debatt.

Hur som helst var boken en njutning och en fantastisk upplevelse, och den fick mig rejält intresserad för löpning. Jag måste dessutom erkänna att jag började springa annorlunda efter att ha lyssnat på den, och även om jag snabbt insåg att det inte var gynnsamt för mig att springa vare sig barfota eller på framfoten så springer jag idag med betydligt lägre tyngdpunkt, landar mer på mellanfoten och har ett betydligt kortare löpsteg. Och denna förändring måste jag adressera McDougall.
1970 • Sala
#4
6 juni 2011 kl 21:15
Gilla
En fantastisk bok. Det är svårt att inte dras med i evangeliet, det lovas rätt så friskt. Jag tror i och för sig att han har rätt i mycket han skriver om de slalompjäxor som många springer i. Löpstilen är viktig, helt klart att man blir bättre och mindre skadebenägen om man kommer fram på foten mer, det tror jag. Sen har jag lite svårt att tro att alla skulle kunna bli ultralöpare bara de började springa barfota. Men en fantastisk bok är det.
1972 • bromma
#6
6 juni 2011 kl 21:37
Gilla
Just läst ut boken och är lite frälst jag med. Kapitel 28 var det mest intressanta i hela boken. Kommer helt klart börja exprimentera själv med större inslag av barfota träning.
1974 • Ljungby
#7
6 juni 2011 kl 21:52
Gilla
Blir mest sugen på att springa långt när jag läst den.:-) Men kommer fortsätta nöta på i mina Asics.
1971 • Nykvarn
#8
6 juni 2011 kl 22:01
Gilla
Jag var kluven till boken, personporträtten med friskt supande studenter och indianer som dagen efter sprang ultralopp på 160km utan problem gjorde att jag tyvärr fick problem med att förhålla mig till boken som annat än en skröna bitvis. Visst var det trevlig läsning men boken lämnade mig ganska oberörd.
Henrik Lydén
1985 • Sundbyberg
#9
6 juni 2011 kl 22:08 Redigerad 6 juni 2011 kl 22:08
Gilla
I boken nämner McDougall en studie som är gjord på löpare vid ett 16 km-lopp i Schweiz och säger följande: "the most common variable among the causalties wasn't traing surface, running speed, weekly mileage, or 'competitive training motivation'. It wasn't even body weight, or a history of prevention injury: it was the price of the shoe." Om vi då går till studien så kan i abstraktet läsa följande: "Occurrence of jogging injuries was independently associated with higher weekly mileage, history of previous running injuries, and competitive training motivation. Higher mileage was also associated with more frequent medical consultations due entirely to jogging-related injuries. /.../ Injuries were not significantly related to race running speed, training surface, characteristics of running shoes, or relative weight." Alltså nämner man där ingenting om priset på löparskor. Går man sedan in och läser artikeln så visar det sig faktiskt att löpare som var mer skadebenägna bar dyrare skor, men författarna till studien drar en helt annan slutsats än McDougall: "A likely explanation would be that injury-prone runners or high-mileage runners choose to wear expensive shoes." Detta är egentligen bara ett exempel på hur McDougall på ett väldigt smart sätt använder sig av studier för att stödja sin hypotes om att barfotalöpning skulle vara bättre än att springa i skor. Själv är jag försiktig, och erkänner att i nuläget har såväl skoindustrin som barfotaindustrin misslyckats att bevisa att deras produkt skulle vara bättre än den andra.

Länk till studien: http://www.ncbi.nlm.nih.gov.proxy.kib.ki.se/pubmed?term=On%20the%20epidemiology%20of%20running%20injuries.%20The%201984%20Bern%20Grand-Prix%20study.
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#10
6 juni 2011 kl 22:49
Gilla
Jag har antagligen fel men jag får känslan av att den typ av person som faller rubb och stubb för resonemanget i boken är densamma som innan köpte nya skor stup i kvarten och har femtioelva par liggandes hemma i garderoben.
1984 • Göteborg
#11
6 juni 2011 kl 22:57
Gilla
Jag är tämligen källkritisk av mig och tog precis som många andra här McDougalls tolkningar av olika studier med en nypa salt. Dock tycker jag att boken är fantastisk som spännande skönlitteratur och som inspirationskälla.
Problemet för mig var att så fort jag öppnade den så ville jag ut och springa riktigt riktigt långt vilket ledde till att det tog lång tid för mig att läsa ut den.
1956 • PARTILLE
#12
6 juni 2011 kl 23:06
Gilla
Jag vet inte, jag är knappt halvvägs inne i den. Den är läsvärd, men jag får inte den där woow-känslan. Än så länge har jag ingen anledning att göra vågen...
Andreas Claeson
1989 • Huddinge
#13
6 juni 2011 kl 23:20
Gilla
Läste den och blev helt frälst. Fick mig att pröva både FiveFingers och barfota, och jag kommer nog aldrig att sätta på mig ett par löp-/jympaskor igen. Känns verkligen helt fantastiskt att springa numera. Älskar varje meter.
Oldboy
1952 • Danderyd
#14
7 juni 2011 kl 00:57 Redigerad 7 juni 2011 kl 00:57
Gilla
En fascinerande bok! Men inte alls vad jag väntade mig - den är ju en ramberättelse full av långa porträtt av udda personligheter av olika slag och spännade berättelser om vad de (sägs) ha varit med om. Mindre om löpteknik och "hur man blir sån" än vad jag hade hoppats.

Henrik har helt klart en poäng, vetenskapligt är den inte av nån hög klass. Han har en tes som han driver. Jag tror att han tror på den själv men den blir ju inte mer vetenskaplig för det. Har han sedan förvrängt studier är det trist - tack för länken, ska läsa studien om den är öppen!

Linus :-D
1980 • Stockholm
#15
7 juni 2011 kl 07:22
Gilla
Oj, vad många svar. Helt klart väcker den känslor. Jag tror själv inte att jag kommer bli någon hardcore barfotalöpare, men känner mig nyfiken på att testa VFF. Och kommer nog verkligen försöka ändra min löpteknik till mindre hälisättning, mer "naturligt".

Hur författaren ser på "stora onda boven" Nike kan man förstås diskutera. Lite svartvit syn kanske...

Personligen tycker jag att behållningen med boken var inte just alla vetenskapliga studier och "bevis", utan snarare berättelsen och karaktärerna, dessa ultralöpare som bara springer och springer utan stopp. Vad som driver dem. Man blir liksom inspirerad :)
1965 • Kungsholmen
#16
7 juni 2011 kl 09:10
Gilla
Jag blev inte speciellt berörd av den. Kämpade mig igenom den engelska versionen och tyckte många historier var sensationskryddade på typiskt amerikanskt sätt.

Jag tyckte mycket bättre om Haruki Murakamis "What I talk about when I talk about running" som ligger närmare min egen inställning till löpning och som är fruktansvärt lättläst.
Henrik Lydén
1985 • Sundbyberg
#17
7 juni 2011 kl 09:19 Redigerad 7 juni 2011 kl 09:19
Gilla
@ oldboy: tror tyvärr inte att studien är öppen, men titta gärna efter.

Det finns ingen dokumenterad koppling mellan hälisättning och skador. Och att säga att något är naturligt blir väldigt hypotetiskt i denna fråga - att sen säga att det därför skulle vara bättre är direkt felaktigt. Själv köpte jag inte mina första löparskor förrän i vuxen ålder, så utan inflytande från vare sig skor eller skoindustrin lärde jag mig att landa på hälen - borde inte detta gälla som argument för vad som är naturligt för mig?

Som inspirationskälla håller jag fortfarande med om att boken var fantastisk. Väldigt nyfiken på Murakamis bok nu...
Oldboy
1952 • Danderyd
#18
7 juni 2011 kl 10:03
Gilla
Henrik, att det inte finns någon vetenskapligt pålitlig empirisk studie betyder inte att det saknas bärande argument. Biomekaniken säger att det blir större stötkrafter på knän och höfter med hälisättning, det är fysik så det är enkelt för mig ;-) Vad kroppen tål är en annan sak och mycket svårare för mig....
Angående dina första skor: det kan vara så enkelt som att om det inte gör ont att ta långa steg och sätta ner hälen först så väljer man det automatiskt. Gör det ont tar man kortare steg. Barfota=naturligt, självklart, så är vi födda och så sprang vi i människans barndom, alltså tog vi korta steg men kanske "så långa som möjligt".

Att världsrekorden sätts av personer som inte sätter ner foten framför kroppen talar för att det är det effektivaste sättet. Sen kan man diskutera om några i världstoppen har hälen aningen lägre i nedslaget eller inte. För min del är tunna skor betydligt skönare att springa i och då är hälisättning "förbjudet".
Henrik Lydén
1985 • Sundbyberg
#19
7 juni 2011 kl 10:51
Gilla
Jag vill påstå att de argument som finns för att hälisättning skulle vara kopplat till skador, även går att överföra till framfotalöpning. Det finns personer som skadas i såväl löpning på häl som på framfot, och kanske är det så att det är andra faktorer som avgör om man skadar sig än just vilka skor man har på fötterna eller hur man väljer att landa. Det är möjligt att det blir större stotkrafter på knän och höfter när man landar på hälen, men det är just här det inte finns någon koppling till skador. Vid framfotalöpning landar du med böjt knä vilket då skapar större skjuvkrafter (alltså att ledytorna glider mot varandra) - att detta skulle vara relaterat till skador är lika (o-)bevisat som vad gäller hällandning. Man kan alltså inte i nuläget uttala sig om vilket som är bäst. Detta innebär att de utlåtanden som finns är anekdotiska och därför osäkra, och inte minst byggda på lösa samband. Jag vill verkligen poängtera, att jag är lika kritisk till skoindustrin som hävdar samma saker kring deras produkter.

Det finns en massa saker vi gjorde i människans barndom men som vi idag försöker undvika - vi rättar till synen med linser, vi skyddar våra tänder genom tandborstning, vi tillagar vår mat. Enligt det naturalistiska argumentet borde således även dessa saker vara fel, och det vill jag inte skriva under på.

Slutligen, vad gäller löpare som sätter världsrekord så springer de i en hastighet som jag inte är nära. Detta medför naturligtvis att de inte landar med foten framför sig (vilket skulle vara ogynnsamt och oekonomiskt och eventuellt riskfyllt). Detta är alltså en diskussion som snarare handlar om effektivitet (precis som du skriver) än om skador.

Jag ser fram emot att följa den här debatten, och jag har starka misstankar och förhoppningar om att det om något eller några år kommer att dyka upp prospektiva studier som har undersökt vilket som är mest gynnsamt ur skadeperspektiv. Min uppfattning idag är att det är total löpsträcka som är den största bidragande orsaken, oavsett val av skor. :)
Peter Gröndahl
1978 • Stockholm
#20
7 juni 2011 kl 11:13
Gilla
Tyckte det var en underhållande och rolig reportagebok. Den förändrade inte min inställning till vare sig löpteknik eller skoköp men gjorde mig lite sugen på att någon gång i livet genomföra ett riktigt långt terränglopp.

Tycker att jämförelsen till Murakamis "What I talk about....:" är lite orättvis då Murakami är en av de främsta nu levande författarna och fokus i böckerna är annorlunda. Jag tycker att "What I talk about...." är många resor bättre än Born To Run.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.