6 oktober 2009 kl 21:32
Redigerad 6 oktober 2009 kl 21:33
Jag tycker att det där med intervalltider kontra tävlingsresultat är väldigt knepigt. Det beror så mycket på vilken typ av löpare man är samt hur man är tränad i övrigt.
Jag och ovan nämnd snabblöpare från Höör har diskuterat det där i omgångar och jag tycker själv att han löste sitt eget "problem" på ett bra sätt.
Exempel från verkligheten: Intervallpasset 10x1000m, ståvila 60s, fart en bit under 3:30 löptes vecka efter vecka efter vecka.
Sub35 skulle alltså vara kassaskåpssäkert tycker man. Tyvärr är inte ett millopp 10x1000m med 60s vila. Pål hade, som han själv beskrev det, en förmåga att ´fuska´ lite på intervallpassen genom att helt enkelt bli lite för anaerob på slutet av varje tusing. Han spurtade lite på slutet av varje intervall och tjänade säkerligen in någon sekund på detta. Följden blev således att han på tävling inte hade DEN TOTALA aeroba kapaciteten för sub35 trots regelbundna långpass på 25-27km, snabba intervaller i 3k-fart och så vidare. Men ett millopp löps inte i 3k-fart heller och är ej heller en produkt av 98% Vo2max.
Så. Vad göra? Jo Pål löste det hela på ett mycket finurligt sätt. Först prövade han att korta vilan till fjuttiga 45s. Klarar man samma pass då så är det märkligt om man inte springer sub35. Tyvärr löste det inte "fusk"-problemet, men han dämpade tjurruset på de inledande intervallerna (=starten på ett millopp) vilket gav en nyttig lärdom om fördelen med att springa jämna kilometrar på tävling. Sedan kom lösningen liksom av sig själv. Istället för ståvila körde Pål joggvila. Skoningslöst! Utan ståvilan försvann möjligheten att snabbt återhämta sig och han tvingades alltså starta efterföljande intervall från en högre puls.
Vad är poängen? Jo, det finns många saker som kan ´störa´ intervallpassen och därmed göra dem lite opålitliga för att gissa en kommande miltid. Man kan alltid säga ´borde´, ´rimligt´ och så vidare. Ett bättre sätt är nog att inte lägga alla ägg i en och samma korg utan istället tävla på underdistans, tävlingsdistans samt överdistans hyggligt nära förestående "huvudtävling". Baserat på dessa resultat gissar man bäst. Millopp sliter inte så fasligt och kan springas rätt ofta. Då är det lätt att se vad som saknas och man kan därmed fila på intervallpassen därefter.