Löpning Träning 70 inlägg 5986 visningar

Konstig fart på intervaller...

1971 • Uppsala
#1
5 juni 2009 - 22:48
Gilla
Jag försöker köra intervaller en gång i veckan egentligen (just nu drabbad av löparknä, men kör väldigt försiktigt...) och har en fråga om tempot. Jag kör uteslutande 400-ingar, men har även på senare tid börjat köra även 1000-ingar, men märker på rekommendationerna här att jag troligen kör för få. Brukar bli 12x400 eller 4-6x1000. Satsar på 400-ingarna att ligga på ca 3.20-3.30 tempo, och på tusingarna ca 4-tempo. Vill gärna hamna under 40 på milen i slutändan. Ser att många kör 6-8x1000-ingar på intervallpass med tävlingsfarten på 10km. Varför? Om man kör 6-8 repetioner så borde man ju vilja hålla högre fart - man vilar ju mellan också. Varför väljer man att ligga på lägre fart på intervaller än man troligen kan hålla under alla sina repetioner...???
< < < 1 2 3 4 > > >
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#21
6 juni 2009 kl 21:21
Gilla
Får börja med att förklara Jonas inlägg för de som inte förstår. Tidigare hade jag ett alias här på jogg.se. Det var "Tergat". Jag kände att jag hade ett behov av att vara anonym när jag skrev i forumet. Varför Jonas väljer att ta upp det i sitt svar här vet jag inte riktigt, det är lite märkligt och har inte så mycket med trådens ursprungliga fråga att göra.

För att återkoppla till trådskaparens ursprungliga fråga så tycker jag som jag skrev i mitt första inlägg att det viktigaste med intervallträningen är att den är anpassad till de mål man har med sin löpning samt att den har en progressivitet som är kopplad till det mål man har.

Det finns andra frågor man kan ställa sig själv innan man börjar träna mot tydliga tidsmål och som kan hjälpa både nybörjare och erfarna löpare att uppnå sina mål.
Några exempel som jag själv använder:
Vilken träning har jag gjort den senaste tiden. Det är tex inte rimligt att köra 10x1000m i stenhård fart med kort vila som nybörjare utan erfarenhet av löpning. Ålder? En 18-åring som har tränat konditionsidrott hela sitt liv tål förstås hårdare träning som nybörjare inom löpning än en 50-åring som inte har motionerat alls på 10 år.

Tävlingsresultat. Har man nyligen sprungit milen på 45 minuter är det inte rimligt att sikta på sub40 inom en månad. Kanske behövs längre tid att förbereda sig.
Skador? Hur ser skadehistorien ut det senaste året. Hur reagerar du på mängd kontra kvalitet? Vissa klarar massor av mängd men tål inte alls intervaller på bana, eller har svårt för att springa backintervaller. Andra klarar inte att öka mängden alls utan blir slitna direkt.

Styrkor och svagheter kopplade till den distans man ska tävla på? Marathon ställer andra krav än 3000m.
Ju mer noggrann man är desto "lättare" tror jag man har att se hur man ska träna och vad just JAG (DU) kräver för att förbättras & uppnå målen.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#22
6 juni 2009 kl 21:51
Gilla
Jag tycker nog att mitt har fungerat även om det var ett högst blygsamt tips.. men det fungerar :-)
1971 • Uppsala
#23
6 juni 2009 kl 22:15
Gilla
Spännande. Tror att jag ska testa alltså att köra fler upprepningar men lite långsammare tempo, speciellt på tusingarna. Testade att köra 10km för några veckor sedan, och hamnade på 42.10 (4.13 fart). Då kanske jag ska köra ca 8 tusingar i ca 4.25 fart...kanske lite lågsammare ändå. Sen joggvila ca 1-2 minuter mellan. 400-ingarna tycker jag blir svårare...men jag har ju tidigare kört 12 stycken i ca 3.20-3.30 fart. Men då har jag tappat på slutet. Kanske 15 stycken i 3.40...

Fick knäkänningarna när jag började med "långa" långpass på söndagarna, gick från ca 15-18km till 23-26km när jag hängde med dom som körde inför Maran. Tänkte att det var lugnt när det gick sakta (ca 5.30/km), men det var det alltså inte... :-( Jag är tung med ca 91-92 kg och har fått för mig att långpassen sliter mer på mig än intervallerna...
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#24
6 juni 2009 kl 22:56
Gilla
Kör på Fredrik. Själv får jag "förslitningsskador" på sikt om jag kör för mycket snabbhet. För mig är det fotleder, (hälsenor,) vrister och underben som tar mest stryk. Lyssna på kroppen.
Kan också tycka att långpassen sliter annorlunda och, tänk på det, känns mer direkt i form av trötthet. D.v.s. intervallernas slitage kommer på sikt och är därför svårare att balansera. Så är det iaf för mig.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#25
6 juni 2009 kl 22:57 Redigerad 6 juni 2009 kl 23:01
Gilla
Ligg kvar på 18km ett tag då och lägg på någon kilometer på de andra distanspassen under veckan till att börja med.

Jag har samma bekymmer som dig. Jag har sprungit milen på 36:45 och har svårt att köra mer än 25 kilometer på mina långpass. Tycker att de sliter mer än vad rejäla tröskelpass gör trots att jag på dessa får ihop mellan 14 och 18 kilometer i total sammanhängande distans i mycket högre fart. Lösningen för mig är att inte köra långpass á 25km varje vecka utan att varannan vecka köra ett annat lite längre pass, typ 70min distans + 20 minuter fartlek eller kanske långpass med fartökning.
Oldboy
1952 • Danderyd
#26
7 juni 2009 kl 00:37
Gilla
Det gäller samma sak för långpass som för intervaller: progressiviteten är viktig. Och den ska vara långsam! Dessutom är det bra för kroppen att få en lättare vecka ibland, t ex var fjärde vecka kör man bara ca halva träningsmängden. Ökar man för fort så ökar risken för skador dramatiskt.

Eftersom det finns mycket annat i livet som man måste ta hänsyn till så funkar det inte för de flesta att köra helt enligt något schema, det måste jämkas hit och dit. Men det finns en del huvuddrag som funkar för de flesta: förutom långsam progressivitet och lätta veckor har det fastställts att träningen kan innehålla en "toppning" på 6-12 veckor (olika hur länge olika löpare funkar) med extra mycket träning, exv före en viktig tävling. Sedan blir man övertränad och kapaciteten sjunker snabbt. Det är också bra att trappa ner 1-3 veckor före tävlingen, längre ju längre loppet är.

Jag tycker att Szalkai på marathon.se har gjort riktigt bra träningsprogram där alla dessa komponenter finns med + styrketräning, lite teknik, omväxling och ett pass som jag tror är riktigt nyttigt för marathonlöpare, långpass med fartökning.
1969 • Sala
#27
7 juni 2009 kl 07:17
Gilla
Fredrik, om det är milen du satsar på så skulle jag köra tusingarna i 4.25-fart, men korta ner vilan till 45 sekunder, och fyrahundringarna samma vecka i 4.00-fart ungefär, men med lika lång vila som du sprang.

Ja, jag har testat Daniels blå program i vintras och särskilt tror jag att de snabba repetitionerna i R-fart och VO2-max-intervallerna i I-fart, gav mig i knuff i rätt riktining. Jag kunde träna konsekvent under vintern just p.g.a. att jag höll mig till Daniels fartangivelser konsekvent. Jag skulle inte avvika mer än undantagsvis från dessa fartangivelser förrän jag känner mig själv som löpare betydligt bättre än nu. Jag ser ingen anledning att springa fortare än så på träning, för jag tränar långsiktigt. Men visst, jag har varit skadad under hela våren, men det beror på att jag halkat på en isfläck när jag badade utomhus, ramlade med cykeln, sprang med Voltaren i kroppen så jag stukade mig på något ojämt utan att känna det, och slutligen nu sist när jag fick ryggskott av att sova på en buss och i ett flygplan i flera timmar. Eller är det för att jag fyllt 40.
Hälsningar Mårten, som tror på olika sorters intervaller i tabellfart :-)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#28
7 juni 2009 kl 09:19
Gilla
Mårten (och ni andra)
Nu har ni satt griller i skallen på mig.
Om jag springer millopp på lördag, är det för sent att springa 400-ingar som jag tänkt då månd el tisd?
Förra passet sprang jag 400x20 i ca 4,20-fart
Loppet siktar jag på under 45

Ska jag ha annan fart? Är det för nära loppet för att hinna hämta sig? (man e ju inte 20) Snabbare tempo o färre?

Vad tror ni?
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#29
7 juni 2009 kl 09:54
Gilla
Peter; jag hade kört något lättare än 20x400 så nära inpå ett millopp, i alla fall om jag hade tänkt prestera något så när på topp. Ibland tävlar man ju under pågående uppbyggnad mot ett annat lopp och då spelar det inte så stor roll.

Tycker du ska köra ett pass som är lättare och som ger lite extra skjuts i benen.
Till exempel: uppvärmning + 1000m i runt 4:15min/km och jogga sedan direkt 4-5 minuter. Sedan kör du några femhundringar i samma fart fast med 1 minuts vila. Kör 5-6 stycken. Varva ner lugnt.
Ett bra pass inför ett millopp. Inte alls för slitsamt och ger bra fartkänsla inför just 10km.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#30
7 juni 2009 kl 11:16
Gilla
Ok, låter sunt kanske att inte ligga i för hårt nära loppet.
Ska prova din variant. Det är just fartkänslan som behöver in i kroppen snarare än uthållighet.
ulf johnson
1977 • uppsala
#31
7 juni 2009 kl 13:06
Gilla
Intressant diskussion,
Gurra L ställde en fråga som jag tycker är central, dvs har någon följt ett program exakt (FIRST, Jack daniels, etc i kring 18 v) och märkt en klar förbättring på distansen man tränat inför? Följdfrågan blir då: är något program bättre än de andra? och följdfrågan på följdfrågan: Är det sämre att inte följa något program? Jag tycker de fysiologiska förklaringarna till vad de olika hastigheterna ska stimulera (mjölksyratröskel, VO2max, mitokondrieantal/fettmetabolism/glykogenlagringsförmåga) verkar helt rimliga, men jag har svårt att tänka mig annat än att med upp till 50 k i veckan kommer den genomsnittlige motionären möjligen bli marginellt bättre av att kuta program jmf med att kuta junk miles. Jag springer inte efter något program, och har inte detaljplanerat hastigheterna på passen. För min del har intervaller några syften. 1: som standardiserad mätare på progressen, 2: vänja sig vid högre hastigheter (om man bara tränat i 4.20 får man svårt att göra milen på 40 även om kondisen egentligen räcker) 3: Glädjen/lusten/nöjet. Man känner sig som en löpare när man frustande och snorande sprintar uppför den där backen för 12:e gången, eller när man kutar iterationer på bana i tights, linne och medhavda "snabbpass-skor" !
1971 • Uppsala
#32
7 juni 2009 kl 13:47
Gilla
Ulf,

Tror du har rätt i att man måste upp i tänkt tävlingsfart för att verkligen kunna prestera det även på tävling, men det kanske inte behöver vara på 1000-ingarna då om jag nu tolkar det hela rätt, utan man kanske kan komma upp i den farten på 400-ingarna för att inte slita mer än nödvändigt. Jag har som jag skrev tidigar inte riktigt uppfattat intervaller som den träningsform där man drar på sig skador, utan att det var på långpassen. Men jag har tänkt försöka öka intervallmängden inom kort om allt känns bra, och då kanske man får passa sig vid dom längre (1000 o 2000), och se till att ha tävlingsfart på kanske 400-ingarna. Eller?
1954 • Falun
#33
7 juni 2009 kl 14:11
Gilla
Normalt brukar det anses att det är högst skaderisk med intervaller, eller mer specifikt fart och hård träning. Men jag vet några som istället anser att långpassen är farligare, samtidigt kan detta bero på att långpassen går lite för fort.

Men det finns inga generella sanningar som gäller alla individer. Vi är olika, och därför kan vi också "dyrka" olika träningsgudar. Därför är det min absoluta åsikt att man gärna kan läsa vad gudarna skriver men sedan måste man anpassa det efter ens egna förutsättningar.
Oldboy
1952 • Danderyd
#34
7 juni 2009 kl 14:55
Gilla
Ulf, jag märkte en markant förbättring när jag började köra annat än "junk miles". Först ut var backintervaller, sedan fyllde jag på med 4-6x1000 och 10x400m. Jag sprang då 40-50 km i veckan. Med siktet på marathon har mina 10 km-pass i princip alltid varit snabbare än marafart, men variation hjälpte ändå.

Mårten: har du dubbdäck till cykeln? Suveränt för att undvika kullkörningar (men hjälper förstås inte mot allt).
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#35
7 juni 2009 kl 16:23
Gilla
Om man inte vill slita mer än nödvändigt kanske löpning annat än för motions skull inte är sporten man ska syssla med. Missförstå mig rätt, löpning är ett jämrans slit och belöningen får man förhoppningsvis på tävling. Förhoppningsvis. Men någonstans måste man ändå gilla att kämpa, torka snor och svett, vara öm i varenda muskel i kroppen, snubbla fram på terrängspår under våldsamt hårda tusingar som ALDRIG tar slut, bråka med söndagsflanörer som går i bredd på elljusspåren och så vidare och så vidare...

Min inställning till löpning är att distanspassen skall kännas sköna och avkopplande, för det mesta, och att intervallpassen skall kännas brutala men kontrollerade. Om jag har lite lätt ångest inför kvaltetspassen så vet jag att jag planerat dem rätt.
Nu är ju mina ambitioner lite högre än att "få motion" eller "fixa kondisen", men ändå...

Det där med skaderisken är en jättesvår fråga. Jag tror att det är individuellt, som jag nog skrev tidigare. Vissa klarar mängder av kvalitet och tycks inte drabbas av några skador. Andra klarar inte en endaste intervall utan att det känns ömt någonstans. En del (jag) har svårt för mängd. Således gäller att känna sig för och alltid komma ihåg att det tar tid, lång tid, att bli en duktig löpare. Leif tar upp en viktig sak - farten. Långpassen ska INTE gå i hög fart. De ger bra ändå. Jag får tvinga mig själv att ta det lugnt. Jag väljer tuffa rundor med många backar för att jag ska komma ihåg att spara på krafterna. Jag använder totaltid istället för kilometrar för att dämpa mängdångesten :-)
1971 • Uppsala
#36
7 juni 2009 kl 17:22
Gilla
Gurra, vad är låg fart då? Jag har hållt ca 5.30-tempo på mina långpass och tyckt att det varit långsamt...ska det gå långsammare ändå...???
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#37
7 juni 2009 kl 18:02
Gilla
När jag springer vanliga lugna distanspass gör jag det i 4:35-4:45 ungefär, lite beroende på runda, väder/vind, dagsform. När jag springer långpass försöker jag ligga runt 4:50-4:55 istället. Så gör jag.
1954 • Falun
#38
7 juni 2009 kl 18:16
Gilla
Fredrik, siktar du mot sub 40 på milen är nog 5:30 inte för snabbt. Jag kör ibland pulskontrollerat 20km i GAT1 (långpass enligt Lactlab) och då ligger jag runt 5:15 - 5:20 och jag är lite över 42min på milen.

Ett gammalt hederligt begrepp är ju "prattempo". D v s man ska inte springa snabbare än att man enkelt kan springa och småprata utan att flåsa.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#39
8 juni 2009 kl 13:10
Gilla
På tal om vilken träningsform man tål..
Jag grejar både långpass och kvalitetspass, men måste prioritera en form i taget. Kör jag kvalitet så blir det långpass högst varannan vecka. Kör jag långpass så blir det kvalitet högst varanan vecka. En trolig orsak är väl att man inte hämtar sig lika fort när man blir äldre?
1954 • Falun
#40
8 juni 2009 kl 15:01
Gilla
Peter, det brukar ju hävdas så att man återhämtar sig sämre när man blir äldre. Fast då tycker jag nog att "äldre" inte avser ynglingar födda 1966. Så i ditt fall undrar jag om det inte är snarare att du inte har tillräcklig med mängdträning i kroppen. Jag har nött ett antal år men tränar väl inte så hemskt mycket (allt är relativt, nu snittar jag upp emot 50km/v) och har inga problem att ha på en långpanna och ett intervallpass under en och samma vecka.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.