28 juli 2024 kl 13:53
Redigerad 28 juli 2024 kl 14:12
Jag tycker att Zillén är alltför kategorisk angående "Don’t change the cadence by changing the cadence when running".
Visst är det så att man har olika förutsättningar beroende på hur man är byggd rent mekaniskt med olika mått på ben, armar, muskelfibrer, nervbanor etc. Men ovanpå det kan göra förändringar som kan bli permanenta eller semipermanenta. Precis som att man i olika idrotter tränar teknik på olika sätt som inte är det man får med sig naturligt, exempelvis i skidåkning eller simning. Att träna på något medvetet som är emot det kroppen naturligt vill göra kan alltså leda till bättre resultat.
Mina egna erfarenheter är att jag kämpade med benhinneinflammation, som förhindrade mig att springa mer än max 1 gång i veckan, ibland inte ens det för jag fick så ont efter ett pass att jag behövde vänta 1-2 veckor innan nästa pass. Då läste jag om kadens och att det blir lägre stötar i nedsättningen. Jag kunde se på mina löppass att jag hade låg kadens, 165 som högst i snitt kanske men kunde även vara under 160 så jag ville prova att höja.
Det hände inte mycket i början, jag kunde höja en del men när jag blev trött tappade jag i slutet av passen. Det kändes lite hopplöst men jag gav inte upp. Efter några månaders träning började det lossna och jag kom över 180, 190, 200. Det här kan väl räcka tänkte jag men jag var nyfiken, hur högt kan jag nå med viljemässig träning?
Jag sprang ett pass 5km med 220 i snittkadens men det var inte snabbt bara för det, tror det var kanske 4:45-tempo eller liknande. Jag hade tränat så mycket att jag kunde hålla hög kadens även i låga tempon ned till stillastående springa på stället. Jag tror att jag hade kunna höja ytterligare men var inte motiverad att försöka. Men hade jag tävlat kanske det skulle vara bra i en spurt eller brant nedförsbacke att ha förmågan i alla fall.
Att jag kunde hålla 220 visade på principen att det går att träna upp. Dock kände jag mig lite som en idiot när jag körde så, kan tänka mig att det såg lite konstigt ut. Nu vet jag att det går att träna upp och jag tror att alla kan göra det, jag är inte unik. Men jag har också lärt mig att det är färskvara, släpper man fokus på det länge så tappar man. Jag brukar typiskt halka ner till 177 eller liknande i snitt om jag inte tänker på det. Så då börjar jag träna lite igen och tar mig efter ett par pass över 190 men nöjer mig där. Kollar passen på Strava och då och då kör jag fokus på kadensen och kollar efter passet var snittet låg. Strävar efter att ligga mellan 180-190 i snitt. En kompromiss som gör att jag inte behöver träna på det alltför ofta.
Efter dessa övningar har jag fått ett väldigt lätt löpsteg. Det är ganska många löpparvana, folk som är utbildade löparcoacher också, som har gett mig beröm för mitt lätta löpsteg. En del är avundsjuka. Jag är helt övertygad om att det är kadensträningen som gett mig detta. Och jag vill bibehålla det så jag försöker tänka på det lite i alla fall varje pass och ha mer fokus på andra. Och idag kan jag springa varje dag året runt utan problem med benhinnorna.
Så jag anser att Zillén har lite fel i sitt påstående. Man kan definitivt öka kadensen genom att ändra den medan man springer och träna på det. Men det kan ta ett tag innan man märker av en höjning. Sen kan det säkert vara så att under träningen så ändrar man omedvetet armarnas position för att det är gynnsamt med korta armpendlingar men det blir ju en totaleffekt av träningen.
Zillén vill förstås sälja in sina kurser, han lever ju på det. Jag tror att man kan få snarlika förändringar på olika sätt. Visst kan man få högre kadens genom att ändra på armpendling, höfter etc. som han lär ut. Men jag tror också att man faktiskt kan göra det andra vägen med, genom att viljemässigt träna på en högre kadens och att då armpendling, höfter etc. anpassar sig naturligt. För om man kan göra det bara genom att öka kadensen med man springer och nöta på det, ja då blir ju Zillén arbetslös...