23 januari 2024 kl 11:00
När jag själv springer med min hund kör jag honom i kort koppel och höftbälte. När vi möter någon är min grundinställning alltid att utgå från att personer vi träffar antingen är rädda för hundar eller inte vill att han ska hälsa på dem. Av den anledningen får han springa vid fot på andra sidan mig som vi har mötet.
När jag är ute och springer utan hund och möter hundar av alla storlekar börjar jag med att anpassa tempot för att se om den tappar intresset och låter mig passera utan att komma fram. Annars får det bli det frustrerande att stanna upp och hoppas att husse/matte snabbt kan kalla in sin hund. Om det inte fungerar, som skrevs ovan att vända mig bort och undvika ögonkontakt.
Generellt att tänka på vid hundmöten, oavsett lösspringande eller inte, är att det för hundar uppfattas som aggressivt och hotfullt att springa emot dem. Detsamma gäller för ögonkontakt om man inte har en nära relation med hunden. Sänk tempot och undvik ögonkontakt så att det inte tolkas som att du utmanar den.
När jag passerar hundar när jag kommer bakifrån håller jag koll på att hunden har noterat mig i god tid innan jag passerar, annars gör jag husse/matte uppmärksam på att jag kommer. Detta för att undvika att överraska eller skrämma hunden och riskera att provecera fram en onödig reaktion kopplad till instinkter. Om det går att undvika försöker jag också hålla en eller någon meters avstånd så att jag i fart inte ska komma för nära och riskera att upfattas som hotfull.
Mitt beteende mot hundar när jag springer handlar inte om att jag är rädd eller tror att hundarna blir aggressiva, det handlar helt enkelt om att försöka få till ett så respektfullt möte som möjligt som minimerar missförstånd.
