Löpning Övrigt 50 inlägg 6266 visningar

Ska man sluta tävla för att man blir "gammal"?

#1
25 januari 2022 - 14:00
Gilla
När man börjar närma sig 40 år, har barn, skall man då sluta tävla?

Har alltid tävlat i löpning i vuxen ålder och det är ju när man är skadad/sjuk man inser hur mycket man älskar att löpa och hur kul det är att delta i lopp.

Har dock på senare år fått en del kommentarer som "du ger inte upp drömmen du" eller "när ska du ge dig då". Många som man är jämnårig med har slutat att framförallt tävla för att man har barn, familj osv.

Men måste det ena utesluta det andra? Naturligtvis vill jag vara med mina barn och hänga med på deras aktiviteter och jag springer inte för att vara med på OS utan jag gör det för att det är min hobby och det som jag mår bra av.

Numera känns det som att man på nåt sätt skall ses som en tragisk figur "som inte ger upp" när man egentligen bara gör det som får en att må bra.

Någon som känner igen sig?
< < < 1 2 3 > > >
Hans Westerback
1958 • Lidingö
#41
30 januari 2022 kl 15:20
4 Gilla
Har iofs sprungit Midnattsloppet 30 gånger nu, men en mil var länge mitt max. Min första mara gjorde jag 2014 när jag var 56 år, har sen dess hunnit med 26 stycken och tänker inte sluta tävla än på ett tag :-)
#42
30 januari 2022 kl 22:07
10 Gilla
Jag gjorde min första Marathon samma år jag fyllde 60 och några månader senare UV45 på min 61-årsdag. Jättelångsamt, men vem bryr sig.? Jag gjorde det!!!
Jag började för övrigt springa som 57-åring, aldrig sprungit förr (utom efter bussen då).
1944 • Västerås
#43
1 februari 2022 kl 15:36
9 Gilla
Nej nej! Jag sprang min sista mara vid 72 men så blev jag utmanad på en Runstreak (78 i år). Saknat löpningen och det gick så bra att komma igång igen så det måste bli nån tävling igen i år, Så kul att springa och man får väl bara försöka att inte komma sist.
1970 • Lerum
#44
2 februari 2022 kl 09:57
8 Gilla
Frågan är ju öppet mål i ett löparforum :)
De som är tveksamma är nog oftast bara avundsjuka och eller saknar kunskap
När jag jämför mig med mina barn i 20-årsåldern så har de fantastisk återhämtning och tränar många hårda pass. Jag måste vara betydligt mer försiktig och hålla mig till planen.
Som vanligt om man springer 2-3 ggr per vecka och ställer upp i lopp är det ju mer åt hållet att spring på så bra det går.
Gör man en tävlingsplanering för att slå PB, ta en pallplats eller vinna då krävs det betydligt mer och här saknar gemene man kunskap och förståelse.
Det är en imponerande hög kvalitet i toppen i alla åldersgrupper på de lite större loppen. På de mindre loppen är det ju bara att ta rygg på bättre löpare så får man sin utmaning :)
Banlöpning är ju bra intressant och som Gunnar skrev så kan man få väldigt intressanta seedningar. På ett mästerskap vill man springa med sin åldersgrupp medans en vanlig tävling springa i ett så bra seedat heat som möjligt för att få matchning hela vägen

För 8 årsedan fick jag uppleva något häftigt vid sidan av banan. Det var ett 800m-lopp som var seedat. Vår klubb hade en tjej 13 år också med i heatet från en annan klubb var en K60. Det visade sig att de sprang fantastiskt lika och speakern uppmärksammade detta och fick med sig hela arenan som stod upp och applåderade och skrek hela vägen in i mål. Det var en fin upplevelse
Per Johansson
1978 • Uppsala
#45
7 februari 2022 kl 15:11
Gilla
Ja, nu får det va bra med tävlandet :-)
Är sjukt inspirerad av van der Pohl just nu, såg en intervju där han sa att han har en fördel mot holländarna som måste tävla hela tiden eftersom sponsorkontrakt och att han kunde vara mer långsiktig och göra mängdträningen ordentligt utan avbrott för formtoppningar. Även som glad motionär vill man ju göra bra ifrån sig vid tävling och det kan ju göra att man lägger upp träningen på ett annat (inte lika effektivt eller roligt) jämfört med om en inte tog någon hänsyn till tävlingar.
Vad folk tycker kan vi skita i men om det känns kul kan du ju pröva ett tävlingsfritt år med mer eller annorlunda träning (kanske för att sen dominera på banorna som yngst i M40!)
Walker67
1947 • Växjö
#46
7 februari 2022 kl 21:17
2 Gilla
# 45 Risken med ett tävlingsfritt år är att man hackar ner ett snäpp i prestationen iaf om man kommit upp i åren. Det märks nu efter nästa två år med corona att man "dackat av" en del, tävlingar gör att man kommer ur den bekväma träningslunken och även att man kör mer formdrivande träning inför ett tävlingslopp tex har jag inför första tävlingen på våren kört 6x800 m i tävlingstempo för att vänja kroppen inför tävlingen. Nu under coronan har jag inte varit motiverad till kvalitetspass, jo en gång i somras körde jag backträning med min son.
Anders Berglund
1967 • Falun
#47
7 februari 2022 kl 22:49
4 Gilla
Uppe i H55 nu men tror det ska vara möjligt att kunna sätta nya personbästan på allt från 3000 till marathon. Stora målet är att snitta 3:59/km på maran i år. Blir knepigt men tänker försöka lägga upp träningen mot 2:48:00.
Walker67
1947 • Växjö
#48
8 februari 2022 kl 23:14
Gilla
# 47 Du har några år kvar, då du kan hålla din höga nivå eller tom förbättra dig en aning. Men runt 60 händer något och kurvan börjar peka neråt men då får du i stället se vart du hamnar i din åldersklass. Det varierar nämligen ganska mycket mellan olika individer hur snabbt försämringen sker, så man behöver inte sluta tävla fastän man passerat 60 år.
1954 • Falun
#49
9 februari 2022 kl 08:33
Gilla
#48 Precis så är det enligt min erfarenhet också. Efter 60 så började tiderna gå nedåt även om jag försökte träna mer. Sedan ser man också att vissa tappar mycket mer än andra. Personligen har jag hitintills klarat mig ganska bra.
Bek
1978 • VGR
#50
9 februari 2022 kl 10:05
1 Gilla
Med risk att låta tråkig… Vem mer än du själv har någon nytta av att du tävlar i yngre ålder?
Har du inte sponsoravtal eller prispengar att jaga är det fortfarande bara en hobby oavsett ålder. Jag tycker det blir tråkigt att träna om jag inte har någon form av mål att jaga. Om det är tävling, pb, bälte eller något annat varierar.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.