"Backyard ultra"-intervaller som alternativ till långpass

Får jag spekulera så tror jag att BYU snarare än en kul grej och utmaning än fenomenal träning. Det finns väl ingen framstående ultralöpare som har BYU som en viktig hörnsten i sin träning? Däremot får du ju träna på att springa på slitna ben, något som ofta ingår i ultraträningsprogram men då i form av b2b-pass(typ långpass lördag OCH söndag). Sen kan jag tänka mig att det även har positiva mentala sidor, nästa gång kanske det känns lite lättare att springa t.ex. 2,5 h istället för de sedvanliga 2 h? Det är även ett bra tillfälle att öva på energiintaget.

För mer vetenskapliga förklaringar får någon annan skjuta in :D

Jag testade BYU för första gången nu i lördags. Vad roligt det var! Vi var ett gäng som höll ihop och snackade varv efter varv och vi tappade inte sugen ens när himlen öppnade sig och vräkte ner stora hagelkulor. 🌧🌩🌪

Men till din fundering: jag tror absolut att det blev god träning, i alla fall som omväxling till vanliga långpass. Bra för pannbenet, skonsamt för benen (när man tar det så lugnt som vi) och så tar man sig betydligt längre. Jag hade som mål att klara åtta varv, men det blev ett nionde också, och hade inte hustrun frestat med en god middag vete katten om jag inte hade givit mig ut på ett tionde.

Dessutom: all träning är bra träning, och har man kul blir det extra bra enligt min filosofi. Jag ser redan fram mot nästa BYU.