Löpning • Träning • 16 inlägg • 6824 visningar •

Förbättra mental uthållighet?

Josefin
1988 • Solna
#1
•
30 juni 2019 - 08:01
Gilla
Hej! Vilka är era bästa tips för att "stå ut" mentalt när pulsen är hög och kroppen helst av allt vill stanna? (tex under långa intervaller eller lopp, när man ligger nära max en längre tid). Har ni några bra knep eller strategier? Hur brukar ni tänka?

Liksom, försöker ni vara "i kroppen" så mycket som möjligt och närvarande i den jobbiga känslan, eller försöker ni leda in tankarna på andra vägar för att "glömma" att ni springer?

Kort sagt, hur tränar man upp sin mentala uthållighet och lyckas behålla ett positivt tänkande även när det känns som tuffast?

Josefin
1988 • Solna
#2
•
30 juni 2019 kl 08:08
Gilla
Ps. Inser att jag själv oftast försöker att "fly" från känslan, tex genom musik och avledande tankar. Men anar att det kan vara en nybörjargrej, och att mer vana löpare snarare har lärt sig att härda ut än att försöka "ta bort" den jobbiga känslan. Eller?
Sniberup
1971 • Gästrikland
#3
•
30 juni 2019 kl 10:27
Gilla
Jag brukar tänka på Gunde Svans visdomsord till Torgny Mogren:
"Vila får du göra sen"
Monica Carlsson
1971 • Partille
#4
•
30 juni 2019 kl 11:48 Redigerad 30 juni 2019 kl 11:49
Gilla
Njae, inte för långa intervaller, och lopp springer jag inte. Och jag är bara en vanlig liten motionär i makligt tempo.

Men för vanlig träning: om jag vet hur långt det är totalt, brukar jag roa mig med att räkna procent, eller återstod, eller avklarat. Men jag har som regel för mig själv att jag bara får tänka de siffror jag verkligen redan har passerat, inte de jag alldeles snart kommer till, haha, litet tics liksom...
- Aaaah, 25 % av milen redan, resten klarar jag!
- Aaaah, bara två gånger ytterligare den här sträckan jag redan sprungit, det klarar jag!
- Aaaah, bara 4 backintervall kvar, det klarar jag!
- Aaaah, bara 2 km kvar, det klarar jag, det är ju bara som från Xxx till Yyy!

Sen gäller det väl att försöka tänka på att inte tänka, jag har det alltid trögt i början och är rätt sur på mig själv för att jag är så dålig på att springa, men när man kommer in i det sköna monotona och tankarna är fria, då är det ju riktigt gött. Man lyssnar på sina steg, sin andhämtning, ljud i skogen, ... typ.
Erik B
2001 • Bromma
#5
•
30 juni 2019 kl 12:49
Gilla
1. Besvikelsen efteråt om jag ger upp är större lidande än själva intervallen för det sitter kvar så mycket längre.
2. Under intervaller eller kortare lopp brukar det oftast rulla på i början men i slutet blir det jobbigt. Tänker ibland 30 sekunder eller 1 minut eller ett varv bara och sen är det över. För en minut går alltid (nästan).
3. Ibland tänker jag också att alla som springer bredvid mig är lika trötta som jag och jag tänker inte vara först att ge mig
Per
1966 • Lysekil
#6
•
30 juni 2019 kl 15:51
Gilla
Jag kör samma knep som #4, Monica, gör....

... kom igen nu... det är bara hälften kvar...
... skärp dig, du orkar en km till.....

och när man är jäkligt fysiskt trött... en snabb powerwalk för att få en annan kadens på benen under några meter.. SEN... börjar jag lufs-jogga igen...

och tankarna börjar mala på...

... herregud.. .du orkar minsann till den där stolpen....

alltså, jag försöker när jag är riktigt trött lura mig till "att jag orkar till nästa..." eller "det är bara 3 000 meter kvar och det blir inte så många steg..."

Typ...

Oldboy
1952 • Danderyd
#7
•
30 juni 2019 kl 17:57
Gilla
Liknande Sniberups:du är bara trött,fortsätt spring!
Eller som Monica, mycket huvudräkning på tävlingar, vilken tid får jag med det här tempot, vad behöver jag gör framöver för att klara hh:mm.
När jag körde Nordenskiöldsloppet räknade jag ner km till nästa vätskekontroll, sen till nästa drickapaus emellan och antal hundra meter tills jag fick räkna ner en km." Nu har jag tagit ett steg igen,nu tar jag ett till,typ"
Monica Carlsson
1971 • Partille
#8
•
30 juni 2019 kl 20:12
1 Gilla
Det sysselsätter ju en trött hjärna ganska mycket extra tycker jag, med huvudräkningen... när sträcka är mätt i system som är vanligt decimalsystem, och när det mesta av tid som man behöver hålla reda på är mätt i 60-delar... Förstår alla som verkligen behöver hålla koll på delmål, att ha lapp eller armband med passeringstiderna förberedda!
David Skyfall
1980 • Mölnlycke
#9
•
30 juni 2019 kl 21:01
Gilla
För många är det ju som jobbigast någonstans mellan 50% och 80% av ett lopp och det kan vara värt att komma ihåg och stålsätta sig själv: "Nu kommer den mentalt jobbigaste delen, nu är det bara att bita ihop." Tycker det stämmer bra när det kommer till intervaller, snabbdistans etc.
Walker67
1947 • Växjö
#10
•
1 juli 2019 kl 01:33
1 Gilla
Jag brukar tänka på Estoniakatastrofen och de som låg där i det iskalla vattnet och kämpade för sina liv.Jag tänker; " Kunde de klara sig så kan väl jag klara det här även om pulsen bankar och ansträngningen plågar mig".
Andra knep är att under tävling lägga sig i rygg på en medtävlare som är aningen bättre och ta fokus på ett ställe nacke/rygg och inte släppa fokuset även om det gör ont.
Ett annat tips är att "hata marken" genom att trycka på och därmed avleda tankarna från ansträngningen.
Kalle Dannestam
1980 • Staffanstorp
#11
•
1 juli 2019 kl 12:57
1 Gilla
En tanke som funkar för mig är att fokusera på den träning och den energi jag lagt ner för att komma dit jag är idag och den tacksamhet jag känner över att alls kunna springa. När det blir tungt skulle det även kännas (ännu) värre att kasta bort alla tusentals timmar och kilometer som tagit mig till just den där punkten jag är på idag; vare sig det är den 5:e 1000m-intervallen under vinterhalvåret eller upploppet på en tävling jag sett fram emot i månader. Jag själv har varit skadad och alltid finns det någon träningskompis som inte kan springa, då ser jag det som ett oerhört privilegium att kunna göra det jag gör och springer liksom lite för dem också.

När jag väl står på startlinjen av ett lopp har jag också förärats bästa möjliga egentid av familjen. Det gör mig förhoppningsvis inte till en sämre make/pappa att jag springer, för en glad pappa brukar vara en bra dito. Men jag vill ändå hedra deras uppoffring och göra mitt bästa.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#12
•
1 juli 2019 kl 13:11 Redigerad 1 juli 2019 kl 14:05
1 Gilla
Instämmer med Kalle #11 i mycket. Tänker att det är detta jag tränat för länge och sett fram emot när det blir riktigt jobbigt på tävling. Inträffar det på träning brukar jag tänka på vad målet är, vad syftet med passet är. Det går inte alltid bra på tävling men jag vill alltid komma hem och känna att jag i alla fall gjort mitt bästa för dagen, familjen brukar inte reagera så positivt om jag fått en halv-eller heldag för mig själv och sedan kommer hem supermissnöjd och frustrerad :)

Sedan finns det olika tekniker, dissociera, att försöka fly det jobbiga genom att fokusera på något att, musik, publik/omgivning eller att möte det jobbiga, t ex "OK, det är jobbigt, men vad är det som känns jobbigt, är det benen, lungor/flåset?" scanna av kroppen, hur känns steget, fotisättning, slappnar jag av eller spänner jag mig, t ex i axlar?

Ett förvånansvärt effektivt sätt är också att rabbla ett mantra om det börjar kännas väldigt jobbigt, jag brukar t ex rabbla "Snabb-Stark-Lätt" i takt med stegen om det känns väldigt tungt och vips så kommer jag upp lite i steget och så har det gått några hundra meter där jag tillfälligt glömt av det jobbiga.
Anders Linusson
1974 • Värnamo
#13
•
1 juli 2019 kl 15:05
1 Gilla
Instämmer helt i #11 och #12, precis så resonerar även jag.

Dessutom när det blir tungt/tufft i slutet av ett intervallpass brukar jag tänka att "det är nu det tar", dvs. fullföljer jag passet nu så blir jag bättre/snabbare/starkare!
Peter P
1965 • Kungsholmen
#14
•
1 juli 2019 kl 21:08
1 Gilla
Gäller det intervaller tänker jag mycket i antal. Bara hälften kvar.
Efter nästa intervall är det vara två kvar.
Då jag sprang mitt första 100 miles lopp (bröt efter drygt 11 mil) och det var varvbana på 16 km (10 varv), tänkte jag på slutet: bara 3 passager kvar av den här skogsbacken (börja aldrig tänka på att det är ca 5 mil och 5h, fokusera på det som tilltalar, bara 3 passager!).
tryck undan de tankar som oroar och skrämmer och tänk det som lugnar och lockar.

Som andra sagt så hjälper det på lopp att tänka på all träning och alla förberedelser man lagt in. Och om tankar går mot att bryta, tänk på hur besviken man kommer att vara på sig själv dagen efter.

På kortare lopp och träning tänker jag ofta: nu har jag startat det här, då fullföljer jag detta. Sen kan jag utvärdera om jag gör det igen men detta fullföljer jag. Detta är bara x minuter av mitt liv.
Fredrik Eriksson
1978 • Linköping
#15
•
1 juli 2019 kl 21:36 Redigerad 1 juli 2019 kl 21:37
1 Gilla
#14

Detta är bara x minuter av ditt liv körde jag med till frun när hon skulle föda. Den fungerade riktigt dåligt där och då, men jag gillar den:)
Kalle Dannestam
1980 • Staffanstorp
#16
•
1 juli 2019 kl 23:18
1 Gilla
#15 Jag testade faktiskt samma taktik med händelsevis samma utfall. Märkligt sammanträffande.. =)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.