30 maj 2018 kl 15:37
Instämmer med Mikael #7
Jag är bättre på maraton relativt sett kortare distanser och är du fulltränad för distansen och har god självkännedom om den egna kapaciteten och god förmåga att hålla jämn fart så just det det bästa.
Av mina tio maror hittills, varav sju i Stockholm har mig veterligen två varit med negativ split på någon/några minuter. På båda loppen var målsättningen lite blygsam sett till formen och jag kunde öka på slutet.
Mina bäst genomförda maratonlopp, t ex PB-loppet på 2:50 från Stockholm 2014, innebar att jag tappade ca en minut på andra halvan på "femman" där Västerbron ingick. Detsamma gällde min första sub3-mara det kalla, blöta året 2012 i Stockholm, där tappade jag också en minut.
Ett par gånger har jag satsat mot sub 2:50 (Vintermaraton 2014, Stockholm maraton i fjol) men insett under loppet att det varit för hårt och inte skulle gå, då har jag justerat ner farten från ca 4:00 min/km till 4:05-4:10 min/km och fått en behagligare resa, i fjol blev det 2:54:00 i Stockholm och ett tidstapp på drygt tre minuter om jag minns rätt på andra halvan.
Som en jämförelse, första maran 2008, otillräckligt volymtränad. Mål 3:30). Vill minnas att jag passerade halvvägs på 1:45 men orkade inte andra halvan utan fick varva gång med löpning och kom in på 3:41.
Två faktorer gör det svårare i år. Det är ingen som sprungit nya banan i sin helhet så även om många löpargrupper provsprungit delar av nya bansträckningen är det ingen som vet hur det kommer kännas där de första ganska flacka 25 km byts mot backarna på söder.
Värmen såklart. En del kalkylatorer på nätet säger att en temperatur på 30 grader C motsvarar en tempoförlust på 12 sek/min.