24 maj 2018 kl 10:24
Det här med dropp är nog egentligen litet förenklat.
Titta på slowmotionfilmer av ditt eget löpsteg eller generellt på Youtube, så framkommer det att man inte landar med plan fot rakt framåt.
I själva verket är det en ganska slingrande rörelse där foten dels i bästa fall påbörjat sin resa bakåt i steget innan isättning (paw back). Dessutom landar många med en ganska utåtlutande fotsula. Och så landar de allra flesta med hälen först, oavsett hur mycket ni läst born to run.
Således är det en slingrande rörelse där häl/utsida fot "tar smällen", sen rullar hela foten inåt/framåt tills full fotisättning skett. Det är i detta läge vissa rullar vidare inåt och får den beryktade överpronationen.
Slutligen påbörjas avveckling av steget vilket sker på någon del av tån.
Om vi då återgår till ämnet drop, så visst påverkar höjdskillnaden mellan häl och tå. Men givet ovan resonemang så händer betydligt mer i steget än att hälen tjongar i först.
Upplevelsen beror således på dels hur mycket bakre delen av skon "kollapsar", samt även hur "hård" ytterkant skon har. En väldigt stum sko med högt dropp, kan kännas tuffare att springa i än en mashmellowmjuk sko med lågt dropp.
Sen finns det olika form på sulan som nämts ovan. Trenden verkar ju gå mot en avfasad sula på utsida häl. Titta på Nike Pegausus, Adios, mfl. De allra flesta har en mjuk rundad linje där medellöparen landar, dvs utsida häl.
Så nu har toalett-teoretikern lämnat sitt bidrag. :-)