Löpning Skador & Rehab 14 inlägg 6292 visningar

Ett skadefritt 2018 - hur svårt ska det vara?!

1995 • Karlskoga
#1
17 december 2017 - 10:40
Gilla
Hur gör ni för att hålla er skadefria? Och hur gör ni för att trappa upp löpningen igen när ni varit skadade?

Jag har lyckats fastna i den onda spiralen: Man överanstränger sig. Man rehabar. Man börjar springa igen. Man tycker det är fantastiskt och springer mer. Man springer för mycket. Man blir skadad igen.

Att springa är ju det bästa som finns, men oftast vill hjärnan mer än vad kroppen klarar av (uppenbarligen). Speciellt när man nyligen varit skadad. Så har ni några tips på hur man bryter mönstret och lyckas med det som verkar omöjligt, dvs. undvika att bli överansträngd? Hur lång distans kan man öka med per vecka? Hur många kilometer ska man börja med? Springa vs. alternativ träning? Är mycket tacksam för alla tips!
Irene
1968 • Åstorp
#2
17 december 2017 kl 11:49
1 Gilla
Man pratar om 10% ökning i veckan och detta gör man om kroppen känns fräsch. Känner mig sig sliten och/eller har ont ökar man inte. Kanske snarare tvärtom. De flesta av oss kan inte öka med 10% i veckan över tid utan veckosumman behöver vara detsamma under några veckor. Om alla skulle kunna öka med 10% varje vecka skulle vi snart alla vara 16mils-löpare och det är vi inte. En annan regel är att man inte pressar tider samtidigt som man ökar distansen utan man får lite bestämma sig. Från nu och fyra veckor framåt t ex kan man lägga fokus på tidspress t ex genom intervallträning och fartökning. Efter denna period gör man tvärtom, drar ner på de hårda passen och jobbar med ökning av distans. Om man kompletterar detta med alternativ träning är det ganska svårt att bli riktigt skadad faktiskt om man inte har en obalans i kroppen som behöver justeras.
1967 • www.sapiens.se
#3
17 december 2017 kl 12:19
3 Gilla
Om vi bortser från det uppenbara att inte öka för snabbt eller för hårt vill jag slå ett slag för variationen. Springer du i skogen på småstigar så blir varje steg olikt det andra och då kommer du att kunna springa mer. Inte ens när jag tränat som hårdast för maraton har jag helt och hållet varit ute på asfalten. Jag tycker inte det är några problem med det hårda underlaget men däremot monotonin det innebär när varje steg blir mer eller mindre identiskt.

Så, ut i skogen! Det går faktiskt mer eller mindre bra att lägga en del pass utanför vägarna eller löpbandet året runt . Snöpulsning är en underskattad träningsform. :-)
1973 • Åkersberga
#4
17 december 2017 kl 12:42
2 Gilla
För mig har tempot enormt stor betydelse på hur skadebenägen jag blir över tid. Om du vill springa mer prova att sänka tempot 15-20sek/km det gör stor skillnad för återhämtningen. Det är oftast i samband med de snabbaste passen som något brister.
Löprörelsen skall nötas in med lugn löpning över lång tid så att leder, senor och ligament hinner anpassa sig och att man blir så energieffektiv som möjligt.
Andra träningsformer kan stärka muskler och ev. syreupptag men de är inte specifika för löprörelsen så det gäller att inte trötta ut sig mer än att man kan även återhämta sig från en ganska hög löpvolym som krävs för anpassningen.
#5
17 december 2017 kl 15:20
Detta inlägg har raderats
1969 • Bara
#6
18 december 2017 kl 23:31
1 Gilla
Göra övningar där man står på ett ben kan vara ett sätt att stärka musklerna och öka medvetenheten. Ofta är man bättre eller sämre på att hålla balansen med ena benet. Vilket skapar en obalans. När man springer tillbringar man mycket tid på ett ben. Därför bra att kunna det. Blundar man blir det extra svårt.
1971 • vånga
#7
21 december 2017 kl 07:04
Gilla
Träna varierat, kör styrka, cykla,simma, skider... variera löpunderlag, pressa ej på löppassen-ev några kort sekvenser under löpningen ej varje löppass. Jag har fått diagnosen belastningskänsligt knä-spring aldrig över 10km från läkare-i helgen sprang jag 138km.....Klarat för jag är helt galen tränar allt möjlig. Nu är jag finger skadad varav min träningsdagbok är "färglös"-måste komma på hur man tränar varierat med en hand.
JJogg
1986 • Örebro
#8
21 december 2017 kl 09:29
Gilla
Maria: lite nyfiken på din diagnos där. Skulle gärna vilja veta mera om dina symptom då jag själv har en del problem med knän utan synliga fel.
Hobbylöparn
Östermalms IP
#9
21 december 2017 kl 09:46
1 Gilla
Instämmer om tempot.

Bättre att springa 3-4 pass i veckan i lagom tempo och känna sig härligt skadefri.

Än att komma in i rehabloopen och konstant försöka komma tillbaka, för att sen maxa för tidigt.
1971 • vånga
#10
21 december 2017 kl 10:30
Gilla
#8
Oj, mina knän :)
Började 2004 ramlade i skidspåret, fick plocka bort benfliser i knät-fila till en ny yta. Uppehåll i många år-körde MTB. Lyckades vrida till knät 2000, 2009!. 2015 fick svin ont i knät vid terränglöpning, speciellt nerför, linkade runt BUM; Ultravasan. Läkaren kom framtill aldrig mer löpning över 10km....Fick aldrig någon diagnos, utan mera sluta!!!Dit knä tål ej belastningen som löpningen ger. Känner av knät, kan ej springa fort får ont, vissa dagar hopplöst springa nerför-accepterar å går nerför/springer baklänges nerför,måste köra mycket styrka runt knät, även variera mig så man avlastar knät-okej spelar innebandy-ej klokt.............
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
21 december 2017 kl 10:54
Gilla
Maria, helt fantastisk historia! Håller med om att innebandy inte är klokt men inte tror jag att du lyssnar på det;-)
#12
21 december 2017 kl 11:54
Gilla
Så länge man inte är helt låst vid löpning så gör en klassiker så får du en mer allsidig träning som är mer hållbar.
1962 • Laholm
#13
21 december 2017 kl 16:51
1 Gilla
Analysera din träningsdagbok och justera utifrån råden du fått och det du tror kan ha gett hög skaderisk. Att titta bakåt och sedsn planera framåt kan vara ett bra sätt att minska risken för ny skada.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#14
21 december 2017 kl 17:40
Gilla
Lite tur ska en väl ha också ellet så är jag inte särskilt skadebenägen
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.