17 september 2016 kl 09:31
Jag är nybörjarjoggare, varierar mellan skog/stig, elljusspår och asfalt som finns nära hemma. För- och nackdelar med alla. Men att det är nära hemma är det som är smidigt och att det blir av, även de dagar då inspirationen är klen innan passet.
Min lycka är att jag inte har några särskilda problem med "tråkiga" rundor, jag kan springa 4-5K och vända tillbaka bara, behöver inte vara en fin rundslinga liksom, och vips har det blivit ett pass även om det inte blir episkt vackert...
Asfalten är cykelbana, ganska flack, närmast obegränsat hur långt jag kan springa innan jag vänder, eller olika riktningar. Enkel "just do it"-runda.
Skogen/stigen är också just utanför dörren, finns några vandringsleder men de börjar med uppför i ca 1 km innan det flackar ut. Sen ganska kuperat, mycket sten/berghäll/stubbar/rötter/spång och ojämnt, måste springa och hålla koll på underlaget, ibland ganska sakta på grund av att det är brant och ojämnt.
Elljusspåret, ligger 5 km bort men via ca 2 km mycket brant uppförsbacke (haha, halva orken skulle ju gå åt bara att springa dit), väldigt fult att ta bilen till träning men... fördelen med ett sånt spår är att det är i skogen, men ändå såpass enkelt underlag att jag inte behöver tänka på var jag sätter fötterna och akta mig för vrickningar.
Bor du så att du har nära till hyfsat flack grusväg, låter ju jättebra! Bara mata på, knyt skorna och iväg, tänk inte på om du verkligen vill eller inte, bara ut!
Samma som du, mer intresserad av "tid ute" än "sprungna km", för hastigheten varierar ju väldigt mycket mellan olika typer av rundor. Flacka asfalten snabbast och enklast såklart, kuperade stigterrängen långsammast km-tid.