5 juni 2016 kl 19:18
Bo, det där säger jag inte emot; självklart behövs både lugnt tempo, tröskel och Vo2-max-fart. Det jag skrev var att det jag vill minnas att fokus har skiftat en del till förmån för just V02-max-passen. Det ger en bättre utveckling än man trodde innan att springa riktigt fort. Därmed inte alls sagt att man kan springa så fort hela tiden – det är en omöjlighet. Du kanske kan hålla den farten under 10 procent av din träningstid. Detta skrev jag också i mitt förra inlägg.
Sedan tycker jag att vissa har hakat upp sig på vikten av fettförbränning under distanspassen. Du bränner fett även under ett fartpass, och framför allt efteråt. Du går självklart ner betydligt mer i vikt av att springa fort än av att springa långsamt (om du skulle klara av det). Anledningen till att man ska springa långsamt i 70-80% av din mängd är att detta är vad din kropp mäktar med.
Låt mig förklara mig med ett exempel. Låt två löpare, som är lika snabba på en viss distans, träna under lika många pass. Den ena tränar 80 km i veckan i låg fart 75% av tiden, och under resten av tiden (25%) i hög fart av olika slag. Den andra springer i hög fart 100% av tiden. Vem får bäst utveckling? Ja, den som springer långsamt 75% av tiden så klart, eftersom den andra kommer att bli skadad, men låt oss räkna bort fenomenet skada. Låt oss säga att detta fenomen inte fanns. Låt oss säga, för exemplets skull, säga att den som tränar snabbt (i genomsnitt 90% av Vo2-max) inte blir skadad alls, utan mår toppen av sin högintensiva träning 100% av tiden. Vem skulle då få bäst utveckling? Ja, den som hävdar att det är jätteviktigt att träna lågintensivt för att denna form av träning är viktig i sig, för att lära kroppen ta från fettdepåerna, använda sina långfibriga muskler och så vidare, skulle kanske svara att den första löparen skulle få en bättre utveckling än den andra, p.g.a. allsidigheten. Men så är det knappast. Det skulle vara den andra löparen, eftersom det inte finns någon helt anaerob träning (all träning är aerob, även den anaeroba).
Så tänker jag.