22 januari 2016 kl 20:36
Är det inte lite olika hur kyrkogårdar ser ut, och storlekarna?
Hemma i Norrland är det vanligt med att man parkerar bilen utanför, och sen går man in och mest via krattade gångar, det känns liksom jag är uppfostrad att röra mig tyst och stilla där. Endast undantagsvis enstaka bilar, isåfall någon med rörelsehinder som får hjälp att komma nära.
Nu bor jag i Göteborg, en del kyrkogårdar är stora och gamla, i början var jag ovan att det var stora bilvägar där man kör in utan att det är fel. Eller att det inte känns respektlöst att ta en rask lunchpromenad genom. Men det är nog mest för att kyrkogården då är så stor, och att man inte kommer så nära själva gravarna på "genomfartslederna".
Summerat: springa på liten kyrkogård - nej för mig, på stor kyrkogård med "genomfartsleder" - ja, det skulle nog kännas OK.
