8 december 2015 kl 21:07
Sållar mig till Bo i detta (jag läser för att själv lära mig om mina egna mål också) även om jag har en annan approach till löpning.
Och mitt första Marathon, eller.. rättare sagt.. försök till Marathon slutade med att jag klev av för jag hade inte förberett mig tillräckligt och hade helt orealistiska mål (särskilt på den obefintliga mängdträningen jag genomförde). Knäckte mig själv så jag slutade springa helt på egen hand men har sprungit på jobbet på somrarna rätt motvilligt.
Kontentan är att inte har för höga förväntningar (och bygga vidare på Christoffers inlägg) på när du väl ska springa ditt första Marathon. Hellre för långsamt än för fort. Kroppen slits otroligt mycket av de där 42,195km - det fick jag känna på mitt första slutförda Marathon i november i år. Jag började springa i april. På 7 månader (till den 7 november) sprang jag ca 1250km (mängd räknas). Hade ont i bålen, framsida- baksida lår, vaderna efter målgången. Ändå pinnade jag till mig 3:23 i sluttid. För mig, var målet egentligen bara att slutföra en Marathon och hade kunnat få ta 3:45. (Sen kan man diskutera tävlingsinstinkten...)
Jag slutförde också Stockholm Halvmarathon i år och fick ihop 900km till tävlingsdatumet i september. Drog till med 1:36 där från startgrupp E.
Dessa sprang jag utan att egentligen veta min kapacitet och hade alltså ingen direkt strategi mer än att jag gissade mig fram. Hade 4 olika tidarmband och givetvis började jag med det snabbaste vilket kan ha kostat mig en del i ork..... för marathon så hade jag en strategi, att gå strax under 3:30 men fick storhetsvansinne och låg på 4:40tempo (ca 3:20 i sluttid) i ca 30km för att sedan.. kriga mig i mål :P
Vad jag vill säga utöver att det är bra att känna sina begränsningar är att de beror till stor del hur mycket du väljer att engagera dig i löpningen. Kommer du springa någon halvmara innan Marathon? Ska du springa Stockholm Marathon 2016 kan halvmaran Kungsholmen runt vara ett bra formtest (har tänkt det själv).