24 augusti 2015 kl 08:26
Tyckte själv att 9 mil var utmaning nog haha. Älskade verkligen banan efter Smågan, där inne i skogen på de små stigarna och sen över spängerna och vilken inramning det var med rosa/orange soluppgång och tät dimma, nästan religiöst.
För min del blev värmen det största problemet, så sjukt varmt under andra halvan. Svettades som en gris vilket gjorde det tunga tyngre och efter Oxberg blev jag tvungen att gå långa partier. Skönast var dock att få den kick jag fick av att se endast en siffra på skyltarna och inte tvåsiffrigt och att med det i skallen börja springa snabbare än under hela loppet dittills och med 5-600 meter kvar formligen rusa in i mål med hejaramsor från ungarna i öronen och gråten i halsen.
Hade hellre varit mer inne i skogen på stigar än på grusvägar men det var okej och är förmodligen än mer okej om solen inte steker som den, i lördags, gjorde.
Det var en sjukt vacker upplevelse och ett grymt äventyr och jag är så imponerad av SAMTLIGA som genomförde detta, 5.45 eller 14.49.
Efter målgången blev det en sväng till hotellet där jag däckade totalt, vaknade 21.30 och googlade krampaktigt efter pizzautkörning i Mora. Tryckte i mig en halv deg och en halv Sprite och sen däckade jag igen så något samkväm blev det inte tal om, hoppas ni andra var piggare och hade kul!
Lite stel i benen men i övrigt helt okej nu, sjukt stolt och fånler som en tok. Kan inte sluta tänka på soluppgången vid Smågan, de underbara skogsstigarna och spurten i mål.
