Löpning • Träning • 9 inlägg • 9802 visningar •

Hur får jag psyket att arbeta med mig och inte mot mig när jag ska springa typ milen?

Marie

1982 • Hindås

•

29 april 2015 - 21:53

Gilla

Hej!

Behöver tips. Jag kan springa 5-7 km utan problem men därefter tar det stopp. Då börjar det mala i huvudet. Åh, va tungt, å tråkigt, långt kvar, är jag inte klar snart! Jag försöker att tänka positivt men lyckas inte riktigt. Jag verkar också vara väldigt påverkad av dagsformen. Har två små barn som ibland lever rövare om natten och jobb. Försöker äta ordentligt för att inte känna mig "svag" på grund av det. Hur gör ni? Blir så sotis på löpare som kan springa hur långt som helst. Har fått för mig att min kropp är mer av typen "explosiv", kan springa väldigt fort på korta sträckor (har spelat fotboll tex). Är det någon som har någon tanke om det? Finns det kroppar som liksom inte är "gjorda" för att springa långt?

Kalle Dannestam

1980 • Staffanstorp

•

29 april 2015 kl 22:25

Gilla

Småbarnslivet gör kanske att man inte alltid är taggad till tusen tack vare alla bestyr..

Räcker det inte med 5-7km då? Kanske bättre att hålla sig med det ett tag och inte pusha löpningen längre än det är njutbart och roligt, successivt kommer flås, fart och känsla bli bättre så håll ut bara. Springa mer än man har ork, energi och lust till riskerar att ta bort nöjet helt.

Själv var jag en toksprinter i skolåldern men har lagt om till mer långdistans på äldre dar. Intervaller kanske kan passa dig och vara en väg in i löpningen? Och själv tror jag att även om vi är olika byggda och har olika förutsättningar så går det att lura kroppen väldigt mycket =)

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

29 april 2015 kl 23:20

Gilla

Jag tror inte det har med psyket att göra och även om alla har olika förutsättningar har jag svårt att tro att såpass kort som 5-7km skulle vara en magisk gräns för dig rent fysiskt. Jag tror du springer för fort för att orka längre. Ser ett pass i din dagbok här där du sprang 5km i 5:20-fart typ. Du skriver att du kunde gjort en bättre tid... känner igen det där. Sluta jaga tiden. Kan du springa 5km i 5:20-fart så kan du lätt springa milen i 6:00-fart. Du behöver bara ha diciplinen att hålla farten såpass långsam hela vägen. Inte gå ut i 5:20-fart. Ju fortare du springer desto fortare blir du trött, svårare är det inte. Det skulle vara skillnad om du sprang 5km på 35-40 minuter - då kanske du inte hade kunnat sänka farten så mkt. Men med den kapacitet du har på 5km kan du lätt köra 10 eller 15km om du bara gör det tillräckligt långsamt. Om du vill alltså, annars är väl 5-7km superbra?

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

29 april 2015 kl 23:38

1 Gilla

Testa spring så långsamt du kan en gång. Enda målsättningen är att att slappna av, spara energi, korta steg, och göra det så långsamt det bara går utan att det känns superkonstigt. Du borde landa nånstans på 7-7:30-fart. Kör så en timme och jag lovar att du kommer vara mkt mindre trött efter det än efter dina 5km-pass. Mkt mindre. Därifrån kan du sen öka lite nästa gång och till slut hitta din distansfart (troligen klarar du både milen och halvmaran bra mkt snabbare än 7-fart). Men det är bra att uppleva känslan att man kan fortsätta "hur länge som helst" en gång.

Det förändrade hela min bild på löpning som träningsform och jag är hooked från den dagen då jag istället för att springa 3-4 km i 5-fart testade 10km i 7-fart. Jag hade aldrig sprungit längre än 4 km och trodde att jag inte var skapt att springa längre. 10km i 7-fart var dock skitlätt och ett par veckor senare sprang jag 2mila-pass varje helg. Mkt mindre jobbigt än de helvetiska 3-4km-rundorna där jag tidigare hade jagat mitt eget personbästa. Allt handlade om att bara hålla igen litegrann på farten. Lägga sig under tröskeln istället för över. Framförallt sprang jag tidigare för fort första kilometern - det kostar senare, efter 5-7km t.ex. tror du behöver hålla igen lite. Jag är också gammal fotnollsspelare och en naturlig löphastighet för en fotbollsspelare går mer mot medeldistansfart än långdistansfart. Kanske kan vara en del av förklaringen.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

29 april 2015 kl 23:47

Gilla

Att springa över tröskeln innebär f.ö. att man springer i en fart man max orkar hålla en timme på tävling, typ. det är ganska rimligt att orka ungefär 7km i tröskelfart på träning. Jag tror du intuitivt lägger dig kring mjölksyratröskeln vilket innebär att du drar på dig mer syra än vad dina muskler kan forsla bort. Till slut - efter typ 30-40 minuter börjar du bli riktigt trött och måste sänka farten eller kämpa som en elitidrottare för att hålla i det uppemot timmen. Självklart känns det jobbigt i den farten, och den typen av pass är dessutom extremt formberoende. Ibland känns det som det värsta som finns och ibland går det enklare. Min tröskel ligger kring 4:40-fart men de flesta av mina pass går i 5:30. Det är min distansfart. Din tröskel ligger säkert runt 5:30 så testa 6:30-fart typ.

Karin Axelsson

1985 • Göteborg

•

30 april 2015 kl 07:48

Gilla

Håller med Kalle, varför inte nöja dig med 5-7 km? Det är bra träning! Löpning ska vara rolig och härlig och inte något man tvingar sig till :)

Marie

1982 • Hindås

•

30 april 2015 kl 08:18

Gilla

Tack för alla svar :)! Jag älskar att springa men jag har aldrig haft ett mål med löpningen tidigare. I september ska jag springa en mil på ett lopp och det är det jag har i bakhuvudet hela tiden nu. Jag ska testa att dra ner på tempot, det var ett jättebra tips, att få känna känslan att jag kan! Jag kan lätt bli lite för tävlingsinriktad mot mig själv och tiden, men det är nog tyvärr sådan som jag är ;)!

Tibor Karaszi

1965 • Täby

•

30 april 2015 kl 10:27 Redigerad 30 april 2015 kl 10:30

Gilla

Räkna ut km tempot på en 7 km vända. Plussa på 20 sekunder. Kör det tempot på en mil - tillåt dig själv inte att gå över det tempot. Justera nästa gång.

Låt sen varannat milpass vare ett behagligt pass (med 30-60 sekunder lugnare än det du kommer fram till ovan (dvs det mil-tempo du har när du pressar på en smula).

Susan H

1986 • Tumba

•

4 maj 2015 kl 22:50

Gilla

För mig gjorde det en enorm skillnad rent mentalt när jag började springa längre rundor. Rundor på strax över milen som jag sen sakta förlängde till 16-18 km. I jättelångsamt tempo, precis som killarna är inne på här. För då visste jag i huvudet att jag KAN sega mig runt 18 km, då är ju 10 "ingenting", det är bara att mala på.. Annars finns det andra knep du kan använda, jag försöker få fatt i nån tanke annat än "fan vad jobbigt", eller räkna saker, lyktstolpar, stenar, tallar, lyssna på musik, räkna ner. Lycka till!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.