15 oktober 2014 kl 22:24
Det är lätt att stå på lite för mycket där terrängen är lite trixig bara för att det är så kul. Lätt att de lättsprungna bitarna känns ganska sega ibland då också.
Angående tidsmål tycker jag fortfatande efter fem terrängultror att det är riktigt svårt att ens gissa sig till vad man ens kan komma i närheten av för tid. Det har flera gånger tagit både en eller flera timmar längre tid än man trodde från början. Nu är ju SUM relativt lättlöpt med några av de andra loppen jag "sprungit" vilket gör det något lättare att gissa, men sen beror det ju på väder och hur grisig banan är mm också.
SUM blir första ultran jag springer för andra gången. Förra året kom jag till start ruggigt dåligt tränad (tre långpass på fyra månader pga en krånglande fot) och fortfarande lite småförkyld efter en dunderförkylning två tidigare, men lyckades ändå släpa mig i mål på 5:20 (hade då gjort 3:20 på marathon under våren). I år kommer jag betydligt bättre förberedd, man har inte riktigt bestämt mig för om jag ska se det som ett lite extra långt och roligt långpass eller om jag ska köra på lite hårdare. För tiden man går i mål på betyder ju ingenting för någon som inte sprungit loppet.