12 april 2014 kl 14:39
På ett sätt är det förståeligt, helt klart. Det är därför en bör ha bansträckningens fysiska egenskaper i åtanke när en sätter mål/jämför tider. Sedan tillkommer väderleken - och absolut inte att glömma bort - formen för dagen loppet utförs.
Löparbanor ska hålla samma standard - där är de fysiska egenskaperna på bansträckningen någorlunda densamma oavsett varthän en springer - däremot så tillkommer väderleken, antalet höjdmeter från havet, löparens form... ;)
Var en sätter gränserna avgör en själv - det finns normer inom löpningen som i andra idrotter - det är klumpiga måttstockar på individnivå - kanske speciellt för glada amatörer.
I början när jag återupptog löpningen mätte jag tider tagna på löpbandet även som referens. Numera gör jag inte det, eftersom löpbandet används inte i samma utsträckning.
Godtagbara tider är subjektivt - 4h på en stadsmara är varken sämre/bättre prestation än 6h på en bergsmara - eftersom vi inte med säkerhet kan bedöma alla variabler som avgör löparens tid i förhand (om ens i efterhand), så är det upp till löparen själv att bedöma. ;)
Det hindrar dock inte en att satsa järnet på marathon och bli glad över prestationen. Även om det skulle vara ett "lätt" marathonlopp för observatören.