14 mars 2014 kl 17:00
Tricket med Boston är ju att inte dras med i det hysteriska tempo som buffelhjorden sätter av i, försöka undvika att få hybris i nedförsbackarna och inte få för sig att man ska revidera upp tempot. Det är trots allt en osedvanlig stor samling väldigt duktiga men testosteronstinna och överladdade löpare som drar iväg när startskottet går och då är det lätt att dras med. Utmaningen ligger mycket mer på det mentala planet och förmå sig att hålla igen första halvan än att det är en speciellt tuff bana. Det är min lärdom efter både magplask och PB där. Det låter så lätt, men det är så svårt när man väl springer där och flyger ner för backarna (och det är nog därför många skjuter ut sig)
Men kul är det. I år har jag andra utmaningar i april så jag får passa Boston för denna gång. Men lycka till och ta det lugnt första halvan så kommer du äga resten och verkligen kunna njuta av världens längsta upplopp.
