7 maj 2013 kl 08:20
Jag har INTE varit med om mycket underligt under alla år av löpning men detta är det jag minns nu direkt:
* Stod öga mot öga med älgko två gånger på samma pass då jag sprang obanat. Vi blev lika rädda båda två och sprang åt varsitt håll båda gångerna.
* Nära att trampa ihjäl grodor som sitter blickstilla på stigar stjärnklara höstkvällar och verkar som förstelnade
* Rejält skrämd av kor och tjurar då jag sprungit genom kohagar och skocken intresserat börjar springa i min riktning
* Jag tex aldrig sett en större orm än kopparorm på ett löppass men min kära hustru påstår att det beror på att jag är halvblind då hon ser orm på i stort sett varje pass. Men jag ser ju kopparormarna så jag tror att det är hon som ser pinnar som rör sig :-)