17 april 2013 kl 10:42
Det beror nog dels på hur banprofilen ser ut och om du är beredd på att riskera genomklappning på slutet eller inte. För egen del har jag konstaterat att det funkar bäst att öppna lite lugnare och öka efterhand. På Sthlm halvmara i höstas siktade jag på 1:38 och gick ut i det tempot (och bitvis ännu lite snabbare). Efter 14-15 km var jag riktigt sliten och när den långa stigningen vid 17 dök upp så rasslade sekunderna iväg fort. Fanns inte en chans att pressa fram en spurt och med tunnelseende, illamående och krampaktig hållning kom jag i mål mer än 4 min från mitt mål, där det mesta tappades sista 5 km. Det var inte roligt att springa i mål trots PB, bara skönt att skiten var över.
På Kungsholmen runt om några veckor kommer jag istället öppna 5-10 sekunder långsammare per km första kilometrarna jämfört med måltid och sedan succesivt öka och sedan, förhoppningsvis, få till en spurt sista biten. Antagligen mindre chans till att överträffa min måltid med någon större marginal, men mindre risk för genomklappning och en tråkig upplevelse.