Löpning • Träning • 32 inlägg • 10023 visningar •

J Brinks Vasalopp - kan någon förklara?

Per K
1974 • Västerås
#1
•
5 mars 2013 - 02:01
Gilla
Från Aftonbladet:
"Jörgen Brink klarade inte att utöka sin svit till fyra raka Vasaloppssegrar, mycket beroende på en febertopp under lördagen.
-Igår (dvs lördag) eftermiddag trodde jag inte på start, jag hade feber och sov minimalt i natt, säger han.
Han kom till start men när bröderna Aukland vred upp tempot sista två milen tröt krafterna.
- Även om jag kunde hänga med på rycken så kände jag att de skulle ta knäcken på mig till slut.
-----------------
Jag antar att Brink har en kroppskännedom utöver det vanliga och likaså en medicinsk expertis som backar upp honom - men som motionär matas man ständigt av råden att avstå eller träna mycket lugnt vid sjukdomskänning. 90 km i tävlingsfart borde vara sisådär helt enkelt. Kan någon förklara varför de allmänna råden inte gäller landets bästa långdistansåkare?
< < < 1 2 > > >
Samuel Edvardsson
1983 • Karlsborg
#2
•
5 mars 2013 kl 06:09
Gilla
Kan tänka mig att han har tränat enbart för detta sen senaste loppet och att det då krävs mycket för att man inte ska ställa upp.
Tobbe Svensson
1976 • Blentarp
#3
•
5 mars 2013 kl 08:11
Gilla
I SVT-intervjun efter målgång sa ju Brink att han hade "känningar, ungefär som om jag var på gång att få feber" under lördagen. Förklaringen finns nog att finna i en något selektiv uppfattningsförmåga hos journalisten från AB... Det är nog mer säljigt att skriva saker som "febertopp"...
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#4
•
5 mars 2013 kl 08:30
Gilla
Ja man kan undra. I dokumentären om Sixten Jernberg framkom det ju att han tränade även när han hade feber, influensa eller vad som helst. Ställde aldrig in träning. En gång när han skulle ut på ett flera timmars löppass i skogen så föll han på en stubbe och knäckte flera revben i början av passet och då funderade han på om han skulle vända hemåt, men istället sprang han i flera timmar till.

Man får ju lätt intrycket i media av att om man joggar med minsta lilla förkylning så får man hjärtmuskelinflammation direkt och det är finito. Men jag tror att det ska rätt mycket mer till.
Hanna Berg
1987 • Nacka
#5
•
5 mars 2013 kl 08:54 Redigerad 5 mars 2013 kl 08:54
Gilla
Nu är ju det knappast hälsovådligt, men jag går ju alldeles för ofta till jobbet när jag är sjuk och borde ligga i sängen. Det är ju deras levebröd så de har väl inte "råd" att vara sjuk varken sett till ekonomin eller t.ex formtoppningsschemat.
Så jag tror råden gäller dom också, men som du säger har de säkert tillräckligt bra tillgång till läkare för att kunna "utmana" sånna normer :) Skulle nog vara skönt med sitt eget lilla hälsoteam! :)
Claes Wikdahl
1976 • Sollentuna
#6
•
5 mars 2013 kl 08:54
Gilla
Sen kan man ju fråga sig om Sixten varit en mindre framgångsrik idrottare om han vänt hem den gången? ;)

Jag tror att Brink avbrutit om det hade varit nåt allvarligare på gång i kroppen. Det borde han kännt tidigt i loppet, och med ambitionen att vinna eller försvinna borde det varit enkelt att hoppa av. Nu var det nog bara den allra sista lilla spetsen som fattades, möjligt pga av "känningarna" innan loppet. Ingen större fara mao.

Min teori..
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#7
•
5 mars 2013 kl 08:58
Gilla
Claes, han kanske hade det? Det var ju just den mentaliteten som gjorde att han blev en av de allra största. Hade han vänt hem så hade han ju inte varit Sixten :-)

Claes Wikdahl
1976 • Sollentuna
#8
•
5 mars 2013 kl 09:50
Gilla
Jo, så kan man ju också se det :)
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#9
•
5 mars 2013 kl 10:39
Gilla
En lättare förkylning behöver inte påverka prestationsförmågan alls (eller hälsan kort och långsiktigt). Det är bara att testa och se hur kroppen reagerar, känns det inte bra så lägger man ner....
Vasaloppet sker ju huvudsakligligen inte i närheten av maxpuls, bortsett från tempohöjningar och spurt på slutet. Det är ganska mycket lugn transport i början ( även om eliten gör det i ett för oss vanliga dödliga hiskeligt tempo) där man har tid att känna efter hur kroppen mår...
Nu var nog Jörgen bara 99 % kry. Han saknade den sista procenten, som brukligt de tre senaste åren, och kunde inte svara på Jörgen Auklands m fl. långspurt den sista kilometern
Anders Pihl
1970 • Lerum
#10
•
5 mars 2013 kl 11:15
Gilla
Man ser väldigt tydligt i TV när ansträngningen ökar och flocken blir ett långt streck och då går pulsen upp rejält. Annars har de höjt sin tröskel till löjliga nivåer, helt fantastiskt :)

Tror ändå på att Sixten hade en reglering i kroppen och att det man tolkar som max var max efter de förutsättningarna. Det byggde pannben som gjorde honom odödlig :) se andra Svan, Dählie, Alsgård, Northugg osv osv inom ultra finns de med löjligt tjocka pannben, helt underbart
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#11
•
5 mars 2013 kl 13:10
Gilla
Sixten skulle förmodligen fortfarande vara i liv om han hade varit snällare mot kroppen. Så som jag förstod dokumentären så gick han på tok för länge med lunginflamation på slutet.

Jörgen med sitt flimrande hjärta riskerar nog inte mer än nödvändigt får man nog tro. Han har nog koll.

Finns risker som aldrig är värda att ta. Är man död är man inte med i nästa lopp...
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#12
•
5 mars 2013 kl 13:30
Gilla
Lars, jo han hade lunginflammation innan han dog, men om vi pratar 50 år tillbaka i tiden när han tränade mängder av timmar varje dag, trots att han var sjuk ibland, så tror jag inte att det förkortade hans liv.

Men han hade säkerligen en väldig tur, och en otroligt stark kropp som klarade av det.

Ibland blir det lite överdrivet åt andra hållet också, att man knappt ska gå en promenad för att man är förkyld pga risken för hjärtmuskelinflammation. Är man hyfsat vältränad så tror jag inte det är någon fara med lite lätt jogging även om man har en förkylning i kroppen.
Petter Bogren
1967 • Danderyd
#13
•
5 mars 2013 kl 16:34
Gilla
Jag hade precis samma känning inför ÖS som Jörgen beskrev efter målgång, inga andra jämförelser.

Valde att starta för att kliva av när febern eller pulsen skulle ge sig till känna/stiga. Men, ingenting hände. Åkte hela loppet, tog det lugnt i början, ökade mot slutet. Väldigt förvånad.

Sov dåligt kvällen före, tog Alvedon på kvälen och på morgonen.
HR
1972 • Stockholm
#14
•
5 mars 2013 kl 17:13 Redigerad 5 mars 2013 kl 17:13
Gilla
Grattis Petter.
Bra att lyssna på kroppen under loppet, det gläder mig att du genomförde loppet. :-)
Mance Ryder
1978 • Handen
#15
•
5 mars 2013 kl 17:50
Gilla
Om Brink orkade i 9 mil i ett tempo som endast ett fåtal skidåkare världen klarar av så var han nog 100% frisk. Sedan så kanske han inte kände sig helt 100%, men det är en annan femma. Elitidrottre inför stora tävlingar är antingen i toppform eller 'lite krassliga'. Mest mentalt det där tror jag.
Om ni rannsakar er själva så tror jag nog att de allra flesta som försökt anstränga er med en riktig sjukdom i kroppen på en gång förstår att det är i princip omöjligt att prestera.
Så min slutsats är att herr J.Brink var frisk och kry;-)
#16
•
5 mars 2013 kl 21:09
Detta inlägg har raderats
Johanna Linde
1987 • Essunga
#17
•
5 mars 2013 kl 21:49
Gilla
hxman: Kan du berätta hur man märker att man fått det? Som jag har hört så kan man vara lite snuvig, ge sig ut och springa och sen dö knall fall i spåret?
Per K
1974 • Västerås
#18
•
5 mars 2013 kl 22:15
Gilla
Utläser man exempelvis statistik över plötsliga dödsfall inom idrotten är statistiken i vart fall förkrossande till männens nackdel (44 av 45 fall).

Denna lista från Folksam är lite gammal (2005), vet inte om siffrorna har ändrats något i och med senaste motionsvågen: http://fogis.se/ImageVault/Images/id_10965/ImageVaultHandler.aspx
HR
1972 • Stockholm
#19
•
5 mars 2013 kl 22:57 Redigerad 5 mars 2013 kl 22:58
Gilla
Johanna: problemet är att det inte är så lätt att känna efter. Även om risken inte är SÅ stor så är det en risk och det kan gå snabbt ifrån att känna sig olustig till att segna ihop.

Småsnuvig = normalt för mig så här års.
Feber eller "varm och frusen" = no go för mig. Feber har jag nästan aldrig men det känns självklart att inte träna med feber i kroppen.

Har själv svimmat av i löparspåret vintertid när jag hade för bråttom ut efter feber, hade nog lite feber kvar i kroppen och fick en läskig hjärtrusning och blev riktigt svag vilket höll i sig ett par dagar efter det med hög feber och blev sängliggande ett par dagar till. Var 17 år när det hände. Efter det har jag dock bara varit rejält sjuk EN gång och springer ofta småsnuvig på hösten/vintern/våren. Senast idag. :)

Känner jag mig risig/frusen hoppar jag över men känner jag mig bara lite trött/småsnuvig så känner jag efter ute på passet. Oftast släpper det och man kan remma på kanske lite långsammare än vanligt men med väldigt knapp reserv för att ta i jämfört med normalt.
Micke
1981 • Göteborg
#20
•
5 mars 2013 kl 23:02
Gilla
Henrik : Du är förnuftig du :-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.