Löpning • Kom igång • 47 inlägg • 8049 visningar •

Förklara hållning och höftens position

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

12 juni 2014 - 14:36 (Redigerad 12 juni 2014 - 14:37)

Gilla

Många av oss har säkert en "stämpel" som Löpare i bekantskapskretsen och på jobbet och vi vet betydelsen av en korrekt hållning (rak, stolt) och t ex höftens position ("hög höft, hör man ofta i löptekniksammanhang, "dra in svanskotan" använder jag själv ibland) istället för att springa ihopsjunken och med höften för långt bak/ner.

Men VARFÖR är det viktigt?

- Vad är det som gör att löpningen blir effektivare?
- Vilka muskler är det som jobbar bättre/kommer i bättre position med en bättre hållning?
- Är det lättare att landa med foten under sig med rätt hållning?

Jag har ett helt gäng ivriga kollegor (t ex många som ska springa tjejmilen i september) som vill börja springa mer nu på sommaren och som vill ha tips och trots att jag vet vikten av en bra hållning och känner skillnad när jag provar att "säcka ihop" så har jag väldigt svårt att beskriva och sätta ord på just VARFÖR löpningen blir effektivare och löpsteget bättre med en bättre hållning.

Motionärer fokuserar ju ibland för mycket på teknik istället för att springa och ganska få springer "tokfel" vilket jag försöker säga men det är ändå roligt att kunna besvara frågor.

Någon som fattar vad jag menar och kan sätta ord på det, ur en anatomisk/fysiologisk aspekt?

< < < 1 2 3 > > >

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

12 juni 2014 kl 14:47 Redigerad 12 juni 2014 kl 15:01

1 Gilla

Jag undrar samma sak och när jag försökt ta reda på det så har jag mest landat i att det verkar vara så "det borde vara" för att elitlöpare springer så. Börjat luta mer och mer åt åsikten att en bra hållning är en effekt av mer träning och ökad snabbhet snarare än tvärtom, att en bra hållning i sig självt skulle ge en bättre löpekonomi. Dock nyfiken på hur det verkligen ligger till om nån vet eller tror sig veta det.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

12 juni 2014 kl 14:51

Gilla

Med det sagt så har jag också uppfattat det som att det är höftböjarna man vill aktivera - men i praktiken verkar det vara svårt att ändra hållningen och muskelaktiveringen med nån sorts tankekraft som det ibland låter som att man kan göra.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

12 juni 2014 kl 14:54

Gilla

Jag tänker på om det t ex går åt mer muskelkraft att dra fram låret/benet i lyftfasen i ett nytt steg.Om gluteusmusklerna (rumpan /höftböjare/fram-eller baksida lår får jobba mer om man är ihopsjunken med höften längre bak eller att det försvårar en hög stegfrekvens.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

12 juni 2014 kl 15:03

Gilla

Ja, det är en intressant fundering och det borde ju inte vara så svårt att ta reda på - skulle dock förvåna mig om någon gjort det tyvärr :)

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

12 juni 2014 kl 15:23

Gilla

Läser i den andra tråden om höften att teorin bygger på att man genom att ligga bra med höften använder gravitationen bättre för att förflytta sig framåt. Det kanske kan vara sant och ett svar eller delsvar på din fundering?

Johnny Sellvén

1981 • Örebro

•

12 juni 2014 kl 15:33

Gilla

Har aldrig funderat riktigt över det här, konstigt nog. Men en snabb tanken är att det borde bli enklare att utnyttja de stora muskelgrupperna, ffa sätet, för att helt enkelt utveckla mer kraft = snabbare?

Inga belägg, som sagt bara en teori som skapades då jag läste :-)

Johanna

1975 • Hässelby

•

12 juni 2014 kl 15:35

3 Gilla

Jag har inbillat mig att det har med tyngdpunkten att göra. För att minimera energiförbrukningen och för att kunna nyttja tyngdpunktsförskjutning på ett positivt sätt (t.ex. vid acceleration) behöver axlar och huvud vara placerade ovanför tyngdpunkten (höfterna).

Höfterna utgör fundamentet så att säga. För att höfterna ska kunna bära överdelen (axlar och huvud) i balans så måste fundamentet vara stabilt. Sjunker höfterna ihop så kan de inte bära överdelen på ett balanserat sätt utan att det krävs extra muskelkraft som kompenserar för det hela.

Det kan säkert uttryckas på ett betydligt elegantare sätt. Mina referenser är min bakgrund som ridlärare: A och O för en ryttare är balans och där man ska kunna dra en lodlinje mellan ryttarens huvud, axel, höft och häl (alt. axel, knä och tå när ryttaren står i s.k. fältsits, t.ex. vid hoppning). Där ser man enormt tydligt hur mycket en t.o.m. väldigt liten tyngdpunktsförskjutning påverkar hästens balans där den tvingas att öka farten, minska farten eller träda åt sidan för att balansera upp ryttaren.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

12 juni 2014 kl 16:00

Gilla

Men det här med tyngdpunkt och gravitation och så. Det låter ju vettigt och smart och allt men hur utnyttjar man gravitationen, en kraft som drar en rakt ner i marken, till framåtförflyttning? Låter som svart magi. Eller är det bara vid fartökningar och fartsänkningar det är av betydelse? I dont get it :). Även om ditt försök till förklaring slår det mesta jag läst hitills Johanna :)

Johanna

1975 • Hässelby

#10

•

12 juni 2014 kl 16:14

1 Gilla

Man får ju inte mer fart av att falla framåt. :-)Jag tänker mig att man måste falla lite framåt precis när man accelererar, annars går balansen lite förlorad.

Och faller man framåt medvetet när man springer så måste man accelerera för att inte stå på näsan.

Magnus

Stockholm

#11

•

12 juni 2014 kl 16:14 Redigerad 12 juni 2014 kl 16:15

1 Gilla

#2: "Börjat luta mer och mer åt åsikten att en bra hållning är en effekt av mer träning och ökad snabbhet snarare än tvärtom, att en bra hållning i sig självt skulle ge en bättre löpekonomi."

Det tror jag också på, att hållningen är en effekt av att musklerna med regelbunden löpträning blir starkare och att hållningen kommer naturligt. Allt handlar om effektivitet, sen hur/varför i detalj tycker jag är mindre intressant. Löpekonomi handlar nog mer om processer på cellnivå än hur det "ser ut".

Johan Kling

1984 • Stockholm

#12

•

12 juni 2014 kl 16:22

Gilla

Ja, OK. Ja, det köper jag. Då stryker vi gravitationsteorin :). Den verkar vara poppis dock - lite som teorin att det skulle vara annorlunda att springa på löpband...

Så då är det mer kraftödande att falla framåt vid accelerationsögonblicket om man inte är en rak linje? Vet inte om jag uppfattade det rätt där. Det låter ju vettigt. Men det låter ju så oerhört försumbart? Är det hemligheten liksom? Att det blir för jobbigt att flytta fram tyngdpunkten nån millimeter på ett lite, lite annorlunda sätt när man ökar farten? Förstår att små saker också är viktiga och att man hamnar i mer eller mindre obalans typ hela tiden, men ändå. En sån liten pluttegrej? :)

Martin Andersson

1978 • Bergshamra

#13

•

12 juni 2014 kl 16:26

Gilla

Staffan: Tipset borde väl vara att träna lagom mycket/hårt? Hållning känns som överkurs och kan nog ställa till mer än det hjälper. Stegfrekvens är ju tex enormt mycket enklare att styra upp än hållning enligt mig.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#14

•

12 juni 2014 kl 16:34

1 Gilla

Kul tråd, kloka tankar! Jag tycker man kan ta ännu ett steg tillbaka då det gäller en av dina frågor Staffan: "- Är det lättare att landa med foten under sig med rätt hållning?" (som en förklaring till att hållningen skulle vara viktig). Men hur vet vi att det är bra att ta kortare steg? (som det ju egentligen handlar om, om man landar med foten under tyngdpunkten så står man på näsan, precis som Johanna skriver).

Johan Södersten

1969 • Järfälla

#15

•

12 juni 2014 kl 16:51

Gilla

Jag har en grupp på jobbet som brukar träna med mig, och jag brukar förklara det med "mindre broms", "kortare markkontakt" och "bättre flyt". Med en högre höft finns förutsättningarna för högre topphastigheter och därmed kan man lyfta sin löpning generellt, men sen krävs ju naturligtvis en massa konditionsträning också. Man får inte lura dem att tro att det finns genvägar.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#16

•

12 juni 2014 kl 18:32

Gilla

Roligt med respons, tack! Jag var slarvig och såg inte att det fanns en annan höft-tråd, men kan nu se att de kompletterar varandra ämnesmässigt. Bra liknelse med ridningen Johanna!

Jag tror som er Johan och MagnusN, det är väl så enkelt att ett rörelsemönster som övas in under lång tid ger bra muskler och effektivitet för just det rörelsemönstret. Gravitationsspåret anser jag vara en sidodiskussion, jag är väl medveten om liknelsen vid löpning som ett "konstant fall framåt" och att det inte fungerar så i praktiken och att vi skulle ramla framlänges om vi faktiskt landade foten rakt under oss. Här var jag mer intresserad av hållning och just en förklaring till varför det är bättre med en höft i rätt position. Men visst är vi överens Thomas om att ett alltför långt steg (som man i och för sig sällan ser hos motionärer i långsam fart) är bromsande?

Låter vettigt Johan, det handlar alls inte om att luras att det finns genvägar, utan de är verkligen intresserade av ämnet på ett ganska detaljerat plan. och de flesta springer också mer eller mindre redan innan.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#17

•

12 juni 2014 kl 19:23

Gilla

Förstår nog inte riktigt varför gravitations- eller tyngdpunktsspåret skulle vara en sidodiskussion? Om frågan är varför det är löpekonomiskt bättre att få fram höften så är väl även fysiska förklaringar intressanta, inte bara muskulära? gravitationsförklaringen är lätt att förkasta men trots allt extremt vanlig bland "kunniga".

Det låter ju rimligt att det är bra att aktivera fler stora muskelgrupper eller att en låg höft skulle ge mer rörelser i höjdled eller nåt i den stilen. Det är ju fortfarande samma rörelseenergi framåt som ska produceras av musklerna så det måste väl per definition vara onödiga rörelser i höjd- eller sidled som isåfall gör det löpekonomiskt dåligt att sitta i löpningen? Vad dessa rörelser är har jag ingen aning om och det har jag inte lyckats ta reda på. Nästan tveksam på ifall nån tagit reda på det mitt bland alla yttranden som ganska ofta gränsar till floskler.

Så länge frågan OM det är löpekonomiskt bättre med en hög höft inte är besvarad så är det svårt att spekulera i varför.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#18

•

12 juni 2014 kl 19:36

Gilla

Och det är möjligt att sittande löpare oftare tar för långa steg, vilket jag också tror är bromsande. Frågan då är om de tar för långa steg för att de sitter eller om de gör det för att de är ovana löpare (som oftare sitter)

Jörgen Jonasson

1972 • Ljungby (Älmhult)

#19

•

12 juni 2014 kl 20:16

Gilla

POSE löpning bygger på "gravitationsförklaringen".
Annars har du större rörelseomfång bakåt på höftböjaren om man skjuter fram höften och därmed bättre frånskjut. Medan man i sittande ställning har en tendens att få steget för långt fram och måste "dra" kroppen frammåt innan man kan skjuta på när man passerat tygndpunkten. Stolta hållningen hjälper att lungorna får hänga fritt och kan andas mer avslappnat. Och stark bål gör att man utnyttjar frånskjutet bättre, som fart framåt istället för att man vinglar med hela överkroppen. Och de med svag bål brukar också ha en tendens till en mer sittande löpstil.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#20

•

12 juni 2014 kl 21:37

Gilla

Johan (#17), självklart hör de ihop, de muskulära och fysiska förklaringarna som du så bra skriver, jag ansåg det mest själv som ett sidospår eftersom det var de muskulära aspekterna jag tänkte på när jag skrev ursprungsinlägget.

< < < 1 2 3 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.