12 oktober 2012 kl 22:44
Att springa ett ultratraillopp som K78 var något helt annat än ett maraton. Som Mr. B skriver handlade Swiss mer om att disponera krafterna rätt än om kondition, dvs jogga, lunka och gå på rätt ställen så krafterna räcker hela sträckan och över berget. Jag sprang långsammare och stoppade i mig betydligt mycket mer energi vilket tog mig i mål. Har man sprungit några maraton innan tror jag att man har den konditionen och uthålligheten som behövs för att geonmföra loppet och ser man bara till att få en god dos långpass varje vecka som förberedelse och lite extra backträning så får man vad som krävs. De flesta backarna på berget var "gå-backar" och det var ingen ide att hasta och köra slut på benen. Vill man inte börja med K78 finns ju K42 som är den sista bergiga biten av K78, alla härliga klättringar och man slipper transportsträckan fram till berget :)
Innan jag bestämde mig för att anmäla mig gjorde jag en testrunda på drygt 50km i väldigt lugnt tempo med energi/drickapaus varje mil. I o m att jag sprang i ett betydligt lägre tempo än vad jag har under ett maraton kändes inte distansen alltför påfrestande.
Gjorde inga monsterlånga långpass innan, ett pass på 42km och resterande tror jag låg runt 35km. Brukar köra två tre riktigt tunga veckor inför varje maraton och det ger en del uthållighet så det gav oxå en fördel. Träna utförslöpning var det som var svårast att få till då det är svårt att hitta kilometerlånga nedförbackar.