9 oktober 2012 kl 08:13
Redigerad 9 oktober 2012 kl 08:15
Jessica, löparknä får du av att musklerna på lårets utsida och höften drar ihop sig. Då stramar senan som löper på knäts utsida åt och när man böjer knät så skaver den fram och tillbaka över knät. Om man springer så länge så kan man få besvär.
Men det kan du få även om du springer kort. Jag vet folk som nöter 5 km-rundor år efter år och som fått löparknä. Så det handlar inte i huvudsak om distansen skulle jag säga. Men de som springer mycket är kanske mer drabbade eftersom man helt enkelt springer mer.
Enklaste sättet att slippa det är att lyssna på kroppen och agera om man känner något besvär. T.ex. avsluta passet och stretcha. Här finns bra stretchövningar:
http://www.booff.com/attachment/files/10330/Malin_Ewerlofs_stretchingprogram.pdfScrolla ner en bit i pdf:en så ser du.
Jag tycker inte att man ska ta ut olyckan i förväg. Man ska naturligtvis lyssna på kroppen hela vägen men man behöver ju inte vara onödigt försiktig och avstå saker i onödan. För den som har en skada eller har råkat ut för en skada är det naturligtvis en big deal och minnet sitter kvar länge. Men det innebär ju inte att det är skadegaranti på att springa.
Tycker helt klart att du ska testa. Du sprang ju två mil nyss och har sprungit klart anständiga tider på både 10 km och 14-16 km. Och springer regelbundet. Så det ska inte vara någon fara.
Sikta på att springa 30 men om du känner att det känns för långt vid 23-24 är det ju inte värre än att lägga av för dagen och komma igen nästa gång.
Ett tips för att undvika onödiga påfrestningar är att kanske inte springa 30 km på samma sida av en landsväg. Vägbanan tenderar att luta lite utåt vilket ger en ojämn belastning om man springer på samma sida hela tiden. Och gör man det långt ökar risken för besvär med t.ex. löparknä i ena benet.
Men varierar du underlaget så gott du kan, varierar steglängden och stegfrekvensen då och då, och som Annelie föreslog, lägger in korta gångavsnitt så är det säkert helt lugnt.
