24 september 2012 kl 11:38
Redigerad 24 september 2012 kl 11:40
Bra jobbat Anna!!
Även jag har småbarn hemma men löpningen är ju perfekt eftersom det bara är att sticka ut när det passar. Jag brukar gå upp tidigt och sticka iväg när min dotter fortfarande sover (och hennes far med, för den delen :=))
Jag har också börjat nosa på lite längre distanser under sensommaren/hösten. Och man klarar så mycket mer än vad man tror, har jag märkt. Trodde inte jag kunde springa en mil, men nu känns det som en kort distans :=) Började lägga in 15 km-pass i slutet av sommaren och de första passen var lite ångestframkallande. Men nu känns det som att kroppen vant sig att luffsa på en längre stund. Imorse sprang jag 19 km, varav delvis på oländiga stigar i skogen. Trodde aldrig jag skulle fixa det, men det går! Det gör lite ont runt knäna och i nån vad osv, men det blir bättre med tiden. Jag sprang 16 km i söndags på tiden 1,21. Inte nån supertid, förstås, men betydligt bättre än vad jag nånsin trott mig själv att klara. Även jag har en halvmara som mål under våren. Tänk vilken tillfredställelse att fixa det! Och alla duktiga och ambitiös här inne har bidrag med mycket inspiration och kunskap!