22 mars 2012 kl 08:54
Jag är gammal fotbollsspelare och började med löpning för ugefär tre år sedan, men har tränat "seriöst" i lite drygt ett år. Omställningen från ledarledd gruppträning (inom fotbollen) till ensamträning som löpningen innebär kan vara lite svår ibland. Men samtidigt är det oerhört befriande att vära sin egen tränare.
Nu är ju alla olika, men jag har inte fått nåt gratis i min löpning från den träning man genomförde som fotbollsspelare. Självklart är man inte rädd för att träna och man är ju van att det ibland kan göra lite ont. Men från all fotbollsträning drar man ju på sig en del extra muskelkilon då man ju oftast tränar explosivitet med ganska tung muskelträning för benen.
Jag tror inte att vi som är fd fotbollsspelare, och som skolar om oss - egentligen blir bra löpare som kan tävla med de allra bästa. Men det är så fantastiskt kul att stå där vid starten innan en tävling och känna nerven och få vara med i den gemenskap ett stort lopp innebär. Inom löpnmingen finns det liksom ingen konkurrens på motionärsnivå varför alla verkligen är villiga att hjälpa varandra med tips om skor, träningsupplägg, funktionskläder mm mm. Jämför det med en fotbollsträning i oktober där din närmsta konkurrent om en plats i startelvan går in med dobbarna före i en träningssituation ;)
Det händer inte ofta inom löpningen..
Så spring, spring, sping och spring så kommer du hitta tjusningen. En mara tror jag du klarar redan idag, men frågan är hur man klarar den. Mitt mål är att klara maran med marginal, d v s må hyfsat ok efteråt och komma i mål under 4 timmar. Lycka till!
