8 mars 2012 kl 17:01
har som ung märkt detsamma som camilla. det är inte riktigt accepterat av alla att man väljer bort en fylla till fördel för att kunna träna ordentligt dagen efter.
märker skillnad på om det är folk som själva tränar en del och folk som inte gör det. de som tränar pratar gärna om det (känaske gäldjen av att kunna prata med någon annan som förstår just glädjen, avkopplingen och endrifinkicken det ger).
bland de som inte tränar brukar det antingen vara kommentaren att jag är duktig, vilket jag inte tycker stämmer alls. duktig är man när man gör saker för att man borde och förväntas göra dem. tränar gör jag för att jag älskar det.
men värst är de som blir oroliga. kanske för att de själva har en osund inställning till träning. så mycket fokus det är på kalloriförbrukning osv, och de tror att det är därför man tränar. att jag till på köpet är en person som haft en hel del problem med maten gör inte det lättare. när jag märker att de, utan att säga dte rakt ut, tror jag fortfarande har problem med sådant. folk som tränar ser det motsatta, att jag måste ju må bra som tränar, för de vet att man mår bra av att träna.
