Löpning • Träning • 18 inlägg • 9839 visningar •

Negativa tankar under lopp

Karolina Nordin
1972 • Sollentuna
#1
•
29 mars 2015 - 20:09
Gilla
Hej!
Någon som vill tipsa mig om en bra bok eller liknande för mental träning?

De senaste fem åren har jag förbättrat min miltid med tretton minuter (från 1.09 till 56 min), sprungit ett flertal halvmaror och två gånger LL30. På dagens Premiärmil sprang jag in på en tid som bara är några få sekunder över mitt pers på milen. Detta pers satte jag 1994, 22 år gammal, med samma träningsmängd som jag har nu (tre-fyra pass per vecka). Jag är visserligen väldigt långsam jämfört med de flesta av er, men mycket stolt över att vara i samma form som 42-åring som jag var som 22-åring. Jag älskar att springa och pannbenet är det inget fel på, kan ta ut mig helt både på träning och tävling.

Men - ! Jag får så mycket negativa tankar dagen jag ska springa ett lopp och ännu värre under själva loppet. Typ "det går dåligt, jag är långsam, jag är trött, det är ingen idé att jag tar i, jag borde sluta försöka, det här blir uselt, jag kommer inte orka springa ända i mål" osv. Gillar ju egentligen att springa lopp men det här är riktigt påfrestande. Inga liknande problem med självkänslan i resten av livet!

Dags att ta itu med detta som jag tror är lika viktigt som intervaller eller långpass....

Någon som har boktips eller annat att dela med sig av?
Annika
1973 • Sköndal
#2
•
29 mars 2015 kl 20:20
Gilla
Hej!
Jag har tyvärr inte några tips men jag känner igen mig väldigt mycket i ditt sätt att tänka. Så jag skulle också behöva lite tips :)
Per M
1964 • Uddevalla
#3
•
29 mars 2015 kl 22:56
Gilla
Negativa tankar kan handla om rädsla för att misslyckas. Hörde för många år sedan en kvinna berätta att hon skulle klättra upp för ett berg med en 8000m-topp. Hon sa att hon inte kunde misslyckas. Jag tyckte det lät lite väl kaxigt, men så hörde jag henne fortsätta med orden "Att misslyckas hade varit att inte försöka..." De orden kanske kan hjälpa oss att få distans till det vi sysslar med och vara lite mer snälla mot oss själva?

Jag tänker att ett mer accepterande sätt mot oss själva kan hjälpa oss. Om jag kan se att en känsla finns där och tillåter den att finnas kan jag lättare "ta den i handen" och ändå göra det som betyder något för mig.

Per M
1964 • Uddevalla
#4
•
29 mars 2015 kl 23:00
Gilla
Boktips "Lyckofällan" av Russ Harris. Inte alls inriktat på löpning, men på livet i stort och hur vi kan välja att agera på ett sätt som för oss närmare det som betyder något för oss (även om tankar och känslor kanske indikerar något annat...)
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#5
•
30 mars 2015 kl 10:01
3 Gilla
Grattis till att vara lika snabb idag som för 20 år sedan, det är inte så många som kan säga det!

Sedan är det så att milen är en svår distans, tycker jag och många andra, det är ändå ganska långt och man ligger nära sitt max. Vill man inte kliva av halvvägs springer man definitivt för lugnt :-)

Jag kopierar in en klockren beskrivning från en gammal tråd där forummedlemmen Ulf skriver om hur det känns att springa sin bästa mil:

"km 1-2: obekvämt men känns som det kan hålla.
km 3-5 obekvämt och känns inte som det ska hålla.
km 5-7 rysligt obekvämt och känns helt rimligt att avbryta.
km 8-9 minns man inte efteråt.
km 10 spurt.

i målfållan grämer man sig lite över att man inte tog i ordentligt".

Skämt åsido så betällde jag den här boken för ett par år sedan och tycker att den gav mig mycket kring mentala aspekter av att träna och tävla:
http://www.amazon.com/Running-Within-Mastering-Body-Mind-Spirit-Connection/dp/0880118326

Recension här: http://www.letsrun.com/runningwithin.html
Tanja Werner
1968 • Malmö
#6
•
30 mars 2015 kl 10:14
Gilla
Eftersom du har sådana tankar bara på lopp, skulle jag ha som mantra:
Jag struntar fullständigt i tiden, bara jag har kul!
framför allt när det är lopp med mycket underhållning. Varför rusha istället för att njuta? PB kan man ta på träningen...och där har du ju inga negativa tankar.
Christian Länk
1978 • Hofors
#7
•
30 mars 2015 kl 11:11
2 Gilla
Underbart Staffan: " Vill man inte kliva av halvvägs springer man definitivt för lugnt". Håller med.
Kristian Wahlgren
1968 • Helsingborg
#8
•
30 mars 2015 kl 11:19
Gilla
Jag känner verkligen igen mig. Under samtliga millopp jag sprungit har jag runt 5-8 km tänkt att det är det sista millopp jag springer. Tankarna kommer trots att jag är beredd på dem. I viss mån kan jag hantera dem genom att tänka att det är bara si och så många minuter kvar av pinan innan jag får vila. Jag försöker också distrahera mig själv genom att tänka på andra saker kring loppet, t ex omgivningarna, publiken, vad övriga löpare har för kläder på sig. Rätt som det är när man låter tankarna vandra så har det gått fem minuter och man har kommit lite närmare mål.
Ivar Marius Nerby
1954 • Hönefoss
#9
•
30 mars 2015 kl 11:22
1 Gilla
Det er ikke mulig å jogge uten å ha negative tanker.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#10
•
30 mars 2015 kl 12:39 Redigerad 30 mars 2015 kl 12:39
Gilla
"km 5-7 rysligt obekvämt och känns helt rimligt att avbryta."

+1 Staffan. Det är bara att tävla ofta så vänjer man sig vid känslan. Man får helt enkelt träna på att be hjärnan att hålla k*ften.
Rungirl
1990 • Hemma
#11
•
30 mars 2015 kl 14:20
1 Gilla
Ett tips är att du kan tvinga dig att tänka bra tankar, även om du inte tror på dom själv. Fake it till you make it... osv.

Själv brukar jag fantisera om att jag är en Avatar med blåa långa starka ben som springer längs skimrande skogsstigar......
Karolina Nordin
1972 • Sollentuna
#12
•
30 mars 2015 kl 20:54
1 Gilla
Härligt med alla svar!
#2 - hoppas att du får några tips av tråden!

#3+4: Att acceptera... ja, tankarna finns du där varje gång så det vore bra att kunna. Tack för boktips, ska kolla upp det!

#5 - tack, en del av hemligheten till att vara lika snabb nu som för 20 år sedan är att inte vara så snabb som 22-åring heller ;) Tack för boktipset, låter spännande!

#6 - ja, tidigare sprang jag lopp så, utan tanke på tiden. Kanske dags att testa det igen!

#8 - Mmmm, så försöker jag också göra men det har inte gått något vidare på sistone.... vore kul att få känna sig stark och snabb på tävling också men det kanske är svårt på millopp.

#9 Kanske är det så!

#10 Haha, men min hjärna är så rysligt högljudd och olydig!

#11 Bra tips - det ska jag öva på. Härligt med din bild av en Avatar :)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#13
•
30 mars 2015 kl 21:10
Gilla
Orkar man tänka tar man inte i ....

Skämt åsido, försök hitta en målbild i förväg och fokusera på den.
Leif Andersson
1954 • Falun
#14
•
30 mars 2015 kl 21:16
Gilla
Staffans inlägg #5 stämmer på pricken. Men ska försöka jobba lite mer med det mentala. Känner att det var lite där det brast på senaste prioriterade tävlingarna nere i Borås.

Karolinas inlägg #12 stämmer på pricken. I alla fall hemligheten att inte vara så snabb i 20-års åldern. Därför är jag lika snabb idag på milen, 40 år senare :-)

Fast lite märkligt är detta med negativa tankar och lust att bryta loppet när man samtidigt på något sätt njuter av att plåga sig.
Mikael Lipschütz
1974 • Mölndal
#15
•
30 mars 2015 kl 21:58
Gilla
Staffan ... kanske är en bok för mig
Petter Stjernkvist
1979 • Slimminge
#16
•
30 mars 2015 kl 22:51
Gilla
Konsten att övervinna den där känslan, "jag kan kliva av här och ingen i hela världen hade brytt sig." I slutändan finns det ju faktiskt en person som hade brytt sig, jag själv. Men jag har personligen svårt att hitta den insikten under ett lopp när allt känns svårt.
Björn
1975 • Stockholm
#17
•
30 mars 2015 kl 23:50
Gilla
Jag var ute och testade lite kortare intervaller i kväll och hade bara ett ungefärligt hum om hur det skulle kännas då jag inte testat upplägget tidigare. Jag bestämde mig iaf för målfart och antal intervall samt att inte försöka utan att göra. Det blev oskönt ganska så omgående :) Halvvägs in intervall 8 eller 9 kom de där tankarna stanna/lägga ner/det räcker osv men då kom jag att tänka på vad jag tror nån här på jogg(?) sa att hen använde när det blev jobbigt nämligen att ställa frågan till sig själv "hur farligt kan det vara/vad kan hända?". Det funkade och var både inspirerande och härligt att utmana och provocera sig själv. Det flesta av oss är ju nästan alltid långt ifrån var gränsen går (trots att det kanske inte känns så).

Vad gäller att simulera lopp tycker jag snabbintervall är fantastiskt nyttiga för att bygga den där tjurigheten att mala på både länge och i obehagligt högt tempo.
Roland Kauntz
1968 • Järfälla
#18
•
31 mars 2015 kl 00:09 Redigerad 31 mars 2015 kl 00:12
2 Gilla
Här kommer min personliga filosofi. -jag springer tävlingar för att det är kul!
Jag tycker att det gäller att försöka ta fram det positiva i tävlingssituationen och skapa självfötroende. När jag tränade tjejer i innebandy och vi tex hamnade i en förlängning i en slutsspelsmatch sa jag bara till dem att det här är det roligaste som finns. Det här är det vi har tränat för. Nu har vi chansen att vinna!
I höstas när jag skulle springa stockholm halvmarathon för första gången, hamnade längst bak i starfältet. Innan start stod jag och tittade på alla som gick förbi mig och tänkte, " den ska jag springa om".
I helgens premiärmil var ju vädret fruktansvärt. Men på startlinjen stod jag och skrattde för mig själv, eftersom det är så kul att springa tävling. Jag visste att jag hade tränat hårt under vintern och mitt mål bör jag klara. Unde loppet när det blir jobbigt så pratar jag med mig själv. "Vill du klara måltiden?, ja ge inte upp då. Tänk vad nöjd jag kommer vara vid målgång! Det är det här du har tränat för, nu kommer belöningen!"
Det gäller att slå ifrån sig alla negativa tankar, tänka positivt och veta varför man springer loppen. Tror inte att någon av oss har tankar på att vinna loppet. Men vi är här av en anledning och det är för att det är kul!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.