Löpning • Träning • 116 inlägg • 12170 visningar •

Äntligen - plötsligt så händer det

Ingrid B
1970 • Hägersten
#1
•
29 oktober 2011 - 21:35
Gilla
Låt oss i denna tråd berätta om när det äntligen händer, när vi når något nytt i vår löpning som vi nästan givit upp att tro på.

Mitt äntligen handlar om att till slut, efter 5 års löpning ha lämnat 6 minuterstempot, och idag persat över 5 km på 5:33/km, samt Hässelbyloppet för två veckor sedan på 5:38 tempo.

För mig har det "bara hänt", men har sedan augusti ökat från 2 till 3 ggr/vecka vissa veckor och tagit i mycket hårdare på den fantastiskt roliga träningen med Motionärsligan (www.motionaren.se). Det har lett till ca 7% viktminskning vilket förstås gör löpningen lättare och farten högre.

Berätta om ditt "äntligen" (farter, distanser, att du kommit igång, eller vad du nu kommit över för "spärr") det kommer inspirera mig på vägen mott att bygga nya mål!


< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#2
•
29 oktober 2011 kl 21:53
Gilla
Efter Skövdemaran i april 2011 som jag löpte mest som en lugn mara, gick in på 3.38, hände något. Har haft svårt att gå under 3.30 men i Stockholm gick jag in på 3.22. Klarade därmed Sällskapets bronsmedalj :). Och senare i september gjorde jag maran i Berlin på 3.12. Har haft sub 3.15 som en "omöjlig" drömgräns, men plötsligt var jag under. Frågan är vad nästa mål är :)
Ingrid B
1970 • Hägersten
#3
•
29 oktober 2011 kl 22:26
Gilla
Fantastiskt bra Staffan! Har du hittat nyckeln till varför, eller bara hände det utan förändring i träning?
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#4
•
29 oktober 2011 kl 22:59
Gilla
Jag har letat efter ledtrådar men inte fått någon förklaring till Stockholmstiden. Under sommaren ökade jag dock träningen till ca 30 mil/månad. Det är säkert en orsak till förbättringen i Berlin. Men då pratar vi om en mer långsam förbättring. Mellan april och maj kom det nästan i ett steg, Mysko.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#5
•
29 oktober 2011 kl 23:01
Gilla
Ska göra ett försök att ta mig under 3.10 men snabbare är nog svårt, börjar bli gammal :)
Matilda Karlsson
1989 • Sjuhult
#6
•
30 oktober 2011 kl 18:35
Gilla
Jag började springa i somras och nu efter att ha hållt på ett tag så känner jag också "Äntligen". Har kommit över den där tröskeln och det känns plötsligt skönt att ge sig ut en runda. I början var det mest för att jag var tvungen att komma ut. Nu ger jag mig ut för att det är roligt och skönt!

I början kom jag in och kunde knappt andas efter 4 km på 6 min-tempo. Nu springer jag 6-7-8 km på typ 5,45-tempo och det känns helt okej efteråt!

Det känns helt enkelt att det går på rätt håll!
Morgan Johansson
1974 • Ljungby
#7
•
30 oktober 2011 kl 18:44
Gilla
Hade en "plötsligt händer det rewerse" imorse. Hade tänkt mig en hyfsat lugn runda runt sjön i 4:30-fart. Kände redan efter 3 km att något inte stämde. Dels hade jag ont i benhinnorna efter torsdagens innebandy. Sen kändes benen som bly. Var riktigt trött! Vände vid 5 km och tänkte att jag fick nöja mig med milen. Fick stanna vid 7 km då benen var alldeles darriga? Förra lördagen sprang jag 18 km i 4:31-tempo utan några större bekymmer. Vet i tusan vad det blivit för "bakslag". Men plötsligt händer det tydligen även på andra hållet!
Gunnar Durén
1963 • Bromma
#8
•
30 oktober 2011 kl 18:48
Gilla
Staffan: du är inte gammal... http://masterstrack.com/2011/04/18113/
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#9
•
30 oktober 2011 kl 18:55
Gilla
Jo, jag känner till Ed Whitlock. Men jag är äldst i denna tråd, hittills.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#10
•
30 oktober 2011 kl 18:59
Gilla
Gunnar: jag lyfter på hatten för dina fina resultat. Du är ju trots allt snart 50.
Leif Andersson
1954 • Falun
#11
•
30 oktober 2011 kl 19:32
Gilla
Staffan, jag var tvungen att kolla innan jag skrev. Men du är fortfarande äldst i denna tråd, jag är ca 1 månad yngre. En idé till Stockholmstiden var väl att du så gärna ville ha den däringa bronsmedaljen till slut.

Fast jag tror nog mer på skadefrihet och kontinuerlig träning.
Ingrid B
1970 • Hägersten
#12
•
30 oktober 2011 kl 20:02
Gilla
Morgan - bra perspektiv på löpningen! Det kan förstås gå åt andra hållet plötsligt, vore kul om du kommer tillbaka och berättar att det bara var en tillfällighet, för det tror jag att det var. Lät ju som det gick superbra på 18 km rundan kort innan.

Matilda - vilken utveckling sedan i somras! Kul att ta del av!
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#13
•
30 oktober 2011 kl 20:12
Gilla
Leif: ja om nu får den där medaljen någon gång av Sällskapet :(
Sofia Thysell "The Angel"
1979 • göteborg
#14
•
30 oktober 2011 kl 21:38
Gilla
Plötsligt har jag sprungit 25 km.. utan att lägga mej ner och nästan dö efteråt..! www.sofiagoesnymarathon.wordpress.com
Krister Åström
1997 • Strömsund
#15
•
31 oktober 2011 kl 11:16
Gilla
Plötsligt så har jag sprungit längre än 10 mil på en månad för första gången!
Elin Holst
1972 • Täby
#16
•
31 oktober 2011 kl 12:13
Gilla
Och jag kan springa 5 km under 25 minuter - ett omöjligt mål för mig, trodde jag!
Robin
1980 • Stockholm
#17
•
31 oktober 2011 kl 14:50
Gilla
Även jag vill säga "äntligen", även om jag just nu springer långsammare än någonsin på grund av sviterna från ett sönderdraget korsband i våras. Det var tråkigt att lägga ner korpfotbollen och olidligt att inte kunna springa på tre månader, men skadan har nog ändå varit en "blessing in disguise" vad gäller löpningen. Har tidigare haft massor av problem med benhinneinflammationer och vadskador så fort jag ökat träningsdos eller distans över en viss nivå. Säkerligen pga att jag ökar för fort och alltid ska tävla stenhårt med mig själv. Nu har jag tvingats att, via sjukgymnastik och (aptråkiga) powerwalks, springa riktigt långsamt och sakta öka tempo och distans. Inte tillstymmelse till benproblem så här långt trots att jag inte kört den här mängden eller distansen löpträning sedan gymnasietiden. Nu njuter jag av löpningen på ett helt annat sätt än tidigare och till våren/sommaren kanske jag kan vara uppe i samma tempo som innan skadan - men hålla mig skadefri!
Matilda Karlsson
1989 • Sjuhult
#18
•
1 november 2011 kl 06:08
Gilla
Och plötsligt har jag sprungit mitt första ordentliga morgonpass. Kl 05:15. En runda på precis 5 km och jag slog till och med mitt personliga rekord på den sträckan! Tjoho!
Anita
1973 • Göteborg
#19
•
1 november 2011 kl 10:33
Gilla
I april månad i år så sprang jag och räknade lyktstolpar. I slutet av maj så sprang jag för första gången 5 km utan att stanna (blodomloppet).
Den 7 aug i år sprang jag min första mil och sedan blev det både Midnattsloppet och iFormloppet 10 km.
Men det som var mitt "plötsligt händer det" var väl när jag för en knapp månad sedan sprang 5 km under 30 min (28:54).
Har efter det haft en liten formsvacka men idag faktiskt, så persade jag på milen. 1:02:17 blev det så nu väntar jag bara på att proppen ska går ur så jag springer milen under 60 min!
Andreas Åberg
1979 • Staffanstorp
#20
•
21 november 2011 kl 20:51
Gilla
Kul att läsa om allas prestationer! Bra kämpat!

Idag tog jag äntligen milen på 58:34... Aldrig varit under 60 min förut, fan vad jag har väntat på den milstolpen.

Nu kör vi mot nästa mål!
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.