Löpning • Löparkompisar & kontakt • 61 inlägg • 3236 visningar •

Hälsar ni i spåret?

Emilia
1992 • Järna
#1
•
16 juli 2011 - 22:38
Gilla
Hälsar ni på dem ni möter i spåret?
Och i sådana fall: hälsar ni på alla eller säger ni bara hej till dem ni känner igen?

Och kanske det mest intressanta: hälsar ni om ni springer om någon, eller om ni blir omsprungna?

(Framförallt gäller väl frågan oss som inte springer i innerstaden..)
< < < 1 2 3 4 > > >
Anders Strömvall
1968 • Kapp
#41
•
18 juli 2011 kl 11:31 Redigerad 18 juli 2011 kl 11:36
Gilla
Håller med Åsa!! :) hej säger man så klart :) :)
Anders S
1973 • Göteborg
#42
•
18 juli 2011 kl 11:32
Gilla
Det låter iofs logiskt att de som inte hälsar heller inte finner denna tråd särskilt intressant. De gör väl likadant som på löpturen, slänger ett öga och springer vidare. :-)
Vi som skriver här faller möjligen i kategorien "Personer som hälsar och tycker fler borde hälsa tillbaka".
Kanske till och med så att de som inte hälsar inte hänger på forum för att socialisera sig på samma sätt som hälsarna.

Sen funderar jag på detta med musik. När jag har goa låtar i lurarna hälsar jag nog inte lika ofta och det känns som att det blir fler och fler som springer med musik.


:-)
Jens Jonsson
1985 • Edsbyn
#43
•
18 juli 2011 kl 11:34 Redigerad 18 juli 2011 kl 11:34
Gilla
Dubbel
Jens Jonsson
1985 • Edsbyn
#44
•
18 juli 2011 kl 11:34
Gilla
Möter aldrig någon annan när jag är ute så jag slipper fundera! Tragiskt men sant
Linus Ivarson
1984 • Göteborg
#45
•
18 juli 2011 kl 12:44
Gilla
Jag skulle aldrig hälsa på någon med löparkeps
Magnus
Stockholm
#46
•
18 juli 2011 kl 14:24 Redigerad 18 juli 2011 kl 14:25
Gilla
Springer mest i Sthlms innerstad, och nej, här hälsas det i princip aldrig, om man inte känner den löparen man möter sedan innan. Få, om någon, verkar våga utmana detta. Inte heller hälsar man på någon om man springer om dom eller blir omsprungen. Ögonkontakt är dock vanligt, men ingen hälsning.
Gustav thoresson
1990 • Malmö
#47
•
18 juli 2011 kl 14:33
Gilla
varan detta kategoriska hat mot löparkepsen?
Per Carlson
1967 • Norrtälje
#48
•
18 juli 2011 kl 14:52
Gilla
Där jag bor (och springer) möter jag en annan löpare så där ungefär varannan månad. Vi hälsar alltid glatt. I övrigt är det mest orrar, tjädrar och älgar som rusar upp ur snåren och skrämmer skiten ur mig. De hinner jag inte hälsa på förrän de är borta :)
Irja H
1971 • Västerås
#49
•
18 juli 2011 kl 15:03
Gilla
;-) Blir också lite nervör över det här med kepsarna... Vad är en löparkeps? Det händer att jag joggar iförd en keps jag annars har när jag paddlar och den är inköpt i en kajakaffär; är det okej?;-)
Magnus Wallin
1976 • Ängelholm
#50
•
18 juli 2011 kl 15:25
Gilla
Japps.

Har märkt en tydlig skilnad när man joggar tidigt på morgonen, då hälsar ALLA!
Micke Larsson
1971 • Norge
#51
•
18 juli 2011 kl 17:54
Gilla
Okej, lite envis var jag trots allt, för idag när jag mötte en annan löpare i absolut spöregn tänkte jag att om inte annat borde väl regnet ge oss skäl att hälsa, som från en dåre till en annan liksom :-).

Blicken jag mötte såg ut ungefär så här, http://cdnstatic.expressen.se/polopoly/bilder/2009/11/24/1.1791229TS1278382126699_slot100slotWide75ArticleFull.jpg och kan väl närmast beskrivas som en "erudumihuvet?"-blick.

Okej, jag sprang barfota i ösregn, så jag har full förståelse för om jag idiotförklaras av vem som helst som INTE själv springer (hade jag mött mig själv för två år sedan när jag inte sprang en meter oavsett väder hade jag också idiotförklarat regnspringande dårar), men när andra löpare ser ut som att jag just heilat iförd en "Jag älskar Hitler"-tröja trots att allt jag gjort varit att strax innan vi möter varann ta ögonkontakt och därefter nicka, så ger jag upp.

Jag kommer att fortsätta tacka (verbalt) de som promenerar och som försöker hålla undan (sig själva och eventuella hundar och barnvagnar), för det tycker jag är en fin (och tyvärr ganska ovanlig) gest som bör premieras. Men löparna i spåret ignoreras fr o m nu.
Robert Jakobsson
1952 • Nättraby
#52
•
18 juli 2011 kl 18:39
Gilla
Hälsar alltid på alla i spåret. De flesta hälsar tillbaka. Möter jag någon flera ggr. brukar jag ge dem en uppmuntrande kommentar, då får man ALLTID ett leende tillbaka.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#53
•
18 juli 2011 kl 18:48 Redigerad 18 juli 2011 kl 18:48
Gilla
Jag springer alltid med musik så hör aldrig om någon hälsar, därför får nästan alla jag möter en hälsning med handen, tummen upp och/eller ett leende om jag inte är helt slutkörd. Ibland svarar folk, ibland inte. Jag mår iaf alltid bra varje gång jag hälsar på nån under ett pass så to each his own.
Jens Jonsson
1985 • Edsbyn
#54
•
18 juli 2011 kl 19:32
Gilla
Håller med Per Carlsson, Orre och Uggla har hittils skrämt livet ur mig också! Och då snackar jag inte om efternamn!
Johan Lindeberg
1963 • Uppsala
#55
•
18 juli 2011 kl 19:53
Gilla
Tveklöst!
Hans Gustafsson
1969 • Göteborg
#56
•
18 juli 2011 kl 20:41
Gilla
Jag hälsar när jag möter löpare på oväntade ställen, som förra veckan på Bohusleden mitt ute i obygden (och får oftast glada svar), men inte på vanliga löpturer i vanliga spår som t.ex. uppe i Skatås i Gbg. Undantag finns givetvis: om man möter en strålande glad åldring kan man undslippa sig en hälsning, även där. Givetvis besvarar jag alla hälsningar -- man är väl civiliserad. Ska väl tillägga att jag med hälsning menar ett utstött "Hej!".
Per K
1974 • Västerås
#57
•
18 juli 2011 kl 22:06
Gilla
Jo, det här med hälsande följer många regler...
- I stans motionsspår i "rusningstrafik" - troligen inte...
- I stans motionsspår i tidig otta eller sena kväll - troligen ja...
- På platser utanför motionsspår - ja...

Hälsar nog, ibland med en längre kommentar, även på löpare som jag passerar bakifrån (som har samma löpriktning) och håller nästan samma tempo som jag själv.
Anlin71
1971 • Vendelsö
#58
•
22 augusti 2011 kl 20:47
Gilla
Jag är alldeles för slut för att kunna hälsa, men försöker möta blickar, om jag inte pga ansträngning måste stirra på mina egna fötter för att få dem att röra sig framåt, och ett leende orkar jag med, men bara till dem som möter min blick och visar på nåt sätt att de vill hälsa. Jag har den senaste veckan kollat vilka som möter blickar, och kommit fram till att det är mest män och vältränade tjejer, samt folk som är ute och promenerar. De tjejer som ligger på min nivå - pust, flämt och stön - de möter inte ens min blick, eller tittar bort fort.

Har nog historiskt sett inte hälsat på folk, men om nån hälsar på mig hälsar jag alltid tillbaka, och än med just ett leende för att jag knappt kan andas. :)
Ida O
1986 • Vänersborg
#59
•
22 augusti 2011 kl 21:02
Gilla
Jag försöker möta folks blickar för att vara beredd på att heja, men det är ytterst få som verkar vilja heja. Har dock hänt ett par gånger och jag blir alltid lika glad!
Jonas Dartman
1967 • Linghem
#60
•
22 augusti 2011 kl 21:39
Gilla
Jag berättade för dottern min att jag hälsar på de lubbare jag möter, och eftersom vi bor på landet även de som promenerar. Dottern sprang en sväng inne i stan och testade då att le mot alla hon mötte. Hon blev (utan undantag, upplevde hon) bemött med leenden.

Så lätt att sprida lite vänlighet och glädje.

< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.