16 juli 2011 kl 22:42
Jag säger som Linus: JAAAAAAAAAAA!
Efter två försök i november och februari där jag gjorde sex intervaller så känns det förbaskat skönt att ha orkat fullfölja. Min plan var att ligga på 53-55 min per intervall så länge som möjligt. Eftersom 6:an och 7:an gick tungt så var jag inställd på en sista intervall där jag inte skulle kunna hålla mig under 55. Men......
Människokroppen är en märklig skapelse (åtminstone min)! Var helt inställd på att det som vanligt skulle ta ett par kilometer att komma igång. Döm om min förvåning när jag upptäcker redan efter en kilometer att det här går ju riktigt bra, det finns ju faktiskt bränsle kvar i tanken. Jag släppte sedan farten fri och sprang bara och njöt av den härliga kvällen (har klarnat upp och kvällen är nu kanon). Sista intervallen blev nu min snabbaste! Fy f-n vad jag är glad, nöjd och stolt!
Sträck på er alla ultraintervallöpare, vi är alla förbaskat duktiga!
Ett extra stort grattis till Stellan och Erica.
Nu går jag och lägger mig för en lång och välförtjänt natts sömn.