22 april 2011 kl 18:40
Redigerad 22 april 2011 kl 18:40
Pelle, jag får inte riktigt ihop ditt resonemang. Du skriver:
"Det finns inga hundar som går till attack mot människor oprovocerat."
Precis som Hans undrar jag var du drar gränsen för provokation. Om hunden provoceras av mitt utseende, sätt att röra mig eller helt enkelt att jag finns till är det i mitt tycke väldigt oprovocerat. Menar du alltså att alla de människor (joggare eller fotgängare) som attackerats eller bitits i inget enda fall är helt oskyldig?! Gäller det även de barn som bitits till döds av kamphundar?
Fast sedan känns det som att du börjar sväva lite med:
"Slutsats, det är till 90% sannolikhet den som blir biten/attackerad av en hund som bär skuld till detta."
Att du säger att 90 % av alla som attackerats, skadats eller huggits till döds av hundar själva är helt eller delvis ansvariga för detta är fortfarande en extremt hög siffra (själv skulle jag gissa på runt 10 %), men att den kommer i stycket efter att du slagit fast att INGA hundar går till attack oprovocerat gör din inställning ännu otydligare för mig.
Jag har normalt inget emot hundar, är inte hundrädd och känner många ansvarsfulla och laglydiga hundägare. För mig har det inte uppstått obehagliga situationer mer än vart tionde år eller så, men OM jag attackerades och bets av en hund skulle jag inte tveka ett ögonblick att sparka den i huvudet tills den släpper (alternativt dör). Och precis som Niklas skulle jag reagera på samma sätt om en människa kommer fram och försöker bita mig i halsen, men lyckligtvis är ju sådana attacker inte lika vanliga.