2 april 2011 kl 00:18
Åh vilket härligt ämne :)
Har skrivit några rapporter på universitetet om just stretching. Det vi alla kallar för stretching kan vara statisk, ballistisk, PNF (proprioceptive neuromuscular facilitation) eller dynamisk, vilket det sistnämnda egentligen är en aktiv rörlighetsträning.
Att stretcha för att stretcha är rätt dumt. Stretching är egentligen bra i enbart ett tillfälle. Det är i rehabiliterande syfte (och då bör det göras med hjälp av sjukgymnast, kiropraktor etc).
Forskning visar att skaderisken inte minskar vid stretching.
Forskning visar att återhämtningen ökar inte vid stretching.
Forskning visar att träningsvärk minskar inte vid stretching.
Forskning visar att ett rörelseomfång lämpligt för sitt idrottsutövande minskar skador. Forskning visar dock att aktiv rörlighetsträning är bättre för att öka rörelseomfånget än stretching. Då det inkluderar muskelminne och att man tar bort kroppens invanda kompensationer i rörelsemönstrena. Samt att man kan faktiskt stretcha av en muskel.
Forskning visar att stretching innan ett utövande minskar prestationen. Både i explosiva grenar(så som sprint och styrkelyftning). Just för att man tar bort den så kallade Stretch-shortening-effekten som lagrar kraft i en rörelse som går fram och sen tillbaka (counter movement). Samt att man i uthållighetsgrenar(typ distanslöpning) minskar löpekonomin och musklernas glykogenlagringsförmåga.
Sen får man väl stretcha om man vill. Jag gör det ibland efter ett utövande då jag tycker det är skönt, även om jag vet att det inte har någon fysiologisk effekt. Även att det är kul att snacka skit och strecha med lagkompisarna efter en träning / match...
Nåväl, det är sent. Får väl flika vidare på denna diskussion någon anna gång :)