18 december 2010 kl 19:50
Jag har haft Så roligt från alla era kommetarer - Tack!!!
Själv klarar jag ingen längre sträcka än, men beundrar dem som lyckats ta sig hela vägen! För er återstår väl bara att slipa på tiden och stilen ;-)
Har själv funderat sen många år, att om man var tvungen att ge en medvetet signal till varje enskild muskel eller muskelgrupp för att kunna gå, skulle det inte gå så väldigt fort... Ändå går vi och det fort ibland!
När vi på ett eller annat sätt försöker finslipa vår löpteknik, kanske vi fastnar för mycket i detaljer och glömmer känslan, den överbryggande drivkraften och koordinationen?
Typ: Jag tänker att jag ligger på soffan... Och där ligger jag... Eller så tänker jag att jag springer och så ger jag mig ut! Och när jag springer, kan jag tänka: Vad lätt det är! :-) Eller om jag springer långt, så kan jag låtsas sova och drömma om hur jag flyger fram!
