Löpning • Träning • 18 inlägg • 1242 visningar •

Vi vanliga motionärer...

Therese Holmgård
1980 • Stockholm
#1
•
17 augusti 2010 - 13:21
Gilla
Jag har funderat på en sak som gör mig upprörd. Det är alla dessa negativa kommentarer som folk slänger ur sig till höger och vänster.

Jag har flera exempel men tänker belysa framför allt 2.
Petra Månström som skriver på svd.se/maratonbloggen hade som mål inför iformloppet att springa på nytt PB, hon vill komma under 50 min på milen. Hon tränar för det och i onsdags när loppet gick av stapel i Sundbyberg så springer hon sub 48 (jag har inte den exakta siffran, det var 47:??)
Hon är supernöjd över sin prestation och får självklart massa beröm på sin blogg men så dyker det upp en och annan grinig typ som måste trycka ner henne lite.
Denna kommentar har jag kopierat från hennes blogg:
"Var lite realistisk, 47 min på milen är tyvärr inte särskilt bra. Titta på damernas 10 000 m på finnkampen, som är ett riktigt sömnpiller, där springer den sämsta, som brukar bli varvad några gånger, på ca 35 minuter. Skillnaden mellan 34 min och 47 min är som allsvenskan och division 4-5. Njut av naturen men att tala om tider blir lite larvigt"

En annan bloggjoggare fick ungefär samma typ av kommentar när hon skrev på sin blogg om att hon hade tagit tredje platsen av 15 startande på Månkarbo Marathon.
"Du kom trea av vad då, 5-6 tjejer. Med din attityd trodde jag du kom trea av alla startande.
Lite jämförelse, Sveriges bästa maraton dam tränar 4 mil/dag och är snart 30 år och har barn. VEM GÖR NÅGOT SÅDANT. Så kom igen när du presterar."

Ska inte vi vanliga motionärer få vara stolta över våra prestationer? Måste vi jämföras med Sveriges elit innan vi kan få något erkännande?


Anton Ansgård
1992 • Norrköping
#2
•
17 augusti 2010 kl 13:31
Gilla
Att jämföra 47 minuter på milen med fotboll i division 4-5 är väl ganska rimligt egentligen. Dock är det ju så att även i division 5 försöker man göra mål. Även i division 5 vill man vinna sina matcher. Varför ska man då inte få tävla i löpning på den nivån man själv är, oavsett vilken nivå det är?

Med andra ord håller jag med om allt du skriver. Det som behövs är peppning och beröm - inget annat. Att ha gjort ett PB är alltid en prestation - oavsett tid.
Leif Andersson
1954 • Falun
#3
•
17 augusti 2010 kl 13:35
Gilla
Hela Internettet verkar fullt med folk som vill skriva syrliga och nedlåtande kommentarer.

Men, som jag skrev hos Petra, så hade han som skrev kommentaren nollkoll. 2009 vann man 10 000m på dryga 35 min och all 3 finskorna hade över 36 min.
Johan Tigér
1978 • Göteborg
#4
•
17 augusti 2010 kl 13:44
Gilla
Konstigt, jag brukar bara på positiva kommentarer på min blogg... Fram för mer positivism!
Karin
1983 • Stockholm
#5
•
17 augusti 2010 kl 13:51
Gilla
Jag tycker löpningen är ganska befriad från jante men den dyker ändå upp här och där. Läste i RW en intervju med skådespelaren Marie nånting (oviktigt här) att hon fått höra att man inte "får kalla sig löpare" förrän man som tjej klarade milen på under 45 minuter och halvmaran på under 1:40. Undrar vem som hade tutat i henne det? Så fånigt! Alla springer utifrån sina egna förutsättningar. Enligt mig är man en löpare om man springer regelbundet flera gånger i veckan och då har löpningen som huvudpass (dvs ej kort uppvärmning inför t.ex. ett gympass eller fotbollsträning), och det oavsett hur fort det går. Överlag tycker jag att vi löpare är bra på att peppa varandra och glädjas åt varandras framsteg, oavsett nivå.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#6
•
17 augusti 2010 kl 13:53
Gilla
Tur att det finns forum som Jogg.se där vi vanliga motionärer kan glädjas åt egna och andras framgångar. Och det är just detta jag älskar med löpning (och andra motionsidrotter) - Jag vill utvecklas och jämför mina resultat med de jag gjort tidigare och gläds åt mina små framgångar. Samtidigt blir jag varm om hjärtat när jag läser trådar om människor som tagit sig ur soffan och kämpat sig runt en engelsk mil löpande, för första gången i modern tid för den personen.
De som dissar är förmodligen människor som inte har någon aning om vilken viljestyrka och insats som krävs för att göra riktiga förändringar i sitt liv.

Tack för att det finns roliga och öppenhjärtiga Bloggar och forum så att vi som springer i blåbärsligan kan fortsätta att glädjas åt egna och andras framgångar som kämpats fram med blod svett och tårar :-)
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#7
•
17 augusti 2010 kl 14:13
Gilla
Välkommen till the interwebs! Det är tyvärr så här det funkar nuförtiden.

Tycker iofs det är lite irriterande med alla överdrivet positiva kommentarer också. Men det är också typiskt för internet har jag hört.
Senad Suhonjic
1984 • Fagersta
#8
•
17 augusti 2010 kl 14:20
Gilla
Tycker att det är rätt givet att man ska ge positiv uppmuntran och pusha människor i rätt riktning om dem tex kämpar för en bra tid på milen. Ska man sen kritisera så kan man försöka ge konstruktiv kritik istället för att bara vräka ur sig en massa meningslösa kommentarer.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#9
•
17 augusti 2010 kl 14:28
Gilla
Jag har bloggat sedan knappt ett år tillbaka och peppar peppar har jag ännu inte fått den här typen av trista kommentarer utan endast pepp och riktiga möten med härliga löpare via bloggen och webben men anonymiteten på internet gör det lätt att vara spydigare än man skulle vara mot en annan människa "på riktigt" och Petra har fått en del sådant i kommentarsform på sin blogg!

Att jämföra sig med andra är lätt och en av träningens baksidor. För oss motionärer är det såklart orimligt att jämföra oss med Sveriges bästa marathonlöperska eller hur eliten tränar.

Nej, fram för mera pepp och positiv feedback och som Senad är inne på, gärna konstruktiva synpunkter i bloggar och i forum, synpunkter som kan hjälpa mig själv och andra framåt i sin träning, http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/
Anders Lundin
1974 • stockholm
#10
•
17 augusti 2010 kl 14:30
Gilla
Jag håller helt med dig Therese. Jag såg också inläggen och kommentarerna du hänvisar till och tycker det är trist med den responsen. Oavsett vilken tid man springer på så ska man få vara stolt över det man gör.

Ofta är det bloggarna som inte är på elitnivå (men ändå snabbare än jag..) men som har viss talang för skrivande och positiv attityd som är mest inspirerande, så det ska de självklart fortsätta med då!

För min egen del ersätter löparbloggar allt mer urvattnade och trista löpartidningar som svenska Runners World som enligt min åsikt bara skriver om samma saker hela tiden.Och löparbloggarna behöver absolut inte skrivas av elitlöpare för att vara inspirerande tycker jag.

Sen kan man säkert få mer avancerade tips från elitlöpare men det är ju inte samma sak som inspiration..
badgear
1960 • Skåne
#11
•
17 augusti 2010 kl 16:34
Gilla
Vad är en "vanlig motionär"?

Är vi "vanliga motionärer" för att vi springer långsamt, eller vadå?

Petra är knappast "vanlig" - eftersom hon lever helt eller delvis på att skriva (och kanske utöva) om sin nya (tror jag det var) hobby.

Men oavsett vad så ser det ut att gå bra för henne, utvecklas och blir bättre och bättre. Sånt är kul.
R
1984 • Göteborg
#12
•
18 augusti 2010 kl 13:22
Gilla
Fy! Jag tycker inte om när folk trackar ner så på andra! Om mitt mål är att springa milen på under 50 minuter så är det ju jättestort när jag klarar det! Oavsett vad en elitidrottare springer på så är det stort för mig när jag når MITT mål! Då skiter jag i vad alla andra springer på.

Det är bara tråkigt och tröttsamt när folk håller på sådär. Jag vill kunna vara glad och peppad när jag når mitt mål! Det utan att få massa kängor om att det minsann finns folk här i världen som kan bättre än vad jag kan. För ärligt talat... Om jag hade kunnat springa milen på elitnivåtid... Jamen då hade jag väl för tusan (ska inte svära) varit med i friidrottslandslaget! Eller?
Jens K
1975 • Örnsköldsvik
#13
•
18 augusti 2010 kl 15:02
Gilla
Tråkigt att inte alla kan fatta att vi alla har olika förutsättningar och möjliheter.. är själv inte i närheten av några "topp" tider på de lopp jag gjort, 2.44 på lidingö, 10.30 på vättern rundan, 3.53 på S-Maran och nyligen 1.35 på Höka Kustens tuffa bana (halv maran). Ska då tilllägga att jag är 172cm och har en fett % på 24.8 dvs jag har INTE en löpar kropp. Lite högt BMI :) men jag är för kort...

Kämpa på och vi ska bara suga åt oss av det goda....

God tur!
Helena Blomqvist
1966 • Dals-Ed
#14
•
18 augusti 2010 kl 16:00
Gilla
Apropå Karins inlägg om skådespelaren i Runners world, hon är väl ihop med "vad han nu heter"- skådespelaren som skriver krönika i Runner´s, undras om det är från honom hon hört detta sägas - skulle gissa det...med tanke på hans krönikor ;-)

Förövrigt kommer jag att vara skitglad den dag jag når mitt mål att springa en halvmara! Vi har alla olika mål med vår träning men jag kallar mig för löpare även om jag då aldrig kommer springa under 50 min på milen. Löparen sitter i kropp å själ inte i tiderna! Njuter man av att springa - då är man löpare:-)
Robert Perrakoski
1980 • Stockholm
#15
•
18 augusti 2010 kl 16:04
Gilla
Jens - Haile Gebrselassie är 165 cm (med glimten i ögat ang. diskussionen ovan).

Näe, men jag är själv kort och vi kan faktiskt glädja oss åt att just distanslöpning är en sport där det inte nödvändigtvis är negativt att vara kort. Hög BMI å andra sidan kan vara negativt för löpare, lite beroende på vad man vill få ut av sin löpning.

Så jag vill egentligen peppa dig att det finns grym potential i att vara distanslöpare och kort! :)
Karin M
1984 • Stockholm
#16
•
19 augusti 2010 kl 13:50
Gilla
Undrar om de personer som skriver sådana saker på nätet är sånna i verkligheten också, eller om de passar på när de inte behöver säga det ansikte till ansikte. Då tar jag hellre åt mej på fikarasten på nya jobbet när alla är såå imponerade över att jag har sprungit två halvmaror och att jag ens tänkt tanken att springa ett maraton. På jobbet är vi ju bara ca 5% som sprungit en halvmara. Det får man försöka tänka på om man fastnar i tankar att milen strax under timmen inte är så bra om man jämför med andra i bloggar, runners world mm, eller om man får/läser nedlåtande kommentarer.
André S
1975 • Vänersborg
#17
•
19 augusti 2010 kl 14:09
Gilla
Det är som du antyder Karin (& Therese och andra), ett fenomen som är signifikativt för Internet anser jag. Jag reagerar också ofta på detta. Då man exempelvis går in på aftonbladet och läser om en sporthändelse så skriver en del så nedlåtande om andra människor, hånar och förudmjukar genom att kalla de aktiva för värdelösa idioter el. Sen ger sig forumdebattörerna på varandra och skriver så mycket skit om varandra för att de råkar ha olika åsikter om vilket lag de håller på. Det är dock inte "Internet" som fenomen som vi ska skylla på utan självklart människorna som skriver blogginläggen och på Forumsidorna. För när man läser i diskussionsforumet här på jogg.se så är ju den ett utmärkt exempel på hur trevliga människor kommunicerar, det kan vara meningsskiljaktigheter som det ska vara på ett forum men med en hygglig ton mellan varandra.

Jag brukar för att inte gå i taket tänka att människor som uttrycker sig nedlåtande mot andra (oavsett om det är på gatan, Internet el.) oftast mår sämst själva och att de drar ner sig själva mentalt av negativa tankar om andra.

Detta Forum är kul, intressant och visar att människor bryr sig om och peppar varandra.

Mvh André
Lars Andersson
1961 • ÄLTA
#18
•
19 augusti 2010 kl 14:31
Gilla
Det är ofta mycket stor skillnad på forum som kräver registrering och de som inte kräver det. Registrering hjälper till att få en mycket mer seriös och hövlig ton i de flesta fall, även om man naturligtvis kan registrera sig med vilken falsk information som helst. Personligen har jag nästan helt slutat läsa forum där man är helt anonym, typ dn.se och aftonbladet.se, det är så lite som är intressant coh så mycket sk-t. Håller med om att jogg.se är ett lysande exempel på ett fungerande forum!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.