Marathon på 2.30 - träningsprogram och råd

Micke

1981 • Göteborg

#21

•

13 juli 2010 kl 21:20

Gilla

För att springa runt 2,30 räcker det inte att vara en träningsguru man måste ha en viss dos av talang.
Man kan träna upp sig till en viss gräns, sedan måste man ha det lilla extra.

David:
All respekt för att du ska klara det nästa år, men som några nämner så är det bättre att bygga upp kroppen långsamt under många några år. För att klara av träningsmängden som behövs för att fixa 2,30.

Det svåra är att kapa minuterna när man redan är bra tränad som du är idag. Det Sven skriver, jag skulle inte sagt ngt om du skulle kapa 4 timmar från 3,30. Det är en stor skillnad.

Lycka till David

Tror du fixar det, men tror en god tanke kan vara att titta på längre sikt

David Lillo

1981 • Stockholm

#22

•

13 juli 2010 kl 23:39

Gilla

Hallå!

Kul med så många inlägg och goda råd. Jag tar med mig varningarna men kommer alltjämt att satsa på 150 min.

Min erfarenhet, om än blygsam inom just löpning, är att människor i allmänhet sätter upp alltför "realistiska" mål. Ta t.ex. rådet som någon gav här att först sikta på att komma under 3 h när jag i år sprungit på 3.01. Är det verkligen effektivt att ha som mål att på ett år förbättra sin tid på maran med ett par minuter?

Stort tack till såväl ryggdunkarna som realisterna, ni motiverar (på olika sätt). Ska bli ett fantastiskt lärorikt, utmanande och krävande träningsår.

Om det är någon som kan tipsa om träningsprogram eller vettig litteratur går det bra att maila mig på david@husbymarathon.se. Tack på förhand!

Magnus

Stockholm

#23

•

14 juli 2010 kl 09:44 Redigerad 14 juli 2010 kl 09:48

Gilla

För att klara 2:30 på maran bör du vara kapabel till 8:30 på 3000m, sub15 på 5km (ca 14:50), drygt 31 min på 10km och sub 1:10 på halvmaran. Samtliga dessa tider placerar dig på plats 10-15 i årsbästa för män i Sverige, och många av dessa sprang sub35 innan de fått skägg. Så mitt råd är att först jobba på att förbättra din 10km- och halvmaratid till sub 31 och sub70 först, sedan satsta på maran.

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#24

•

14 juli 2010 kl 14:00

Gilla

Det första steget på väg mot det omöjliga är att tro på det. Men jag är benägen att hålla med Csaba och Sven Andersson. Att kapa en halvtimma på maraton i det tidspannet på mindre än ett år har jag svårt att tro. Men som andra varit inne på så skall Du nog ge det några år till. Säg en 5 års period som Sven är inne på. Du är nu 29 år och det är ändå ganska ungt med marathonmått mätt. Så du har åren framför Dig. Så med systematisk uppbyggnadsträning och en fördjupad bekantskap med löparens bästa vän - tålamodet. Så kommer Du nog att nå målet vad det lider. Men inte 2011. Skulle Du nu mot alla odds fixa det, så skall jag vara en av de första i raden av gratulanter.

Johan O Kanmert

1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)

#25

•

14 juli 2010 kl 15:47

Gilla

Den här diskussionen började med en 29-åring som skrev att han bestämt sig för att springa Stockholm Marathon på 150 minuter. En vuxen människa hade beslutat sig för att träna hårt. Låter inte som han blivit "hetsad" av nån.

Löpning är sporten. Löpning som människan är skapt för. Då varnas för skador, elände och jag vet inte allt. Det är ju liksom inte en livsfarlig sport. Jag hade nog bestämt avrått en som tränat thaiboxning ett par år i Sverige från att på ungefär 300 dagar träna och åka och gå en match mot den 100-rankade thaiboxaren i iThailand, det hade varit direkt livsfarligt med smalben, fötter, händer (med handskar visserligen) och armbågar mot ansiktet, överkroppen och benen.

Men vad ska hända David i den mycket hårda löpträningen? Skador av löpning? Inflammerad hälsena? Ont i hälen (hälsporre)? Ont i knät? Davids satsning kommer ju liksom varken ta livet av honom eller göra honom till invalid på något sätt.

Misstänker att jag placerats in i kategorin "ryggdunkarna". Kul benämning. Dessa ryggdunkare påstås inte veta vad det innebär med sån här träning.

Och det är helt riktigt. Personligen har jag ingen aning om hur hårt det ska tränas för 150 minuter på ett marathon. Jag springer i sån hastighet ett par kilometer på sin höjd. Sen är det jobbigt.

Men det är tyvärr så att ingen vågar tro (på löpning) och ingen vågar satsa för alla tror det är omöjligt. Då blir det som det blir också, inga löpare från Sverige i varken världs-eller Eorupaelit. Inställningen "Det går aldrig" är inte den effektivaste.

Så jag hoppas du klarar det, David. Du har helt rätt, det vore fullständigt meningslöst att försöka komma under 3 timmar på ett år.

"Ryggdunkarna fattar inte" sa nån smart. Nä givetvis inte. Men hur ska Olyckskorparna veta om det inte går om det inte görs ett försök?

David Lillo

1981 • Stockholm

#26

•

14 juli 2010 kl 15:48

Gilla

Tålamod är definitivt något som jag kan arbeta på ;) Jag kommer att göra mitt bästa så får vi väl se hur långt det räcker.

Anledningen till varför jag inte klarade sub-3 i år var att jag lyssnade på en "realist" som sa att det skulle vara helt omöjligt. Om jag fick 3,15 skulle jag, med min förhållandevis begränsade träning, vara riktigt nöjd. Gick in med de mer realistiska förväntningarna och missade målet trots att andra varvet gick snabbare än första.

För några veckor sedan fick jag möjligheten att prata med Anders Gärderud. Jag frågade honom hur mycket av löparens prestation som är beroende av inställning. Han berättade en intressant anekdot om en löpare som inför 10 000 meter på finnkampen för många år sedan stod i omklädningsrummet och stoppade öronen fulla med bomull. På frågan varför han gjorde så svarade bomullskillen: "Det blir ett sånt djäkla liv när jag blir varvad". Han blev varvad tre gånger...

Sven Andersson

1966 • Kista

#27

•

14 juli 2010 kl 16:01

Gilla

Vilka är olyckskorparna? Jag ser ett antal realister (inkl mig själv).

Oldboy

1952 • Danderyd

#28

•

14 juli 2010 kl 16:15

Gilla

Som en av "Olyckskorparna" vill jag påpeka att ingen av oss har sagt att David inte kan nå 2:30. Bara att det inte blir nästa år.
Mål är bra för träningen. Effektivast är realistiska mål, särskilt dem som just precis kan nås med stor ansträngning. Sämst är mål som inte kan nås hur man än försöker. 2:30 nästa StM är ett sådant dåligt mål. Precis var det bästa målet ska sättas kan jag inte säga däremot, gissar 2:45-2:50 någonstans.
Kollade mellantiderna på årets lopp. Är inte säker på att det gått märkbart bättre med en snabbare startmil, det borde i så fall synts på en snabbare slutmil i loppet. Kan vara så att den lugnare starten var det som gjorde att det gick att hålla tempot bra uppe hela vägen. De flesta öppnar för hårt, även i elitklassen märks många med avtagande fart mot slutet medan segrarna brukar köra jämnt.

Inställningen är mycket viktig. Men i en framgångsrik inställning ingår att acceptera verkligheten. Och den är sådan att det tar tid att bygga upp kroppen för hård träning. I den där järnviljan att nå toppen eller få ut sin fulla potential måste ingå uthålligheten att hålla på den tid som behövs. Wissman hade en plan på 8 år när jag först hörde lite mer om honom. Det kräver järnvilja att sikta så långt fram. Man behöver delmål på vägen. Det hade Wissman också.

Thomas Juhlén

1982 • Karlstad

#29

•

14 juli 2010 kl 18:05

Gilla

Härligt med folk som har höga ambitioner! även om det är ett otroligt tufft mål du har 2.30 gör inte vem som helst!

Leta upp bra träningskompisar en klubb är ett bra råd och skynda långsamt ökar man träningsmängden för snabbt blir man lätt övertränad eller skadad. Vet inte hur mycket du tränar nu men en mängd runt 15-16 mil i veckan bör man nog ha beroende på talang för att lyckas med 2.30

Här är några trådar på lets runs forum som du bara MÅSTE läsa:
http://www.letsrun.com/forum/flat_read.php?thread=458338
http://www.letsrun.com/forum/flat_read.php?board=1&id=308092&thread=308092
http://www.letsrun.com/forum/flat_read.php?board=1&id=192896&thread=192896
http://www.letsrun.com/forum/flat_read.php?thread=2487659

Där har du lite att börja med finns hur mycket som helst som är läsvärt på det forumet.

LYCKA TILL

/http://julle1982.wordpress.com/

Torbjörn Lingmerth

1978 • VETLANDA

#30

•

14 juli 2010 kl 18:46

Gilla

David; Fan vad jag hoppas att du klarar det. Det finns alltid negativa bromsklossar i omgivningen, skit i dem och kör hårt.
Lycka till!

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#31

•

14 juli 2010 kl 19:25

Gilla

Tack oldboy för förtydligandet om vissa nu kan uppfatta detta som ett förtydligande, eller rättare sagt vill det.
Jag säger inte heller att det inte skulle gå. Men att bli kallad negativ bromskloss tycker jag är att gå över gränsen. Jag är realist. Jag har sprungit maraton och en bra bit längre än det. Jag vet vad det innebär och jag inser och vad som krävs om man vill nå dessa tider. Jag har också sprungit Stockholms maraton några gånger och är synnerligen bekant med den banan. Jag säger inte att jag kan och vet bäst för att jag har ett antal lopp i bagaget, men jag säger vad jag tror på basis av mina erfarenheter. Är man negativ då man säger att det kanske tar lite mer än 10½ månade att nå detta tuffa mål? Vi lär ju att få reda på det den 28 maj nästa år vem som hade "rätt" eller "fel". Men det är ju ointressant, det viktigaste är att David når sitt mål.
Kan man inte få lämna en synpunkt och säga vad man själv tror utan att kallas det ena eller andra, då betackar jag mig. Det är inte OK. Man kan faktiskt säga att David kommer att klara utmaningen, utan att racka ner på det "andra lägret".
Så skulle vi kunna lägga detta skitsnack om ryggdunkar, olyckskorpar, bromsklossar och allt vad det är åt sidan och fokusera runt ämnet igen? Hur skall David kunna uppnå sitt mål? Tack så mycket.

Johan O Kanmert

1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)

#32

•

14 juli 2010 kl 20:09 Redigerad 14 juli 2010 kl 20:11

Gilla

Stefan: Jag var den som skrev "olyckskorpar". Ganska sent i diskussionen. Då hade "ryggdunkare" och "realister" blivit benämningen på de olika debattörerna. Jag gråter inte för att bli kallad "ryggdunkare", det finns hemskare saker, det finns hemskare saker än att bli kallad "bromskskloss" eller "olyckskorp också". Så ledsna blir vi väl inte för det, Stefan? Dessutom är det väl kul att det blir lite olika idéer och lite debatt? Vore ju inget kul alls om alla sa samma sak, eller?

Så som "orealist", alltså motsatsen till realist, så ska det bli väldigt spännande att se om denna satsning håller. Tycker det är kul med nån som har höga målsättningar, tror på sig själv och uppenbarligen vågar satsa allt. Den sortens inställning behöver svensk långlöpning som är på totaldekis.

Claes Runheim har skrivit om inställningsproblem och annat och blivit både häcklad, hånad och fått medhåll. Personligen anser jag att resultaten talar sitt tydliga språk. Med andra ord; Runheim har träffat rätt så mitt i prick.

Och nu kommer då ett försök till poäng och hur David ska uppnå sitt mål (som den här diskussionen handlar om): Här har vi en relativt ung människa som faktiskt säger sig vilja blanda sig i Sverige-eliten. Låt detta bli ett ljus i det mörker Runheim (och en del andra inklusive jag själv) tycker oss skönja då så kan Runners World göra ett repotage om en som siktar på 150 minuter till nästa års Stockholmmarathonlopp. Beredd att satsa stenhårt och i behov av träningsprogram, eller rättare sagt ett program om hur han ska leva för att nå målet. Kanske Anders Szalkai som coach eller nån annan svensk (eller Åländsk kanske) tränare.

Det är det jag kan komma på. Nån som känner Runheim kan väl tipsa honom (annars kan jag göra det själv fast jag inte känner han)

Och vi lär mycket riktigt få se vilka som är orealister eller realister 28 maj 2011.

Davids inställning har i alla fall fått mig att sikta på 2:50 nästa år i Stockholm, vilket kan bli besvärligt eftersom Stockholm är bara 7 dagar efter Göteborgsvarvet nästa år och min bästa marathontid är 3:15:03

Leif Andersson

1954 • Falun

#33

•

14 juli 2010 kl 20:45

Gilla

Eftersom jag känner både Sven och Oldboy och vet att de själva har blivit bättre under de senaste åren undrar jag lite när man klassas som olyckskorp? När är det tillåtet att säga att detta låter orealistiskt?

Anders Ström

1947 • Skarpnäck

#34

•

14 juli 2010 kl 20:59

Gilla

Hej, jag har en kompis som har gjort 2,25 och han tränade ca 14 mil i veckan.
Det mesta i rätt hård fart (troligtvis vad vi idag benämner tröskelfart).
Min kompis gjorde också 3000m på 8,22 och 10000m på ca 31 minuter.

Vilken träningsbakgrund har du? Vilka tider har du gjort på sträckor typ
3000m, 5000m eller 10000m? Är du någorlunda snabb?

Du kan ju se hur vår hitintills bästa marathonlöpare (Kjell-Erik Ståhl) tränade här nedan, du klarar dig troligen på något mindre mängd och något lägre fart men här får du lite insikt i vad som krävs! Lycka till! http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=413396

Johan O Kanmert

1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)

#35

•

14 juli 2010 kl 21:22

Gilla

Leif: Att säga att det är orealistiskt kan man göra precis när man känner för det. Men på vilket sätt hjälpte det David att berätta hur orealistiskt hans mål är? Nån vill göra en sak och frågar om råd och svaret blir "det går nog inte", "sannolikheten är större att du blir skadad än ens går under 2:45". För det måste väl varit målet att liksom hjälpa till att nå målet som kommentarerna skrevs?

David

1980 • Stockholm

#36

•

14 juli 2010 kl 21:31

Gilla

Här http://www.isabellah.se/?page_id=253 kan du även se hur Isabellha Andersson tränar, hon gjorde väl maran på 2,26. Står inte hur långt varje pass är, men det kanske ändå kan ge en fingervisning.
Lycka till!

Sven Andersson

1966 • Kista

#37

•

14 juli 2010 kl 21:45

Gilla

Målet för mina inlägg är absolut att hjälpa till eftersom jag tycker jag gör David en tjänst som påtalar att (jag tycker att) det är orealistiskt. Men det kommer han kanske (tyvärr) inte att inse själv förrän han har sitt första längre upphåll pga överträning och/eller trasiga hälsenor/knän/höfter. För han måste upp på minst 140-160 km i veckan ganska snabbt nu. Gissar att han har max 7-8 månader på sig att ta in den aeroba mängdbasen som behövs. Resterande tid måste marafartsdelen börja fasas in. Man måste kunna skilja på tuffa mål och omöjliga mål. Men visst, skulle David, mot min förmodan klara det är det helt uppenbart en oerhörd löpartalang som borde ha börjat denna satsning för 10 år sedan och varit i världseliten nu.

Andréa

1978 • Lund

#38

•

14 juli 2010 kl 21:50

Gilla

Gört! Cool satsning...kör bara!

Erik

1976 • Stockholm

#39

•

14 juli 2010 kl 23:34

Gilla

10-20 mil per vecka. Iaf 3 hårda varierade kvalitetspass varje vecka. 1-2 pass per vecka med alternativträning (ej löpning). Glöm inte att styrketräna. Du bör (måste) springa milen under 33 minuter någon månad innan loppet. Fixar du det så kan det gå.

En kompis tränade mycket löpning och annat som ung, la av och lata till sig ordentligt under flera år. Sen började han springa igen. 6 månader efter med relativt hård löpträning gjorde han precis under 3 timmar på Sthlm marathon, med ryggproblem. Året efter gjorde han 2.45. Nu efter 3,5 års seriös löpträning gjorde han lätt missnöjd 2.42 i år på Sthlm (gjorde 2.34 i våras på en plattare marathon). Enligt han själv bör han klara Sthlm på ca 2.36 idag och siktar mot 2.30 till nästa år.

De sista minuterna är knepiga...

Oldboy

1952 • Danderyd

#40

•

15 juli 2010 kl 01:53 Redigerad 15 juli 2010 kl 02:00

Gilla

Johan, jag skulle inte skriva ett ord i den här tråden om jag inte hade lite hopp om att David skulle ha hjälp av det. Mitt bidrag är att försöka få David att inse att vilka mål som helst inte är möjliga och att det är en helt annan sak att sikta högt än att tro att stora framsteg kan göras på "hur kort tid som helst". Att misslyckas att nå ett omöjligt mål är föralldel nyttigt för somliga men att uppnå tuffa men möjliga mål brukar leda snabbast framåt. De som inte verkar ha några insikter i hur man bygger upp en kropp för elitprestationer anser jag gör David en björntjänst genom att bara säga "Härligt, kör på, stunta i pessimisterna!"
Att tro att man kan komma från "lovande" halvvägs till världsbäst på 11 månader anser jag vara naivt och ett utslag av "allt genast!"
Visst David, ge järnet! Men gör dig tjänsten att sätta mål du kan slå och få styrka av i stället för att drömma och gå på pumpen. Haile Gebrselassie tog flera år på sig att sätta världsrekord på marathon och då var han ändå redan värlsdmästare på 10000m, om jag minns historien rätt.

"Unmögliches leisten wir sofort, bei Wundern dauert es etwas länger"