22 oktober 2007 kl 08:04
Redigerad 22 oktober 2007 kl 08:37
Kompisar har en tendens att "balla ur" när man ska ut. Beror ofta på att tiden inte passar båda samtidigt. (Så är det för mig i alla fall.)
Däremot kan jag rekommendera en löpar-klubb.
Var med i en Marathonklubb på 90-talet och vi var många som slöt upp till de gemensamma träningstillfällena. Vi tränade tillsammans på tisdagar och söndagar. (De andra 3-4 passen den veckan gjorde man själv hemomkring.)
Tisdagar var det kvalitetspass, och här anser jag att det blir enklare att genomföra dessa med peppning från andra.
På söndagarna var det långdistans och det genomfördes i mycket makligt tempo. Maffetone fanns inte i våra vokabulär, men alla visste att långsamma-långa pass var gynnande för vår utveckling på mara distansen.
På söndagarna sprang alla och snackade och vi hade sträckor mellan 15-35km att välja på. Detta är nog det jag saknar mest. Likasinnade som springer och snackar och hur fort går det då inte att avverka 3 mil? Man märker knappt att träning äger rum...
Så, bäst är nog en kombination av ensamträning och duo/grupp träning.
Att träna helt själv och nå super-resultat kräver lite engangemang, träningsupplägg och nya träningsmetoder för att lyckas.
Dessutom räcker det inte att springa 3 dagar i veckan för att nå 3 timmarsgränsen på maran. (Resultat kräver träning.)
Träna på. Med eller utan kompis.
/Roger