Bäst resultat med eller utan springkompis?

Anette Flodstrand

1986 • Helsingborg

#2

•

21 oktober 2007 kl 16:43 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

för mig är det tvärtom. när jag springer själv kan jag pressamig själv mer, och dfår bättre tid.
när jag springer med någon annan så blir det mer att man springer och snackar lite och då blir det inte samma sak.

fru Lindh

1968 • Finland

#3

•

21 oktober 2007 kl 17:11 Redigerad 21 oktober 2007 kl 17:10

Gilla

Jag springer ensam och trivs med det ; mp3an håller mig sällskap. Dock märkerjag att finns det folk/bilar i närheten pressar jag mig lite mer, går inte även om jag annars skulle ta en paus.Springer jag i skogen kan jag tappa fart och "glömma" mig,eftersom ingen kollar...Galet,ja jag vet!!!men nu var jag ärlig =D

Anna Olsson

1980 • Bromma

#4

•

21 oktober 2007 kl 18:28 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag springer ialla fall längre med en springkompis, blir roligare då :)

Lenore

1989 • Järna

#5

•

21 oktober 2007 kl 18:43 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag tror att det går bättre för att vi peppar varandra när vi springer, när den ena inte orkar mer så peppar den andra"Joo en bit till" osv. Sen så är det ju mycket roligare att ha nån just att snacka med också..
Samtidigt som jag tycker att det borde gå fortare när man inte pratar med någon. Men det gör de ju inte för mig. Konstigt!

Sverker Gustavsson

1982 • Göteborg

#6

•

21 oktober 2007 kl 22:35 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Satte 3 nya pers iår, på 8 km, milen och Göteborgsvarvet. Sprang Göteborgsvarvet och 8 km tillsammas med en kompis. Milloppet sololöpte jag utan nån sparring och det gick också bra så i tävlingssammanhang så tror jag det spelar mindre roll.

Men på tränning e jag övertygad om att man tjänar på å springa med någon. Iaf om man springer med någon med likvärdig eller bättre kondition som en själv. Då pressar åtminstone jag mig alltid det där lilla extra för att inte bli ifrånsprungen.

Andreas Eldh

1984 • Stockholm

#7

•

21 oktober 2007 kl 23:52 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Det beror ju helt på vem man springer med... om man kör med någon som är lite snabbare än vad man själv brukar vara kan man få bra draghjälp, men får man dra själv blir man nog långsammare. Snabbast är i alla fall jag på tävling.

Kristofer Hindersson

1975 • Norrtälje

#8

•

22 oktober 2007 kl 00:14 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Springer jag korta, "snabba" rundor (8-10 km) så är det nog bättre att springa själv. Däremot så skulle det vara roligt att få sällskap när man ska springa lite längre och lugnare.

Roger Bohman

1967 • Ronneby

#9

•

22 oktober 2007 kl 08:04 Redigerad 22 oktober 2007 kl 08:37

Gilla

Kompisar har en tendens att "balla ur" när man ska ut. Beror ofta på att tiden inte passar båda samtidigt. (Så är det för mig i alla fall.)
Däremot kan jag rekommendera en löpar-klubb.

Var med i en Marathonklubb på 90-talet och vi var många som slöt upp till de gemensamma träningstillfällena. Vi tränade tillsammans på tisdagar och söndagar. (De andra 3-4 passen den veckan gjorde man själv hemomkring.)
Tisdagar var det kvalitetspass, och här anser jag att det blir enklare att genomföra dessa med peppning från andra.
På söndagarna var det långdistans och det genomfördes i mycket makligt tempo. Maffetone fanns inte i våra vokabulär, men alla visste att långsamma-långa pass var gynnande för vår utveckling på mara distansen.

På söndagarna sprang alla och snackade och vi hade sträckor mellan 15-35km att välja på. Detta är nog det jag saknar mest. Likasinnade som springer och snackar och hur fort går det då inte att avverka 3 mil? Man märker knappt att träning äger rum...

Så, bäst är nog en kombination av ensamträning och duo/grupp träning.

Att träna helt själv och nå super-resultat kräver lite engangemang, träningsupplägg och nya träningsmetoder för att lyckas.
Dessutom räcker det inte att springa 3 dagar i veckan för att nå 3 timmarsgränsen på maran. (Resultat kräver träning.)

Träna på. Med eller utan kompis.
/Roger

Henrik Nyström

1981 • Dals-Ed

#10

•

22 oktober 2007 kl 09:47 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Tränar alltid ensam, visserligen med musik så känns aldrig ensamt, men hade varit kul fått med sig en o annan kompis ut också.

Kristina Sund

1978 • Lindome

#11

•

22 oktober 2007 kl 12:00 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag tycker om att träna ensam. Men ibland vill jag träna tillsammans med andra också.
Testade F&S löpgrupp här i Göteborg ett par gånger men tyckte tempot var lite i snabbaste laget för mig (försöker köra rätt så låg puls på huvuddelen av mina pass och är inte speciellt snabb från början). Så det svåra är att hitta nån bra löparkompis/grupp som det synkar med tempomässigt.

En kompromiss som jag hittat är att jag en dag i veckan springer med en jobbarkompis. Vi springer en slinga som är 1.7 km där vi båda kan springa i vårt eget tempo och sen mötas efter x antal varv (behöver inte vara samma antal). Då får man i allafall den extra sporren att man är två och kan prata på vägen dit och hem.

Sara Jansson

1969 • Grums

#12

•

22 oktober 2007 kl 15:34 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag tränar helst själv men jag har varit ute några gånger med en kompis som nyss har börjat löpträna. Vi har kört en slinga som är ca 2,5 - 3 km och turats om att ta täten. Då hon är nybörjare så har hon fått börja att jogga i fem minuter, sen har jag tagit täten i tre minuter då jag har något högre tempo än vad hon har och sedan fortsatt så under rundan. Både hon och jag tycker att det funkar bra. Det blir ju en slags intervallträning!

#13

•

22 oktober 2007 kl 16:45 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Detta inlägg har raderats

Jenny

1975 • Bjärred

#14

•

22 oktober 2007 kl 20:07 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00

Gilla

Jag tror att om jag skulle vilja träna intervaller någon gång i framtiden så skulle jag nog gärna ha en kompis att träna med. Det är en sådan träningsform då jag presterar mycket bättre med sällskap. Sen skulle det vara trevligt att ha någon att ge sig ut med ibland för att peppa varandra även om man inte springer tillsammans under passet. Men jag har tyvärr inte lyckats övertyga någon av mina kompisar ännu.