Löpning • Övrigt • 8 inlägg • 4287 visningar •

Lätta vs Tunga löparpass - En fundering bara...

Johnny Forslund
1971 • Docksta
#1
•
3 januari 2010 - 15:44
Gilla
Jag har tränat i 30 års tid och kommit underfund med det mesta inom träningen. varför kroppen reagerar si eller så på olika pass etc..., men en sak funderar jag ofta på och det är varför man ibland känner sig som en tegelsten i kroppen fast förutsättningarna har varit perfekta och samma som veckan innan. Alltså! Ena gången kan benen kännas väldigt lätta och flåset tungt, hänger inte med - synkar liksom. Andra gången kan det vara tvärtom att lungorna känns hur stora som hellst och benen tunga och därmed inte synkar heller., sen tredje och vanligaste att benen känns pigga och lungorna känns bra och man bara forserar fram (nu pratar jag på och om en 8km runda). Allt detta fast man ätit perfekt, sovit perfekt och gjort allt exakt likadant vecka på vecka, ändå kan ett pass för 3 dagar sen vara så annorlunda än passet just idag... Ibland skulle man kunna lägga till att man är lite trött efter en jobbig vecka, men ändå sätter pers på en kort slinga...
Roger Carlsson
1975 • Västerås
#2
•
3 januari 2010 kl 20:31
Gilla
Härligt med funderingar :) , känner igen det där med trötthet och sen visar det sig gå hur bra som helst att löpa/motionera.

Kanske just är dagsformen som avgör, men vad som avgör att toppformen infinner sig just den dan vette fan.

Mat, vätska , det psykologiska läget ( lugn och harmonisk eller deppig och stressad ) har väl nått med det att göra, men nått svar som stämmer in på dom flesta tror jag inte finns.

Tror att om man letar noga under dom där dag/veckorna man tycker varit exakt likadana, så hittar man nog saker som kan vara orsaken till nått, t.ex tunga ben, lätthet i ben , kanske varit mer på jobbet än vanligt, gått mycket, eller dyligt.

Fan va man kan flumma iväg :) men det kanske är dags att analysera dom lätta och tunga passen mer än man gjort hittils,,, kan kanske löna sig.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#3
•
3 januari 2010 kl 22:19
Gilla
Samtidigt är det ju detta som är tjusningen med träning generellt och löpning speciellt. Det finns dessa faktorer som vi inte riktigt styr över, som gör dårliga pass av perfekta förutsättningar samtidigt som allt kan kännas fantastisk på en skitdag där det varit stressigt på jobbet med lite sömn och slarvigt med maten.

Personligen tror jag, från den filosofiska sidan, att det är mer än just de fysiska förutsättningarna som styr. Psyket, som på dagen med de perfekta förutsättningarna bara väntar på att flytet och lättheten ska infinna sig, kan lura en att uppleva tunga ben och andning, just därför att man kanske tänker och känner efter för mycket. Medan de dagarna när man bara går ut för att "rensa skallen" och tar vad som bjuds ut av passet, då känner man inte efter så mycket utan bara kör på. Som sagt, detta vara bara flum baserat på egna erfarenheter, men jag slutar inte förvånas över vilka överraskningar kroppen och psyket bjuder på både av positiv och negativ art.

Samtidigt kan det ju vara så att olikheterna i passen du nämnar kan ha sin orsak i infektioner på olika stadium i kroppen, men av mindre art som inte bryter ut ordentligt i en märkbar förkylning.

Oavsett, ett intressant tema du tar upp, Johnny, som verkligen kan vara intressant att höra fler åsikter om :-)

Löparhälsningar från Tom
Martin Hedbäck
1965 • Västra Frölunda
#4
•
4 januari 2010 kl 09:24
Gilla
Springer rätt mycket till&från jobbet. Blir 2 mil t&r 3-4 dagar i veckan samt långpass på helgen. Det jag kommit fram till är att man lätt hamnar i ett grundtempo som ligger lite för högt. Dvs det är inte kvalititativ träning men sliter ändå. Jag har sänkt mitt grund-tempo men lägger istället in kvalitets-sektioner i träning. Exvis backträning, fartlek eller överfartsträning sista km.
Visst känns det lite olika från dag till dag men betydligt mindre än när jag gnetade på i ett högre tempo vilket gav skador och tränings-uppehåll.
Tagit en del intryck av Coltings träning som passar mej bra, dvs att hålla sej skadefri och i stort sätt kunna träna varje dag.
Johnny Forslund
1971 • Docksta
#5
•
4 januari 2010 kl 15:02
Gilla
Klart intressant det där du säger Martin. Jag har en förmåga att dra iväg väldigt snabbt på mina pass, som ligger mellan 8-10 km, går oftast för fort och förmodligen sliter det mer än vad det ger, har efter senaste vadmuskelbristningen försökt göra mera så som du säger, lite lugnare partier och gasa på här och där och faktiskt elda på sista km... Känner att det ger lika bra och sliter mindre, farten hålls uppe i kroppen etc...
Pål Nilsson
1976 • Höör
#6
•
4 januari 2010 kl 16:06 Redigerad 4 januari 2010 kl 18:19
Gilla
Givetvis beror känslan mycket på hur sliten man är, dock tror jag att den mentala återkopplingen som förmedlar ansträngning är synnerligen nyckfull...

Jag tror, som någon ovan också antyder, att de skillnader man känner på till synes identiska (lätta) pass på identiska förutsättningar, ofta bara är resultat av ens mentala form. Eftersom att man på de lätta passen har tid/ork att fundera på hur det känns, gör man detta alldeles för mycket. Man lägger för mycket vikt vid känslor som egentligen inte har någon betydelse för ens faktiska förmåga. Kan man koppla bort dessa hjärnspöken så tror jag att mycket är vunnit.

Jag har vid några tillfällen felaktigt trott att jag var i dålig form, bara för att jag helt enkelt funderade för mycket på det. Det har emellertid visat sig att om jag kan förmå mig att göra en maxanstränging så ligger den nästan alltid precis på den förväntade nivån. I trygg förvissning om detta är det bara att harva på...
Buckard
1978 • Stockholm
#7
•
4 januari 2010 kl 16:25
Gilla
Hmm, jag tror att det är tvärtom. Det sitter i kroppen och inte i huvudet. Det kan vara allt från olika blodsockervärden, vätskebrist, mineralbrist, vitaminbrist, olika aktivt immunförsvar, hormonnivåer, och mycket annat. Det är sådana saker som inte känns utan man mår fortfarande bra. Det känns först när man kommer upp i hög fysisk anstärning. Det finns ju ett mellanting mellan allvarlig infektion, lågt blodsocker, skörbjugg mm. och att må toppen. Sådant man fortfarande mår bra av men som först visar sig som små svagheter under ansträngning.

Och sen ska vi ju inte alls underskatta placeboeffekten, nojjor, och allmän förtvivlan.
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#8
•
5 januari 2010 kl 14:20 Redigerad 5 januari 2010 kl 15:50
Gilla
Håller helt med Martin om att de flesta kör på i alldeles för hög fart när de tränar.

Har ett exempel från en kille på mitt jobb (medlem på jogg) som bara har aningen långsammare km-tid på träning än på de tävlingar han har sprungit. Han verkar springa 3-4 ggr i veckan så det är i princip max-satsning på varje pass. Har mycket svårt att förstå hur han tänker gällande sin träning.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.