4 juni 2012 kl 21:24
Redigerad 4 juni 2012 kl 21:27
Jag har distanstränat i lätta skor med visst proneringsskydd sedan 1980-talet och med ilägg och testade en period 1997 att springa utan ilägg och fortsatt i lätta skor med visst proneringsstöd.
Jag gjorde några som jag tyckte överraskande bra lopp och det var en bättre känsla utan iläggen mer större upplevda frihetsgrader, men sedan fick jag kanske någon känning ( i värsta proneringsfoten) som jag varit skadad i ett tag 1985 (då jag oxå sprang utan ilägg ett kort tag ), för jag bytte tillbaka till ilägg. Jag hittar dock ingen notering i träningsdagboken när återupptagandet skedde.
För många med grava obalanser kan säkert ilägg och proneringsskydd i sko göra nytta, men en del kanske kunde vara utan dem från början och på så sätt kompensera naturligt med träningen istället.
Mina bästa lopp 1979-1980 gjordes i Nike Elite som var hyfsat tunna men saknade speciellt proneringsstöd. Då tyckte jag de var som att springa på bomull men ändå kontrollerad fotisättning :-)
Nu kan jag stretcha plantar fascian enkelt och skulle kanske tåla att skippa iläggen igen. De nuvarande är dessutom rätt platta.