Årets Sista Långpass™

Dags för årets tredje och sista ultrapass. Efter en mycket liten grötfrukost (julbord kvällen innan...) tog jag bussen till Liljeholmens tunnelbanestation. På perrongen stod en löpare med ryggsäck, som på närmare håll visade sig vara Ingrid som jag träffat på tidigare ultralöpningar. Vi kom fram till Slussen i mycket god tid, där stod redan ett tjugotal löpare och väntade. Efter hand dök det upp fler och fler, bland andra min kollega Marcus som jag lurat med. När klockan närmade sig 8:30 var vi över 50 st!

Efter en kort genomgång av upplägget med matraster, toa- och depåstopp och fartgrupper (6:20 och 7:30) kom vi iväg på utsatt tid. Ungefär hälften av löparna i varje fartgrupp. Själv valde jag 6:20-gruppen denna gång. Någon enstaka plusgrad och slaskigt underlag, men inledningsvis varken regn eller snö. Löpningen tuffade på bra, som vanligt mycket snack om allt möjligt men mest om löpning.

Första stoppet var vid 13 km, OKQ8 i Mörby. Där träffade jag Fia-Lotta som väntade in 7:30-gruppen (a.k.a. Mingelgruppen). Kul att ses även om det bara blev mycket kort. När vi stack iväg igen hade ett mycket lätt duggregn börjat, men det blev inte långvarigt. Nästa stopp strax innan 17 km var den traditionsenliga "life size"-julkrubban i Sätra. Precis där kom dagens enda snöby för att verkligen spä på julstämningen. Mycket vackert!

Vid 19,5 km var det så dags för det första depåstoppet där Ulla Lembke välkomnade oss med varm buljong, chips, cola, wienerbröd, pepparkakor och kaffe. Och naturligtvis de obligatoriska skumtomtarna! Mums!

Via ett kort toastopp på Preem i Tureberg gick färden vidare till MAX i Barkarby över ett moddigt Järvafält. Hamburgare de Luxe, pommes frites och cola, och en kopp kaffe på det gav ny energi efter nästan 33 km. Funderade ett tag på att byta till torra kläder på överkroppen, men lät efter moget övervägande ombytet ligga kvar i ryggsäcken. Det skulle ändå inte ta många minuter innan jag var blöt igen. Bättre då att spara de torra kläderna om jag av någon anledning skulle behöva bryta på vägen.

Just när Mingelgruppen kom in var det dags för oss i 6:20-gruppen att dra vidare. Ett par valde att avsluta löpningen här, ytterligare någon sprang med den korta biten till Jakobsberg pendeltågsstation och tackade för sig där. Vi övriga – fortfarande en rätt stor grupp på ett 20-tal löpare – fortsatte vidare på vår färd. En liten felnavigering nedanför Elektronikhöjden av vår färdledare hejdades av mig och Marcus innan det gick för långt. Vi känner ju till det området rätt bra... :-)

Just när maratondistansen var passerad var det dags för nästa depåstopp: än en gång hade Ulla bakluckan full av värmande dryck och goda och energirika munsbitar! För egen del nöjde jag mig med lite cola, ett par chips och några skumtomtar. Jag hade fått upp värmen ordentligt och kände inget behov av varken buljong eller kaffe, och med bara en timme sedan förra matstoppet var jag fortfarande mätt.

Här splittrades gruppen lite: några avslutade passet här och tog närmaste buss hemåt; några tänkte avsluta i Bromma och ville öka tempot något. Kvar i 6:20-gruppen var alltså ett femtontal löpare som tuffade vidare längs den rätt tråkiga sträckan ner mot Brommaplan. Efterhand delades även denna grupp upp i ett par fraktioner, där jag, Marcus och tre till ökade tempot till neråt 6:10, medan resten av gruppen istället slog av lite på takten.

Väl framme vid McDonalds vid Brommaplan, som var nästa inplanerade matstopp, tyckte vi i vår lilla grupp att det var lika bra att fortsätta vidare direkt för att inte stelna till. Så vi tog bara några få minuters paus medan någon köpte en burgare och någon gick på toa.

Sista knappa milen in till Slussen kändes precis som sist som ett kort upplopp. Man får lite konstiga referensramar när man springer ultra! Ett ihärdigt duggregn satte igång just som vi lämnade Bromma, men det var inte direkt störande. När vi sprang över Tranebergsbron började jag känna av lårens utsida lite. Även tånaglarna började ta lite stryk nu, trots att jag hade mina största löparskor på mig. Förmodligen svällde fötterna lite mer än vanligt på grund av att slasket gjorde dem konstant fuktiga.

Precis som sist sprang vi via Stadshusets innergård, och just där passerade vi 60 km (enligt de andras GPS, själv hade jag missat att starta min vid något stopp så jag låg nästan en km efter) vilket
förstås firades med ett rejält "tjoho!" som ekade fint mellan väggarna. :-)

Tyvärr gjorde vi ett felaktigt vägval precis på slutet och tog Centralbron, vilket medförde att det blev lite trappor upp och ner. Inte riktigt vad man längtade efter... Men till slut snirklade vi oss i alla fall fram till tunnelbaneingången och kunde gratulera varandra till en väl genomför prestation där tre av fem hade satt nytt längdrekord! Efter obligatoriskt gruppfoto skildes vi åt och jag åkte hem till bror och svägerska som väntade med dusch och fika. En supertrevlig dag!