Täby Extreme Challange - Täby

Så var dagen framme. Vår 100 miles premiär, som jag har längtat!
Hur jag kunnat längta efter det frågade jag mig själv många gånger under natten....
Stämningen var hög vid starten, kul att träffa många löparvänner. Började loppet med att springa med Jerry och Johan men Jerry pinnade ganska snabbt iväg. Efter två kilometer sa Johan som skulle springa 50 miles att han skulle sakta ned, det borde jag också ha gjort....
Jag hade lovat mig själv att springa plågsamt långsamt i början, men det var svårt med ben fulla av spring efter nästan en veckas löpvila. Så jag sprang vidare, detta kan ha varit det stora misstaget som jag senare fick sota för! De första två varven gick i strax under sju fart. Varje varv var 11,5 km. Banan består av motionsspår, lite asfalt och terräng. Banan inleds med en perfekt brant ät backe och en branta nedförsbacke som blev allt plågsammare att ta sig nedför. Nästa bit är en tråkig asfalt raka ner mot en sjö. På kvällen var det ett gäng som hade satt upp ett stort tält som det stod loppvaka på. När det mörknade ställde de upp en allé av marschaller så då hade man något att se framemot. Sen gick banan längs sjön och vidare upp genom ett villa område där några boende gräddade vofflor och bjöd på te på kvällen. Detta värmde gott i hjärta och mage! Vidare gick banan in i skogen där rötterna och stenarna var många och farten sänktes. Jag klarade mig från att stuka foten vilket är ett rent under nästan med tanke på hur trött jag bitvis var.
Mitt mål med loppet var att klara det men jag hade en liten dröm om att gå under 24 timmar. Men det sket sig fullständigt!
Redan efter knappt fem mil började benen kännas stumma. Timmarna gick väldigt fort och vips hade det gått sju timmar.
Det var härligt att komma in till varvning och mötas av de underbara funktionärerna som peppade och bjöd på allehanda godsaker. Som tur var så var de duktiga på att sparka ut en fort.
Efter kl 20:00 så var det tillåtet att springa med en pacer, Jerrys svägerska Anna-Lena sprang ett varv med mig och det var verkligen i grevens tid, hade en mycket tung period just då. Det var väldigt trevligt att få prata bort lite tid och att även bli lite pushad att springa på lite då gångpauserna kom oftare och oftare. Skogen var magisk i mörkret med reflexerna på stubbar och träd. I skymningen kvittrade fåglarna men sen rådde total tystnad i skogen då jag mestadels sprang helt själv. Efter varvet med Anna-Lena var jag i stort sett tvungen att helt övergå till gång. Benen löd inte men märkte att jag kunde gå dubbelt så fort.
På natten började jag frysa och hade en djup mental svacka. Men då fanns Daniel B där som en ängel från himlen. Med bra pepp, praktisk hjälp med utrustning och servering av pizza bitar fick han ut mig på banan igen, nu ordentligt på pälsad. Jag gick och gick varv på varv timma efter timma. Det kändes som om alla varvade mig. Jerry träffade jag på flera gånger vilket var underbart. Han sprang på fort och fint så imponerande!! Strax före kl 05:00 sprang Jerry om mig strax före varvningen för att gå i mål på en galet snabb tid!!
Samtidigt hade jag börjat tvivla på om jag skulle hinna i mål innan målet skulle stänga efter 30 timmar, kl 16:00 på söndagen. Jag hade hela fem varv kvar. Jag bestämde mig för att bryta, det kändes inte värdigt att gå en löptävling och att kämpa vidare i kanske 12 timmar och inte hinna i mål kändes allt för tungt. Strax före varvning träffade jag en man som om möjligt var ännu tröttare än mig som hade fyra varv kvar och han tänkte försöka hinna gå de sista fyra varven, jag sa då att det hade jag också gjort om jag inte hade haft fem varv kvar..
När jag kom till tältet så skulle jag tala om att jag skulle bryta för tidtagarna men som tur var så stod Jan-Erik och en glad men trött Jerry där. Jan-Erik frågade varför jag ville bryta och jag förklarade att detta var ingen himla vandringstävling och att jag inte skulle hinna i tid, han menade att det inte var något ovanligt att gå många varv på en ultra och kollade även upp hur många varv jag hade sprungit och det visade sig att jag räknat fel, jag hade "bara" fyra varv kvar. Jan-Erik tyckte att jag skulle ta ett varv till nu när det ljusnade och sen se. Sagt och gjort jag gav mig av igen nu med förnyat hopp och nytt klipp i steget, till och med regnet som kom störde mig inte. Gick riktigt fort och när jag nådde varvningen så sa jag till Jan-Erik att nu kan ingen stoppa mig!!!
Regnjackan som jag köpt för dyra pengar kom väl tillpass då det regnade rejält ytterligare en gång. Mötte morgon pigga hundägare som blev imponerade att jag fortfarande var på banan, äsch nu är det ju bara fem timmar kvar svarade jag...skruvat. När det återstod ca en kilometer kom tårarna, tänk att jag klarade det!!!!
Vid mål väntade min fina Jerry som hade vilat på en yoga matta i 10 timmar på sin långsamma sambo, det är kärlek på hög nivå det!!
Saker som fungerade bra:
Energi intaget:
En Hüma gel på varje varv, de med koffein räddade mig när jag blev sov trött. Sushin som snälla Mikael kom med smakade gudomligt sen åt jag smörgåsar, våffla, pizza som arrangörerna bjöd på.
Utrustningen;
Saknade inget.
Kroppen:
Inget skade ont vilket var toppen, benen strejkade bara på grund av trötthet.
Skorna:
Salming T1 fungerade perfekt, gaiters var toppen inte en sten i skon, jo kanske en liten som skavde de sista tre varven men då var det ju bara 7,5 timmar kvar....inget att bry sig om alltså.

Saker som kan göras bättre:
Ha flera pacer tror det hade gjort skillnad
Plastlåda istället för IKEA kasse att förvara utrustningen i.
Inte öppna för hårt.
Inte tänka på hur länge man ska hålla på och springa.
Ha en längre träningsperiod med hög kilometer mängd. längre än de fyra fem månader jag haft.

Stort tack till alla funktionärer, särskilt Jan-Erik, Daniel Becker, Mia Thomsen. Tack till Anna-Lena för bra sällskap i spåret, tack Mikael för sushin, tack Daniel Z för att du kom och hejade jag blev så lycklig av att se dig!! Tack också till Jerrys pappa och hans fru som hejade på oss under hela två varv. Mats Dänsel för positivt pepp. Tack också till Joakim och Benny som kom och hejade på lördagen. Om någon känner sig bortglömd så TACK!!!

TEC jag kommer tillbaka bättre förberedd och då ska tiden krossas.