Löpning Kläder, Skor & Prylar 21 inlägg 13085 visningar

Lättviktsskor med låg drop (Kinvara) och hopparknä

Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#1
20 maj 2013 - 08:27
Gilla
Jag har kämpat med ett hopparknä sedan november förra året. Är fortfarande inte bra men har nu (efter laser, stötvåg, excentrisk styrka etc) fått börja jogga lite lätt korta sträckor.

Har tidigare sprungit med "tjock-skor". Ett par Brooks Glycerin som är fantastiskt sköna och sitter som handen i handsken på mina ganska breda fötter. Men nu är jag sugen på ett par skor som gör det lättare för mig att ändra löpstill till mer framfotalöpning. Kanske kan det hjälpa mig att bli av med mitt hopparknä??

Första frågan är väl eg om det är smart att gå över till lättbviktsskor med låg drop när man är skadad? Vore det bättre att fortsätta i mina väldämpade och stabila skor?

Andra frågan är lite mer specifik. Har köpt hem ett par Saucony Kinvara 3 som jag nu provgår lite hemma. Är detta en bra "övergångsko" från tjocksko till en lite mer lättviktssko. Enligt personalen på löplabbet skulle man inte gå direkt till nått helt utan dämpning eller med allt för tunn sula.

Andra tips på en bra sko som jag ska kika på?
(Har tittat lite på Nike Free 5.0 och Nike Free run +3, bra skor eller???)
< < < 1 2 > > >
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#2
20 maj 2013 kl 12:09
Gilla
Då du inte har sprungit på länge och fortfarande har besvär så är det klokaste du kan göra att börja med ett nybörjarprogram för att komma i gång på ett säkert sätt. Ser i din dagbok att du varvar gång och jogg vilket är jättebra och det bör du fortsätta med ett tag.

I och med att du kör så lätt och varvar gång och jogg så tror jag inte att det är någon fara för dig att springa i dina Kinvara. För att vara såpass lätt så är den ändå väldämpad och du har gott om tid att vänja dig vid den lägre dropen.

Lägre drop underlättar att landa på framfoten men det viktigaste är att du kortar din steglängd så att du landar under kroppen. Detta minskar belastningen på dina knän och kommer också medföra att du landar mer på framfoten per automatik. Jag anser att steglängden har större betydelse än hur du landar på foten, du kommer fortfarande få besvär om du landar på framfoten men har ett för långt steg.

Att landa mer under kroppen och på framfoten ställer också större krav på dina vader då de belastas mer. Lägg gärna in excentriska tåhävningar efter dina löppass för att bygga upp styrkan i vaderna.

Viktigast är att du inte har för bråttom då senor, ligament och muskler måste få tid att vänja sig vid den påfrestning löpningen innebär. Titta gärna på http://www.c25k.com/ för hur lång tid du bör lägga ned på att komma i gång.

När du väl är i gång så kan du börja öka din träningsmängd med cirka 10% i veckan tills du kan springa en mil i lugnt tempo. Efter det så kan du börja lägga in mer krävande kvalitetspass för att bygga upp din kapacitet.

Lycka till!
1971 • Nykvarn
#3
20 maj 2013 kl 12:21
Gilla
Du har fått mycket bra synpunkter från Staffan F. stegfrekvensen är viktigare än fotens isättning och med en högre frekvens hinner du inte lika långt fram med fotisättningen och landningen sker lite mera centralt på foten, vilket avlastar knän men belastar vaderna mera.

Kinvaran är alls inte odämpad eller har tunn sula, tvärtom är den en mjuk sko med mycket dämpning trots sin låga vikt. Som sådan en bra instegsmodell mot lite lättare skor också. Jag tycker som Staffan att du absolut kan börja springa i Kinvaran, både skor och fötter mår bra av lite omväxling så varva användandet av dina skor lite.

Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#4
20 maj 2013 kl 13:20
Gilla
Tack så mycket för bra synpunkter!

Provade idag det nya Kinvaran på löpbandet. (Fick tillåtelse av löplabbet att provspringa dom på löpband för att känna efter och även få lämna tillbaka om dom inte var bra.)

Och det kändes rikigt bra! (Hur knät mår av det vet jag inte förrän ikväll.... Än så länga inga känningar men det brukar inte komma förrän senare).

Jag är med på det där med stegfrekvens. Räkande för skoj skull idag vid 3 olika minutrar med farten 12,5 km/h inställt på löpbandet och hamnade på 178, 180, 180 steg (med ett litet leede :-) ). Har läst att det är optimalt med 180 steg / minut? Stämmer det? Spelar det inte någon roll vilken hastighet man springer i? Hur kollar man steglängd??

Jag försökte verkligen tänka på att landa på framfot/mittfot, hålla en högre stegfrekevens och landa mer under höften. Svårt när man inte har någon som tittar på hur man springer (och man känner sig väldigt fåning och nästan trippande i stegen). Hade velat ha en liten instruktör vid min sida som påpekar vad jag gör rätt och fel.

Säljaren på löplabbet sålde Kinvaran till mig just för att den inte är helt odämpad och tunn och passade därför som en instegsmodell. Han ville dock inte sälja de mer extrema varianterna som just är helt odämpade och FÖR tunna med tanke på min skada.

1971 • Nykvarn
#5
20 maj 2013 kl 13:29
Gilla
Siffran 180 kommer från studier av elitlöpare där det kunde ses att frekvensen var 180 eller högre.

Jag tycker inte det är ett heligt tal men många motionärer springer med lite låg stegfrekvens och ett för långt steg och liksom "älgar fram" istället för att som du skriver "trippa fram, det är så det känns i början när man inte hunnit vänja sig.


Spring dock inte och fokusera på att landa på framfoten, då spänner du fotleden och får en extra belastning på vaden, fokusera bara på att korta, små steg och också gärna på att komma ner med axlarna och öppna upp bröstkorgen med en stolt hållning, då får du höften i en högre, bra position och blir inte så ihopsjunken. Just uttrycket, "hög, stolt hållning" tycker jag är bra och eftersträvansvärt!

Löpteknik skrivs det mycket om, hela böcker just nu, jag sammanfattade mina bästa tips i en bloggpost i mars;
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.se/2013/03/lopteknik-my-50-cents.html#comment-form


Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#6
20 maj 2013 kl 13:39
Gilla
Tusen tack! Ska läsa din bloggspot!
(Behåller nog troligen Kinvaran också, kändes bra när jag lättade lite på snörningen, vilken i början var för hård och det tryckte över tårna och det kändes som foten domnade).

Läste förresten om dig i förra Runners World också. Kul med ett namn man kände igen från jogg.se!
1971 • Nykvarn
#7
20 maj 2013 kl 13:42
Gilla
Skoj! ja det var jag!
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#8
20 maj 2013 kl 15:33 Redigerad 20 maj 2013 kl 15:33
Gilla
Det där med hållningen är en viktigt punkt som den gode Staffan D skriver om. Kan bara tillägga att bästa sättet att nå dit är att träna core inriktat på löpning. Ju mer vältränad du är runt bål/höft, desto mer naturligt och lätt blir det att springa med en korrekt hållning.

Vad gäller 180 steg/min så spelar hastigheten absolut en viktig roll. Ju långsammare du springer desto svårare är det att hålla stegfrekvansen uppe. Fokusera hellre på var du landar i steget än på din frekvens just nu.

Om du låter kroppen vara med och bestämma och vågar lita på din intuition så tror jag det kommer ordna sig med löptekniken. Jag kände själv väldigt tydligt när min kropp signalerade att jag sprang på ett bra sätt. Steget blev lättare och kvickare och farten ökade utan att ansträngingsgraden gjorde det. Sedan tog det tid innan det nya rörelsemönstret satt sig i kroppen, men det gäller bara att ha tålamod och framförallt roligt så ordnar sig det mesta! :-)
Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#9
20 maj 2013 kl 20:38
Gilla
Staffan F: tack för ditt inlägg. Det är ju enkel vetenskap det här. Det där med frekvensen är inget jag lägger någon vikt vid, räknade mest för skoj skull.
Det viktigaste just nu är så klart att få ordning på mitt hopparknä. Kan nya skor och en annan löpteknik hjälpa mig så skulle jag vara otroligt glad. Har så mycket spring i benen som inte får komma ut...
Problemet är ju hur man får till en bra löpteknik. Skor kan hjälpa till men sen måste man ju ändå lägga fokus på nått. Många säger precis som ni att inte fokusera för mycket på isättningen men ändå måste man ju på nått sätt göra det för att hamna rätt?!?!
Jag vet också att höften är viktig. Jag tränar en hel del core (löpinriktad vet jag dock inte...) men om höften är rätt placerad vet jag inte. Jag försökte på dagens pass pressa fram höften, sätta i foten under höften, hög frekvens osv men har eg ingen aning om jag gjorde rätt. Känns verkligen som att man skulle behöva en tränare...

Men jag märkte i alla fall att det var lättare att få till tekniken med Kinvaran än med mina Brooks Glycerin. Inbillning eller sanning?!?! Ingen aning...
Och mitt knä, fortfarande inga känningar efter dagens pass. Inte heller nått i vader eller på andra ställen heller för den delen. :-)
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#10
20 maj 2013 kl 22:34 Redigerad 20 maj 2013 kl 22:34
Gilla
Det här kanske låter lite knäppt, men jag visste att jag var på rätt väg med steglängd och hållning när jag inte längre kunde se framdelen av mina fötter ur ögonvrån när jag sprang. Om du förstår hur jag menar... ;-)
1965 • Täby
#11
21 maj 2013 kl 09:13
Gilla
Jag fokuserade helt och hållet på frekvensen. Visade den på klockan (via fotpod), tittade då och då när jag sprang. Det tog mig ungefär en månad att få till det.
1971 • Nykvarn
#12
21 maj 2013 kl 09:21
Gilla
Jag fokuserade också på stegfrekvensen främst, jag använde ett busenkelt knep, har en Garmin 305 visade tidtagning i sekunder, räknade i en takt på 1-2-3 varje sekund i takt med fotisättningarna (ger ju 180/minut), då sker isättning omväxlande på vänster-höger på ettan. Nu sitter det naturligt. 1-2-3-1-2-3-1-2-3... :-)

Jag jobbade både med min hållning och stegfrekvensen, tyckte nog att jag fick traggla några månader innan jag hittade(mer) rätt med båda.

Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#13
21 maj 2013 kl 14:07
Gilla
Nu är jag ännu mer osäker på om jag ska behålla mina nyköpta skor...

Var hos sjukgymnast i morse. Han var inte riktigt förtjust i att försöka ändra löpstil under rehab-tiden... Han kunde nämligen inte svara på om det för mid del skulle vara postivt eller negativt. Kanske positivt som han sa, men det kan också orsaka mer skada än nytta.... (att ändra löpsteg alltså).

Han höll helt med om att ett för långt löpsteg orsakar en inbromsning som i sin tur osakar onödig påfrestning i knät. Men han har tittat på hur jag springer på löpband i mina vanliga tjock-skor och han såg inga konstigheter i mitt löpsteg och han tyckte inte att jag hade ett för långt löpsteg som skulle orsaka mitt hopparknä etc.

Nu vet jag inte hur jag ska göra....
1965 • Täby
#14
21 maj 2013 kl 14:08
Gilla
Bra poäng, med (mer) där, Staffan. Att få upp stegfrekvensen och därigenom delvis undvika översteg är en bra start. Tror jag, ska man kanske tillägga. Men naturligtvis finns mer än så, typ hållning, bålstabilitet, höftläge, armpendling etc. Det fick jag erfara på löpklinik. Dock var det bra mycket "bättre" än många andra. Så, som sagt, jag tror att man kommer en stor bit på vägen genom att få upp stegfrekvensen. Iaf var det så för mig.
1970 • Sala
#15
21 maj 2013 kl 15:23
Gilla
För att öva in känslan för det trippande steget som sliter mindre på kroppen tycker jag att man kan prova att springa lite barfota. Leta upp en stor gräsmatta och dra igång. Det är nästan omöjligt att springa med för långa kliv barfota. landningen blir naturligare, jag tyckte att det gav mig mycket när det gäller löpstil.
1965 • Täby
#16
21 maj 2013 kl 16:04 Redigerad 21 maj 2013 kl 16:04
Gilla
Håller med, Jonas. Och jag tycker att det funkar fint på asfalt också. Man tror kanske att det ska vara oskönt att springa barfota på asfalt, men 10, 20, 50 eller 100 meter räcker för att få känslan. (Jag avslutar ibland min transportlöpning, när jag kör lugnt, sista några hundra meterna med att ta av mig barfota.) Själv föredrar jag barfota på asfalt för att jag ser vad jag trampar på, inget som gömmer sig...
1971 • Nykvarn
#17
21 maj 2013 kl 16:17
Gilla
Jag håller också med Jonas men skulle nog avråda från att kuta barfota på asfalt i dagsläget.

Jag tycker också du ska lyssna på din sjukgymnast MEN det är inte svart eller vitt här och har sjukgymnasten bedömt att du inte tar för långa kliv så är det ju ingen total teknikomläggning det handlar om. Tipsen du fått handlar snarare då om lite finslipning som ytterligare avlastar dina knän vilket knappast borde innebära några negativa effekter.
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#18
21 maj 2013 kl 17:13
Gilla
Susanne, lyssna på din sjukgymnast. Jag har inte sett dig springa så jag kan inte bedöma din teknik utan bara ge generella råd utifrån vad du har beskrivit.

Vad gäller skorna så kommer dem inte förändra ditt löpsteg på ett dramatiskt sätt utan det är du som får stå för den biten. ;-)

I början kan du växla mellan dina Brooks och Kinvara om du vill ha en mjukare övergång. Det kan för övrigt vara bra att ha minst två par löparskor som man växlar mellan, så att fötter och underben belastas lite olika och på så sätt får lite extra träning.
Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#19
22 maj 2013 kl 08:37
Gilla
Det får nog bli så att jag behåller mina nyköpta skor... Jag vill ju så gärna!
Endel (min man! :-) ) tycker dock att det är otroligt märkligt att gå till löplabbet och handla nya löparskor när man inte knappt får/kan springa.
Att växla mellan olika skor låter klokt och som sagt, jag fick inte ont någonstans efter tisdagens pass på löpbandet med Kinvara på fötterna.
1971 • Nykvarn
#20
22 maj 2013 kl 08:49
1 Gilla
Jag har sju par löparskor och min fru har också otroligt svårt att förstå att jag funderar på att beställa ett par nya Kinvara när mina Kinvara 2 är på väg att bli utslitna :-)

Här på Jogg.se förstår vi varandra :-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.