Löpning • Tävlingar & Motionslopp / Blåfrusen • 48 inlägg • 6624 visningar •

Osportsligt?

Christian Ritella
1972 • Spånga
#1
•
14 december 2019 - 19:26
Gilla
Jag sprang Blåfrusen 70 trail idag. Vilket gick ok trots regn och lervälling och att jag inte har sprungit banan innan.

Jag är dock väldigt besviken på en av de topp placerade löparna.
Hen märker att jag är starkare än hen och drar i från hen. Vid ett flertal tillfällen låter hen mig springa fel utan att säga något.

Jag har 17 år som ultralöpare och är en av dem med mest ultraerfarenhet i startfältet. Jag har aldrig under de åren upplevt något liknande. Det är väldigt osportsligt, speciellt inom ultra.

Vad tycker ni?
< < < 1 2 3 > > >
Petter Sundin
1988 • Solna
#21
•
15 december 2019 kl 12:40
Gilla
Jag hade inte sagt till en annan medlöpare ”detta är rätt väg”, om jag inte gjort banan själv och var 110% säker på att det var rätt väg. Om du var så osäker så kunde du väl frågat personen.. Det var en tävling trots allt, som är känd för sin otydliga bana. Om du vill göra det till någon form av överlevandsTeambuilding så får du väl vara fråga personen som du trodde hade koll på banan?
Fredrik Eriksson
1978 • Linköping
#22
•
15 december 2019 kl 14:17 Redigerad 15 december 2019 kl 14:17
1 Gilla
Löpning kan vara rätt osportsligt. I min senaste halvmara låg jag och en löpare helt själva under i princip hela loppet. Jag låg i rygg och drog inte en meter i den kraftiga vinden. Med 500 kvar gick jag om och spurtade i mål.
Åsa
1983 • Fagersta
#23
•
15 december 2019 kl 14:20
Gilla
#22 Så surt :-D (de har man varit med om och "What to do" )
Annica Kaufeldt
1973 • Stockaryd
#24
•
15 december 2019 kl 17:47
Gilla
#22 Fast på så där korta lopp kan man knappast räkna med annat ;-)

(innan någon blir topptunnor: ironi)
Sylvia Stenfelt
1970 • Mörrum
#25
•
15 december 2019 kl 19:36
Gilla
" Vid ett flertal tillfällen låter hen mig springa fel utan att säga något."

VET du med säkerhet att hen faktiskt VALDE att inte tjoa till för att hen såg dig som en konkurrent? Så länge du inte vet det så bör du inte döma, är min inställning till detta. Om du hade velat veta hur det låg till hade du kunnat ta kontakt med hen efteråt och frågat hur det egentligen låg till. Frågade du?

Jag har också sprungit fel på traillopp (dock inte ultra, bara en mil) men jag påpekade det för arrangören, att banan borde märkas ut bättregång till nästa . Året därpå var märkningen perfekt. :-)
Jonas Wincent
1970 • Sala
#26
•
15 december 2019 kl 19:38
1 Gilla
Oschysst. Inte särskilt sportsligt nej. Märkligt också med tanke på storleken på tävling. Om det varit vm i skyrunning med 50000 dollar i potten skulle det ju åtminstone finnas ett motiv, men nu? Nej, tur att ultralöpare för det mesta är en hederlig bunt. Senast igår, ironiskt nog, ropade jag på en löpare som tog fel väg under Bore cup här i Sala. Det var en hård kamp om 12- 13e plats. Av 15 typ...
Mr. B
1963 • Hemma
#27
•
15 december 2019 kl 19:47
Gilla
Vad är det egentligen som är själva tävlingen i Blåfrusen? Det är inte alls självklart, och loppets hemsida är, precis som de flesta andra arrangörers, inte alls tydlig. Gäller tävlingen att springa banan, eller gäller tävlingen att hitta och springa banan? Jag frågar för att jag verkligen inte förstår det, och för att det påverkar bedömningen här.

Jag har sprungit en del långa och svårnavigerade lopp, men inte Blåfrusen. På min nivå är det självklart att hjälpa varandra, ta hand om trötta, skadade och vilsna. Ibland springer jag fel, ibland andra. Man skriker och hojtar så gott det går, och bara i hopplösa fall låter man någon fortsätta åt fel håll.

Men på Christians nivå, på elitnivå? Var går gränsen? Om man läser tävlingens regler står det visserligen "Att inte hjälpa en medtävlande i akut behov av hjälp medför per automatik diskning." men det står också att "Du som springer ser till att du kommer i mål."

Om det här hade gällt tätstriden i ett SM, skulle tvåan ha hjälpt ledaren då?


Jag håller helt och hållet med Christian om hur man bör bära sig åt i de flesta lopp, men samtidigt förstår jag att en del löpare vill ha bästa möjliga placering inom de givna reglerna (om det nu finns regler).

Verkliga exempel:
- Ledaren i Western States fick stanna för björn, så tvåan kom ikapp. Ska tvåan hålla igen och "återlämna ledningen" när det blir fri väg igen?
- Ledaren i Swiss Alpine har gott om energigel, tvåan bredvid är trött. Ska ledaren bjuda på en gel?
- Svår skada under VM i orientering. Skall man ge upp en VM-medalj för att rädda en medtävlare i skogen?
Mikael
1986 • Borås
#28
•
15 december 2019 kl 20:58
4 Gilla
Mr B. Ditt sista exempel med orientering var lite väl tilltaget. Ja du ska hjälpa en skadad medtävlare, annars blir du diskad på en gång även när det gäller VM-medalj.
Anders Skärström
1969 • Falkenberg
#29
•
15 december 2019 kl 22:03
Gilla
Klart osportsligt om hen såg dig springa fel utan att bry sig om att hojta till.

#22 Läste din RR och du bad ju ”haren” om ursäkt, så du verkar själv tycka att du inte agerade helt rätt? Oavsett så var det ett väldigt fint lopp du gjorde!
Mr. B
1963 • Hemma
#30
•
15 december 2019 kl 23:13
Gilla
Visst blir livet enkelt när man läser ett långt inlägg och bara hugger på ett enda extremt exempel?
merlin
1985 • Karlsborg
#31
•
16 december 2019 kl 10:31
Gilla
Springer man som motionär på en ultra så upplever jag att folk är rätt trevliga och hjälps åt. Det går ju rätt långsamt. I täten handlar det ju om att vinna.....eftersom det är en tävling.

I slutändan är det ens eget ansvar att hitta rätt väg och man kan inte kräva att andra medtävlare skall fokusera på just dig. På ett 7 mil långt lopp kan mycket pågå i skallen på nån som börjar tröttna.

Det du borde ha gjort om du nu inte tog dig tid att kolla efter markeringarna var att lägga bakom "HEN" som uppenbarligen kunde läsa av markeringarna. Kanske sagt till den här personen att du tyvärr inte klarar av att följa markeringarna och behöver hjälp.

Jag har inte koll på tävlingen, men om det är en svårnavigerad bana i mörker så är det ju faktiskt ett delmoment att klara av just navigeringen. Märkligt att kräva av andra att dom ska lösa uppgiften åt dig.
Hans Persson
1966 • Bräcke
#32
•
16 december 2019 kl 11:31
1 Gilla
För några år sedan sprang jag korta versionen av HCU,75 km.
Missade en snitsel som visade var man skulle lämna grusvägen och ge sig in på en stig i skogen. Fortsatte grusvägen några hundra meter innan jag insåg misstaget. Vänder och möter en medtävlande som hade sett min felspringning och förgäves hade ropat på mig. Vi springer tillsammans en bit och jag tackar så mycket för hans sportsliga gärning. Han lämnar mig för att senare stå som segrare i loppet. Själv bryter jag med ca 20 km kvar pga energitorsk.
Torbjörn Westman
1961 • Oskarshamn
#33
•
16 december 2019 kl 13:11
3 Gilla
Jag drar mig till minnes en halvmara där jag kämpade mig förbi en medtävlare på sista kilometern. Strax innan mål kom vi till en T-korsning där jag, trött och desorienterad, inte visste vilket håll som gällde. Medtävlaren såg bakifrån min förvirring och ropade "höger!" Osjälviskt och sportsligt.
När det gäller ultra är min erfarenhet att man alltid hjälps åt. Fast jag har förstås aldrig med några tätplaceringar att göra.
Annica Kaufeldt
1973 • Stockaryd
#34
•
16 december 2019 kl 14:19
1 Gilla
Två gånger har medtävlande tjoat när jag varit på väg fel, en gång var det publiken som pekade mig rätt. Jag minns särskilt en gång när en dam hade gått och snott banmarkeringarna, "det såg så skräpigt ut" på Lidingö Ultra, då var vi några stycken som navigerade tillsammans tills vi kom rätt. Fanns inte en tanke på att inte tjoa och visa vart banan gick när vi hittade den igen. Inte heller jag har med tätplaceringarna att göra iofs. Men ändå, ultra är ultra..?
Mikael
1986 • Borås
#35
•
16 december 2019 kl 14:49
Gilla
Mr B. Det var varken menat att göra livet enkelt eller hugga på dig. Ditt exempel var däremot nödvändigt att bemöta så folk inte går omkring och tror att det är valfritt att hjälpa en skadad medtävlare.
Dina andra exempel var av mer filosofisk karaktär men knappast regelbrott.
Mr. B
1963 • Hemma
#36
•
16 december 2019 kl 18:33
1 Gilla
Tummen upp för det. Jag var lite lättretad framemot midnatt - ber om ursäkt.
Alla tre exemplen har hänt, och visst räddade man den skadade. https://www.svt.se/sport/artikel/skadad-orienterare-tacksam-for-hjalpen

Western States-löparen ville inte "ge tillbaka tid" utan hakade på ledaren.
Han i Swiss Alpine som inte hade gel fick klara sig utan.
Kim Felt
1963 • Åkersberga
#37
•
16 december 2019 kl 19:42
1 Gilla
Från hemsidan: "Vissa sträckor är mycket sparsamt markerade och andra mycket bra. När vi själva sprungit banan har vi sprungit fel på ett antal ställen så ta det lugnt och leta efter markeringar. Om du har möjlighet, spring gärna leden i en riktning innan tävlingen för att minska risken att hamna snett."
Loppet är väl-/ökänt för att för sina felspringningar, 2013 vart förste man DSQ:ad för det och 2017 sprang ledarduon bort ~15min vid fel vägval.
Det läggs ut länkar till GPX-filer över banan i loppets facebookgrupp varje år.
Ska man tävla om tätpositionerna bör man göra lite efterforskningar om vad som krävs OCH förbereda sig därefter.
Daniel Lindberg
1984 • Sösdala
#38
•
17 december 2019 kl 14:52 Redigerad 17 december 2019 kl 14:53
Gilla
.
Walker67
1947 • Växjö
#39
•
18 december 2019 kl 01:11
1 Gilla
# 1 Hur vet du att det var en "hen" ? Självklart var det en "han" som du tävlade med och givetvis borde han få möjlighet att förklara hur det kunde bli fel under loppet Om han sprang fel medvetet och drog med dig så förlorade han ju själv på det och varför skulle han göra det ? Jag tror mer på trötthet i kombination med otydlig markering, som orsak till felnavigeringen.
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#40
•
18 december 2019 kl 05:54
1 Gilla
Sedan kan man ju undra varför så många leder tillåts vara dåligt markerade år efter år efter år efter år. Även om ansvaret inte är kommunalt så är det i mångt och mycket kommunen/kommunerna som får dålig PR av sånt elände.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.