18 april 2016 kl 14:12
Precis Andreas, du hittar det längsta passet ungefär en månad innan, 36km i högre fart än det tidigare 36-km-passet som var långsammare. I slutet har jag fokuserat med på fart och kortat ner långpassen lite.
Jag kommer ihåg det där 24 km-passet så väl, drömmålet var ju att springa UNDER 2:50 på maran vilket jag alltså inte riktigt klarade och tanken den där dagen var, "hur fan ska jag orka 18 km till i den här farten", det var ett tufft, om än ganska kuperat pass.
På något sätt gick det ändå sedan på tävlingsdagen några veckor senare att hålla nästan samma fart i ytterligare 18 km.
Och ja håller med dig, det finns en väldigt stor verktygslåda, samtidigt som det är tjusningen med variationen det innebär. Maran är också en distans då alla verktyg måste fungera ihop för att få det att fungera, man ska ha en bra dag, det ska vara hyggliga externa förutsättningar (väder, vind), magen ska vara glad, energiintaget ska fungera, skallen ska vara med o s v. :)