17 september 2013 kl 09:13
Redigerad 17 september 2013 kl 09:13
"Annars var det en härlig upplevelse att springa, framför allt känslan när man gick i mål. Snudd på att man började grina!
Är det så varje gång eller var det bara för att det var första gången??"
Det är väl lite individuellt antar jag men gråtmild har jag aldrig blivit. Min känsla varierar mellan lättnad, glädje, rysningar.
Då jag kommer in på Stockholms Stadion på slutet av maran så ryser jag alltid, LL30 känner jag nog mest lättnad över att det är över, en halvmara är det mest glädje. Skitkul att spurta fram längs Skeppsbron i raketfart!