Springer du enligt pose-mdellen?

Kajsa B

1987 • Göteborg

#2

•

8 februari 2011 kl 18:27

Gilla

Jag springer som det känns naturligt för dagen. det som känns lättast. tänker att det som upplevs som enklast också är effektivast och gör att man spänner sig mindre.

Mia Widstrand

1968 • Nantes

#3

•

8 februari 2011 kl 19:05

Gilla

Jag har börjat tänka på att ta kortare snabbare/lättare steg. Det har varit suveränt nu i vinter för jag har inte saknat broddar alls. En bieffekt jag först inte räknat med. Håller ca 172-178 steg i minuten. Jag tror på dom som föreslår att ändra en sak i taget och inte ändra allt på en gång.

Stefan R

1966 • Stockholm

#4

•

8 februari 2011 kl 23:34

Gilla

Jag har alltid varit en häl-löpare, rullat fram till framfoten. Har sista året "ofrivilligt" gått över och blivit framfotalöpare. Ingenting jag tänkt på att ändra bara hänt. Speciellt konstigt eftersom jag inte är junior direkt. Otrolig träningsvärk i vaderna innan kroppen vant in sig, men nu "tassar" jag bara på :)

Christian Schmeikal

1982 • Alingsås

#5

•

9 februari 2011 kl 00:11

Gilla

Jag har läst lite löparartiklar runt på nätet och de flesta verkar peka på att elitlöpare i mellandistanser och långdistanser (alltifrån 5k-mara) håller ett snittantal i löpsteg mellan 170-190 i minuten. Håller man det skall detta tydligen medföra ett "lättare" steg - dvs att man springer mer "över" marken snarare än "in i" marken. Det skall även leda till att man sätter steget längre fram.

Då jag började löpa 2009 läste jag en hel del om biomekanik inom löpning för att jag ville se till att få det så bra som möjligt när jag ändå inte hade någon vana inne. Jag bestämde mig för att sikta på en kadens runt 190.. Jag började med att hålla koll på kadensen på garmin-klockan så att jag höll den runt 90/min (motsvarar 180 steg/min) Jag minns att det i början verkligen kändes underligt med så korta steg.. Men efterhand började det kännas väldigt naturligt..

Nu känns det svårt att tänka sig att ta färre steg. Under "waddle" löpturer på puls under 130 känns det ibland som att man flyter fram - otroligt härlig känsla. :)

Däremot har jag ingen aning om vad det har gjort för skillnad i prestationen, men som sagt - det känns bra!

Björn

1976 • -

#6

•

9 februari 2011 kl 08:12

Gilla

Efter tre omgångar med knäproblem så fort jag närmade mig sträckor över 10 km så närvarade jag vid ett av Markus Stålboms ( http://www.bgmsanalys.se/ ) seminarium förra sommaren.

Kan nog inte säga att jag springer renodlad Pose (än?) men landar iaf inte på hälarna längre och håller ca 180 steg / min. Sprang 3.3 mil i mina Saucony Grid Type A3 för några helger sedan utan några som helst problem. Så för mig är det nog framfotalöpning som gäller för resten av "karriären" :)

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#7

•

9 februari 2011 kl 08:27

Gilla

Jag har också ett annat steg idag, på bilder på mig frn 2006-208 ser man hur jag landar med utsträckt ben med hälen först i marken, nu är det istället en landning under kroppen där höften hålls rak och högt och hållningen lite framåtlutad, vilket jag fortfarande får kämpa lite med när tröttheten kommer. Jag fokuserar inte på hur jag sätter i foten utat det är mera en konsekvens av den högre frekvensen, däremot försöker jag fokusera på att steget ska vara så snabbt som möjligt, dvs jag fokuserar istället på att dra upp foten under rumpan så snabbt som möjligt efter fotisättning.

Det känns nu väldigt naturligt för mig och när jag springer med kollegor brukar jag få beröm för mitt "lätta steg", Jag brukar inte riktigt komma upp i kadens på 180, speciellt inte vid långsammare löpning men ligger på omkring 170-175 någonstans (ungefär 85-87 steg/minut/fot).

Jag springer också allt mer i lite lättare skor eftersom jag får ett bättre och lättare steg och eftersom jag inte verkar bli så sliten av det.

Det finns säkert mycket kvar att lära men det känns väldigt bra att springa på det här sättet.

Peter P

1965 • Kungsholmen

#8

•

9 februari 2011 kl 08:37

Gilla

Efter att ha fått knäproblem har jag börjat tänka på kortare, snabbare steg och det hjälper. Mitt naturliga steg är för långt och jag landar normalt med för utsträckt ben.

Andreas B

1975 • Norrköping

#9

•

9 februari 2011 kl 09:10

Gilla

Har liksom andra i tråden en historik med knäproblem och har därför börjat med lite kortare och snabbare steg. Jag tänker: Stolt hållning och lite högre knän när jag springer. Jag tycker det ger mig ett annat flyt i löpningen där jag inet landar så hårt på foten. Om det är POSE teknink eller inte "vette hundan" men det funkar... det verkar dessutom ha minskat min överpronering lite enligt filmning på intersport..

Fredrik Petersson

1979 • Linköping

#10

•

9 februari 2011 kl 10:36

Gilla

Jag springer mer poseliknande ju fortare jag springer. När jag kommer upp i hastigheter under 4 min/km så får nästan till "häl mot rumpan" effekten.

När jag däremot springer långsammare så lyfter jag ej hälen så mycket mot rumpan som vissa verkar förespråka. Försöker däremot ha rätt hållning och så nära 180 steg/min.

Har sett "instruktionsvideor" för pose där man ska öva genom att springa med gummiband och allt möjligt för att få hälen att komma upp mot rumpan även i låga hastigheter. Ser dock inte nyttan med detta. Men som sagt, ju fortare jag springer desto mer likt pose blir det helt naturligt.

Tage Ericsson

1952 • Varberg

#11

•

9 februari 2011 kl 12:55

Gilla

För drygt 10 år sedan började jag få mer och mer problem med ett knä som gjorde att jag trodde att jag var tvungen att sluta med löpning. Hade Asics med pronationsuppbyggnad helt enligt vad som skulle vara rätt för mig. Gjorde ett sista försök med att ha en neutral sko med maximal dämpning (Nike Vomero nu) och sätta i mer på framfoten vilket var helt fel då. Sedan dess inte haft några som helst problem med knä.
Har relativt kort löpsteg med hög frekvens och kan känna att jag ökar hastigheten genom att luta mig framåt. Kan komma ner under 4,15/km på milen som bäst. Om det är POSE vet jag inte, men det har varit en hållbar teknik för mig.

Martin Florén

1989 • Enskede

#12

•

9 februari 2011 kl 16:29

Gilla

Har gett steg 1, dvs att öka stekfrekvensen antalet försök, dessvärre tar det bort en hel del löpglädje när jag försöker tvinga fram den ökade stegfrekvensen vilket leder till mina övningar blir av väldigt sällan. Något att jobba på i framtiden.

Andréa

1978 • Lund

#13

•

9 februari 2011 kl 20:07

Gilla

Har en naturlig stegfrekvens på 180steg/min och landar mer med foten under kroppen än långt ut. Ganska effektivt flyt, inget tungt gung liksom. Det är väl för att jag egentligen är lite lat och försöker springa så ojobbigt som möjligt :) Pose? inte en jävla aning.

Johan Larsson

1972 • Halmstad

#14

•

9 februari 2011 kl 20:19 Redigerad 9 februari 2011 kl 20:28

Gilla

Jag springer mer enligt "flås-modellen". Dessutom verkar jag ha en tendens att springa fortare och snyggare när någon ser mig;-)

Jag tror dock på att försöka att ha en ganska hög stegfrekvens och att undvika overstriding. Jag har alltid landat rätt mycket mittfot naturligt. Jag tror att det är farligt att ändra för mycket och för fort på sitt löpsteg dock. Särskilt utan hjälp av någon som kan mycket om löpteknik. Dessutom verkar det ju vara att så de med god löpekonomi har/får lägre syreupptagningsförmåga och hos de med dålig löpekonomi kompenserar kroppen med högre syreupptagningsförmåga. Självklart givet att man tränar bra.

POSE funkar säkert för många, Romanov, Ståhlbom m fl har lyckats att paketera sin löpskolning på ett snyggt, kommersiellt och nytt sätt. Man kan nog även som amatör få riktigt bra hjälp i en friidrottsklubb, dessutom betydligt billigare än POSE. Jag har dock inget som helst emot att folk väljer helt själva hur de spenderar sina surt förvärvade slantar.

Anna Magnusson Kroon

1973 • Falun

#15

•

9 februari 2011 kl 20:23

Gilla

Jag håller med Andéa, Pose-metoden är för mig det mest "ojobbiga", alltså det som för mig kräver minst energi för att ta mig framåt helt enkelt. Började springa sommaren 2010 med hälisättning, men mina höfter protesterade vilt, så jag fick lägga om direkt till isättning på framfoten. Fick börja med kortakortakorta intervaller på 2 minuter x 10 med 1 minuts gång däremellan. Följde ett program med upptrappning för att som mål kunna springa 30 minuter utan avbrott, och det var nog nödvändigt för att mina vader och vrister skulle klara av belastningen. Springer med hög frekvens och isättningen under kroppen till skillnad från framför och har större fokus i tekniken på att dra upp foten från marken än att sätta i den framför mig. Funkar urbra för mig!

Per Lindman

1958 • Tullinge

#16

•

9 februari 2011 kl 20:27

Gilla

Jag har löpt enligt Pose metoden i tre år och tycker den är fantastisk.
Jag löper inte så mycket, men jag har under dessa tre år löpt ca 800 mil och använder Asics ds racer. Med lite förstärkningstejp på insidan på båda sidorna om tårna har skorna hållit ca 200 mil/par.
Jag har sluppit alla skador och det känns mycket skönt eftersom löpningen blir mjuk när knäna alltid är lite böjda vid isättningen.
Det enda man skall se upp med i början är att köra för långa rundor.
Vaderna får ganska mycket belastning i början.
Lycka till!

Mattias

1974 • Borås

#17

•

9 februari 2011 kl 20:32

Gilla

Jag försökte faktiskt att springa enligt Pose-metoden, med resultatet att löpsteget blev grymt konstigt och onaturlig. Istället återgick jag till mitt normala steg, sprang utan att tänka på hur, och märkte att jag ändå landar på mittfoten.

Dessutom springer jag korta pass i Fivefingers nån gång per vecka och ser verkligen fram emot att springa barfota när vädret tillåter. Löpsteget lär då bli kortare och snabbare på ett naturligt sätt.

Johan Larsson

1972 • Halmstad

#18

•

9 februari 2011 kl 20:34

Gilla

800 mil på tre år är bra jobbat Per och ändå ganska mycket löpning. Har man dessutom hållit sig skadefri så verkar det (POSE) ju funka bra för dig. Kan man till det lägga att man lyckats köra ett par DS-racer i 200 mil så har man nog ett väl fungerande löpsteg.

Ewa Bertilsdotter Koivisto

1969 • Malmö

#19

•

9 februari 2011 kl 20:43

Gilla

Mattias: Ja när man springer barfota bara väljer ju foten framfoten som nedslag - häftigt :) Men liite väl kallt ännu (det var det helt klart i helgen då vi blev utmanade att prova!!).

Det där med att ta det lugnt i början ska jag verkligen hålla i minnet. Det känns ivaderna och mina sammanlagt 5 km (med uppvärmning + 3 km + nedjogg) var jobbigare än 10 km med den gamla löpstilen! Pust.

Fredrik Johansson

1981 • Lund

#20

•

9 februari 2011 kl 21:29

Gilla

Jag tror att jag löper ganska likt POSE. När jag började springa tog jag till mig av de råd som finns och då inte bara POSE. Jag har upptäckt att jag håller en stegfrekvens runt 180 och landar mer fram på foten och inte på hälen. Jag tycker inte att man i första hand skall fokusera på var man landar på foten utan på att få känslan av att sväva fram över underlaget med en hög stegfrekvens (runt 180) och landa med foten nära (eller strax framför) kroppens tyngpunkt (istället för långt framför). För många (men inte alla) innebär det en landning mer på mellanfoten eller framfoten. Dessa fundamentala råd ges av nästan alla auktoriteter på området och är alltså inte unikt för POSE: POSE är ju snarare ett slags stegvis träningsschema för att förbättra sitt löpsteg. För att förbättra sitt löpsteg kan man kanske använda POSE:s metoder men även mer generellt accepterade löptekniksövningar. Det handlar om strides, hälspark, skipping, tågång m.m.