Löpning • Avancerad träning • 101 inlägg • 5741 visningar •

Tålöpning.

Thomas Dahlgren
1969 • RONNEBY
#1
•
10 augusti 2006 - 12:17 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Att hitta den optimala löparstilen är iget svårt. Då vi alla människor har en kropp som är anpassad att förflytta sig med hjälp av gång eller löpning. Och lika många löparstilar finns det som löpare. Men en grund princip som jag själv har varit mycket nöjd med är "tålöpning". Har väl hunnit att revidera min löparstil en så där 20-tal gånger, men denna trivs jag bäst med. Börja med att ha knäleden lätt böjd. dett ska man sträva efter igenom hela steget. Luta överkroppen lätt framåt, så tyngdkraften sköter accelerationen. Dra sedan upp underbenet, jobba med hamstrings, mot rumpan. Och när foten närma sig marken. Ska fot isättningen helst vara under kroppen. Och främre trampdynorna landar först. Lite som att gå på tå, men inte så extremt. Försök löpa så avslappnat som möjligt, och ge kroppen en chans att vänja sig vid det nya rörelsemönstret. Detta tar några gånger, 10-20 pass, innan det känns bra. Jag har själv haft knäproblem i höger knäled, patellaseneinflamation. Och opererade för detta i början på 90-talet. Började springa enligt tåprincipen för ca 1 år sedan, och har förbättrat både mina tider. Och nästan helt blivit av med knä smärtan. Lycka till, och fråga på om det är någotni undrar över. Keep on running. E.T
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Tor
1975 • Göteborg
#81
•
5 mars 2010 kl 12:52
Gilla
En 100-meterslöpare kanske kan springa utan att hälen vidrör marken men aldrig en långdistanslöpare. Har aldrig sett att Pose/Romanov förespråkar detta.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#82
•
5 mars 2010 kl 13:26
Gilla
@Tor, OK, jag hade bestämt för mig att det stod "The heel should never touch the ground.." någonstans i länkarna i mitt förra inlägg, men jag hittar det inte just nu.

Det låter ju i och för sig rätt att fokusera på att få landningen rätt men att inte bry sig om att hälen sedan fjädrar ner i marken.
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#83
•
5 mars 2010 kl 13:40
Gilla
Här http://www.posetech.com/training/archives/000175.html säger Romanov:

"The heel is allowed to touch the ground, as long as the body weight is located (placed) on the ball of the foot. But touching the ground with the heel, nevertheless, doesn´t mean that the body weight is relocated there."

Alltså: Det viktiga är att belastningen sker på framfoten. Om sedan hälen snuddar marken spelar ingen större roll.
Jag tror att om man vågar falla ordentligt framåt (varpå farten ökar) så faller det sig nog naturligare att endast landa på framfoten, men det är viktigt att det känns bra. Överdriven strävan efter att landa på framfoten kan resultera i tålöpning och det skall man undvika (denna tråds rubrik är alltså lite missvisande).
Det är svårt att falla ordentligt, man har en inbyggd spärr som måste tränas bort.

Nu i vinter med all snö som varit är det inte konstigt om hela skosulan ger avtryck, även om hälen egentligen kanske inte vidrör det egentliga underlaget (asfalt eller vad det nu är)

Allra viktigast i Pose är de tre huvudkomponenterna Pose, Fall och Pull (=dra).
Om sedan hälen snuddar marken utan att det nämnvärt påverkar dessa tre så spelar det mindre roll.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#84
•
5 mars 2010 kl 16:37
Gilla
Gustaf, toppen, tack! Där har vi ju det, svart på vitt!! Jag försökte verkligen idag falla framåt på löpbandspasset, men just på band är det svårare än ute tycker jag!! Det är ju helt klart så att ju mer framåtlutad man är, ju mer på framfoten hamnar man naturligt!
Ava
1958 • Lindome
#85
•
5 mars 2010 kl 17:33
Gilla
Enl. Romanov skall man just på band inte "falla" eftersom ju bandet rör sig. Kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen men har en Pose-DVD hemma med anvisningar om löpning på band. Ska gräva fram den och kolla så återkommer jag.
Anders Berglund
1976 • Tullinge
#86
•
5 mars 2010 kl 19:20
Gilla
Intressant ämne men jag tycker kanske att man fokuserar lite väl mycket på att komma upp på framfoten. Detta är ju något som kommer naturligt när man kommer upp i mycket mängd och tävlingslopp. Det är bättre att hitta ett löp ekonomiskt steg än å springa på framfoten. Jag har ett par vänner som springer 10km på 33minuter och under som faktiskt springer med hälen först.

Pia Wergius
1969 • Amsterdam
#87
•
8 mars 2010 kl 21:20
Gilla
Är det någon som vet om man skall vrida på höften vid pose running?
När jag kollade runt på nätet tittade jag även på Chi running som till viss mån liknar pose running och där beskriver dom att man skall ha axelpartiet still och vrida på höften.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#88
•
8 mars 2010 kl 22:31
Gilla
Pose-metoden uttalar sig inte allls om det. Den säger att man ska springa avslappnat, och då är det underförstått helt naturligt att axlar och höfter roterar en del i sidled. Det ska varken överdrivas eller låsas.
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#89
•
9 mars 2010 kl 11:49
Gilla
Anders - visst, det går att springa fort med som hällöpare också.
Men det är mycket svårare.

Varför skall man vänta med att skaffa sig bra teknik tills man kommit upp i mycket mängd och tävlingslopp?
Är det inte bättre att först tänka på HUR man gör och sedan springa lång än tvärtom?

Att landa på framfoten är en såpass viktig del i helheten att den inte kan utelämnas, allt hänger ihop.

- För att kunna falla framåt ordentligt (och därmed spara energi) så underlättar det helt klart om man landar på framfoten istället för på hälen.
- Att sätta i foten rakt under eller strax framför kroppen blir mycket enklare om man landar på framfoten.
- Att landa på hälen bromsar, det säger sig självt rent mekaniskt.

Att däremot ENBART sträva efter att springa på framfoten (och ignorera resten av komponenterna i t.ex. Pose-metoden) ger nog bara ett onaturligt och obekvämt löpsteg samt förmodligen ont i vader/fötter utan någon som helst vinst. Det håller jag med om.

Det finns inget som säger att dina vänner inte skulle springa ÄNNU fortare än 33 min på milen om de var framfotslöpare.

Haha, nu låter jag så där Pose-frälst igen :)

Men jag har svårt att blunda för logiken:
Att med sträckt knä landa med hälen först en bit framför kroppen (som de flesta gör) MÅSTE bromsa upp, det går inte att blunda för.
Pia Wergius
1969 • Amsterdam
#90
•
9 mars 2010 kl 11:53
Gilla
Det låter ju vettigt. Jag har märkt att när jag pendlar med armarna är det lättare att på ett naturligt sätt ´ta med höfterna´ i hela rörelsen.
Christian Davidsson
1961 • Dalby
#91
•
9 mars 2010 kl 20:14 Redigerad 1 april 2010 kl 00:59
Gilla


#92
•
9 mars 2010 kl 20:25
Detta inlägg har raderats
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#93
•
9 mars 2010 kl 22:05
Gilla
Armarna ska pendla för att balansera benen. Det sker reflexmässigt om man inte spänner sig.
Robert Roman
1962 • Torslanda
#94
•
10 mars 2010 kl 07:18
Gilla
Känns som att springa med hälisättning är som att ha en bil utan fjädring och försöka ta upp kraften lederna och i däcken.
Kör 5 mil i veckan med en sån bil... Vänjer dig nog men lederna slits nog rätt hårt, men däcken klarar sig nog...
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#95
•
10 mars 2010 kl 21:33
Gilla
Det är viktigt att förstå att framfotslöpning egentligen inte handlar om att fjädra med framfoten. Det tänkandet leder lätt till att man strävar efter att landa på framfoten, vilket gör att man omedvetet spänner vadmuskeln i landningen, vilket egentligen ökar inbromsningen, och kan resultera i många olika skador i underben och fot. Ankeln ska flexa, och det motverkas av att vaden är spänd.

Problemet är egentligen inte att man landar på hälen. Problemet är att man landar för långt framför kroppen.

Efter landningen bromsar man så länge kroppens tyngdpunkt är bakom foten. Det viktigaste är att landa nära kroppen, så att kroppen inte behöver ta upp en bromsande stöt. Det åstadkommer man enklast genom att ta lätta steg med hög stegfrekvens. Sluta skjuta ifrån för att få fart – det behövs inte. Fart får man av att gravitationen fäller löparen framåt i varje steg, och av att inte bromsa.

Om man landar nära kroppen, så hamnar inte tyngden på hälen, även om den skulle råka röra marken först.

Den här filmen visar skillnaden: http://www.youtube.com/watch?v=Y2wKcf-m3uM

Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#96
•
11 mars 2010 kl 07:19
Gilla
Ett jättebra sätt att börja med framfotalöpning är att skaffa sej ett fett skavsår på hälen. Då gör det så ont att landa på hälen att man enbart kan springa på framfötterna....
Robert Roman
1962 • Torslanda
#97
•
11 mars 2010 kl 07:33
Gilla
bra tips Karin...=)

Klas, Vet inte om jag riktigt förstår dig. Att fotbladet i sig skall fjädra är ju lite fysiologiskt omöjligt så självklart så är det ju leden som flexar och tar upp kraften istället för en "odämpad" häl. Men att det måste finnas en hävarm är väl ganska givet.
Jag har väldigt svårt att landa på hälen om jag sätter foten rakt under kroppen. Går det att göra det och springa samtidigt???
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#98
•
11 mars 2010 kl 12:43
Gilla
Det är mycket fokus på fot, fotled och vadmuskler men det pratas inte mycket om knäna. Gordon Pirie påpekade ju också (förutom framfotsisättning) att det var viktigt att springa med böjda knän (och att han därigenom blev lite "kortare" på löparbanan jämfört med konkurrenterna).
Om man fokuserar på att ha knäna lite böjda så blir det ju med automatik mer framfotslöpning. Lårmusklerna har ju också, precis som vadmusklerna, förmågan att fjädra och återvinna energin i steget...

Robert: Fotbladet eller fotvalvet är inte helt stelt utan kan faktiskt flexa, även om skofabrikanterna ibland hävdar motsatsen och tar det som skäl att sätta in hårda plastbitar i mellanfoten.
Har själv plockat bort hårdplasten i mellanfoten på 2 par skor. De blir lättare smidigare och snabbare. Lite mer "Freekänsla" helt enkelt. På ett par fick jag lite lätt träningsvärk i hålfoten, dock ganska snabbt övergående. Det här visar väl att plastbitarna hindrar viss muskulatur i foten från att utvecklas...
Robert Roman
1962 • Torslanda
#99
•
11 mars 2010 kl 13:18
Gilla
Jo jag kör med Ecco Biom som bygger på att man skall bygga upp muskulaturen i fötterna.
Det är ju bara att titta på när man springer fort. Enda gången när man sätter i hälen är när man vill retardera, och det stöter upp i hela kroppen...
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#100
•
11 mars 2010 kl 19:50
Gilla
Robert, jag sa inte att du har fel. Jag varnade bara att synsättet att fjädra med framfoten lätt leder till att löparen gör fel. Många tolkar framfotslöpning som att man helt enkelt ska landa på framfoten istället för på hälen. Det synsättet leder till att man omedvetet vinklar ned fotbladet i landningen, vilket bara kan göras genom att spänna vaden. Det är ett recept på problem.

Olof du har rätt i att knäböj är viktigt, men det räcker inte. Det blir en bromsande stöt så länge kroppens tyngdpunkt är bakom foten i marken. Det viktigaste är att springa avslappnat med lätta steg och hög kadens, då undviker man automatiskt att landa på hälen med rakt ben långt framför kroppen.

< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.